Mu'awiyah, som den son han var till Abu Sufyan och Hind vilka var bland Profeten(A) och hans Ahl al-Baits(A) värsta fiender och inträdde inte Islam utom av rent hyckleri då de insåg övertaget av Profetens(S) kall och fortsatte därefter att motarbeta Islam, fortsatte sina fäders spår och vid varje tillfälle han fick, såg han till att döda utav Profeten Mohammads(S) främsta följeslagare; i synnerhet de som också var trogna följeslagare till Profetens(S) gudomligt valda efterträdare Imam Ali(A). Hajar ibn ’Ady al-Kindi(RA), ’Amr ibn al-Hamq al-Khazay(RA), Rasheed al-Hajry(RA), Abu Tharr(RA), Ammar ibn Yasir(RA), Hujaz ibn ´Uday(RA) och Mohammad ibn Abu Bakr(RA) är bara ett fåtal av dessa nobla och storsinnade följeslagare som mördades av Mu'awiyah. Han förgiftade även Imam Hassan(A), Malik al-Ashtar(RA), Saad ibn Abi Waqqas(RA) och många andra.

Mu’awiyah som ville att styret skulle förbli i hans släkte Bani Umayya och därmed ville också att hans son Yazid skulle komma till makten efter honom och således smidde sina planer som gick emot fredsavtalet han slutit med Imam Hassan(A). Till skillnad från Mu’awiyah som till synes uppgav ett fromt yttre och taktiskt bekämpade den sanna Islam och Profetens(S) Ahl al-Bait(A), bröt mot Koranens föreskrifter och förvrängde religionens läror bortom folks direkta syn för att sakta men säkert sprida sitt sedesfärdärv, var Yazid känd för sitt drickande, hasardspel och lustfyllda relationer. Enligt fredsöverenskommelsen hade Mu’awiyah ingen rätt att utse sin efterträdare och Imam Hassan(A) skulle ta över kalifatet omedelbart efter Mu’awiyahs död. Mu’awiyahs plan blev därför att försöka döda Imam Hassan(A) så att han inte skulle vara vid liv för att ta över efter Mu’awiyhas död.

Mu’awiyah lockade nu Imam Hassans(A) fru, Ja’da genom hennes far Ash’as Kindi som var ett av splittringens överhuvuden i slaget vid Seffin på Imam Alis(A) tid och på den tiden spelade Mu’awiyah i händerna för att därefter utgöra gruppen Khawarij och strida mot Imam Ali(A). Ja’da blev utlovad en riklig belöning däribland att få gifta sig med Mu’awiyahs son Yazid i gengäld för att förgifta Imam Hassan(A). Ja’da velade fram och tillbaka tills världsliga lockelser fick övertaget och Mu’awiyahs falska löften som aldrig skulle komma att uppfyllas förblindade och svärtade hennes hjärta så pass att hon snart skulle förbereda en giftig honungsdryck som hon gav Imamen(A) att dricka. Snart mådde Imam Hassan(A) illa och förstod på en gång att han hade blivit förgiftad. Då Imamen(A) kände att döden var nära skickade han efter sin bror Imam Hossein(A) och angav honom som den tredje gudomligt valda Imamen(A) av Ahl al-Bait(A) enligt Profetens(S) angivelse och således efterträdaren och ledaren för Islams ummah (folk och nation)!

Imam Hassans(A) önskan var att bli begravd vid sidan av sin morfar Profeten(S), så Imam Hossein(A) förberedde för begravningen av sin älskade broder och Imam(A) men så fort Mu’awiyahs guvernör i Medina fick höra talas om Imam Hassans(A) begravningsplats, skickade han ut beväpnade styrkor och satte stopp för detta. Imam Hassan(A), Profetens(S) älskade dotterson som den heliga Profeten(S), tillsammans med hans bror Imam Hossein(A), brukade sätta på knät och mångtaliga gånger angav inför folket vara gudomligt utvalda Imamer(A) och mästarna av pardisets unga, besköts nu, efter sitt martyrskap vid 47 års ålder, med en skur av pilar så hans heliga kropp och lik beskrivs i återberättelser ha betäcktes av pilar likt en igelkott är betäckt av taggar. Så förtrycktes Imam Hassan(A) även efter sitt martyrskap och begravdes istället inför sin morfar Profetens(S) åsyn, i ett närliggande område kallad Baqi’ som låg en bit bort från Profetens(S) heliga moské och begravningsplats i Medina.

Folket i Medina blev nu lamslagna över nyheten om Imam Hassans(A) förgiftning och kunde inte tro att Mu’awiyah skulle ha sett till att förgifta honom. Allteftersom Mu’awiyas riktiga ansikte och hans dolda agenda och intentioner började gå upp för folket växte deras missnöje alltmer och de började inse det bedrägeri de blivit föremål och den förlust de vållat sig själva då de hade vägrat lyda sin Imam(A).

När Imam Hossein(A) nu tog över det oerhörda ansvaret av Imamat (gudsomligt ledarskap) i egenskap av den tredje Imamen(A), var han 46 år gammal. Han fortsatte att sprida Islams sanna läror precis som tidigare i fullföljandet av Imam Hassans(A) spår medan folkskaror fortsatte att närvara vid hans samlingar, tog del av hans gudomliga kunskap och välsignades av hans vägledande. Så fortsatte läget under flera års tid ända tills Mu’awiyah kom att blotta sina hemska planer och trots folkets missnöje och motvillighet, trotsade fredsavtalets villkor och utnämnde sin son Yazid som sin efterträdare och nästkommande kalif som skulle ta över efter honom och härigenom omvandlade kalifatet till ett ärftligt kungavälde som för Islam var både främmande och oacceptabelt.

Slutligen, efter tjugo års envälde över den muslimska nationen och det Islamiska riket, gick Mu'awiyah sin undergång till mötes och dog under månaden Rajab år 60 e.H. och så som han planerat kom hans son Yazid att bli kalif. Men Yazids uppenbara bestridande av religionen, genom att bryta dess lagar, och tydligt korrupta sinne och företeelser, som att roa sig med apor och hundar, ge sin favorit apa en högaktad titel för att sedan deklarera landsorg vid dess död, utöver hans drickande och mångt och mycket mer fördärv för vilket han var känd för, skulle snart få muslimernas tålamod med den nya kalifen att tryta.

Muslimerna i Kufa hoppades på att Imam Hossein(A) skulle ta över kalifatet eftersom han ansågs vare den mest lämpliga att tillträda posten. Han var även Profeten Mohammads(S) dotterson och känd för sin godhet, gudfruktighet och starka tro samtidigt som han var rättvis och gav de fattiga sin rätt. Så inbjöd människorna Imam Hossein(A) till Kufa genom de tusentals brev som dem skrev till honom i vilka de beklagade sig över det eländiga situation som rådde och bad Imamen(A) att leda de ur detta förtryck.

Imam Hossein(A), som vägrat att acceptera Yazids kalifat på grund av hans icke Islamiska uppförande och ogudaktighet, befann sig vid denna tid fortfarande i den heliga staden Medina. När Imamen(A) såg att folket nu var villiga att bekämpa det tyranniska förtrycket och ogudaktigheten Yazid uppenbarligen stod för, accepterade han deras inbjudan och begav sig, tillsammans med sin familj och närmaste följeslagare, först från Medina till Mecka för att utföra Hajj (pilgrimsfärd), för att därefter fortsätta i riktning mot Kufa. Men detta inte förrän Imamen(A) skickade sin kusin Muslim ibn Aqil(RA) som sitt sändebud och sin representant till Kufa för att han skulle försäkra sig om att folket verkligen ville detta och om så var fallet skicka bud till Imamen(A) för att bege sig till Kufa.