Mokhtars hus kom även snart att bli en samlingsplats, dit muslimerna vände sig varje dag. Snart fick även Yazid ibn Mu'awiyah, genom sina spioner reda på om Mokhtars aktiviteter. I ett brev förklarade spionerna de senaste händelserna med orden:

”Muslim har anlänt till Kufa och Hossein ibn Alis anhängare har svurit trohetsed till honom. Om du inte har någon i Kufa, så skicka en stark man som lyder dig och handlar som du vill gentemot dina fiender, för Nu’man ibn Bashir al-Ansari (Kufas guvernör) är en svag man som visar stor återhållsamhet gentemot Mokhtar.”

Yazid var osäker på hur han skulle handskas med det uppror som hade börjat ta form i Kufa och frågade därför sin rådgivare Sergon, som var känd för sin lömskhet, om råd varpå denne rekommenderade Yazid att överlämna styret av Kufa till ’Ubaydullah ibn Ziyad som var känd för sin svekfulla slughet i styrelsefrågor och på den tiden var Basras guvernör. Yazid sände därför ett brev till ’Ubaydallah ibn Ziyad och bad honom att omedelbart åka till Kufa för att återta kontrollen samt slå till mot Muslim ibn Aqil(A) och hans rörelse.

’Ubaydallah ibn Ziyad satte snabbt fart mot Kufa med ett fåtal anhängare och det första han gjorde var att bedra stadens invånare genom att inför anländandet till Kufa, bekläda sig och sitt anhang likt Imam Hossein(A) och hans följeslagare för att på så vis enkelt inträda staden utan folks motstånd. Så tågade han enkelt in i staden och ända fram till Kufas guvernörspalats. Väl framme tog han över guvernörskapet och det dröjde inte länge förrän han utfärdade order om att arrestera Muslim ibn Aqils(A).

När Muslim ibn Aqil(A) hörde nyheterna om Ibn Ziyads ankomst och hans planer var det inte längre säkert för honom att stanna kvar i Mokthtars hus. Istället och i rädslan för Ibn Ziyads spioner fördes han i hemlighet till Hani ibn Urwas(RA) hus. Men snart skulle Ibn Ziyads spioner, genom svekfullhet och det falska påståendet att vilja svära trohetsed till Imam Hossein(A), få reda på Muslims(A) plats. Ibn Ziyad beordrade tillfångatagandet av Hani ibn Urwa(RA) och fängslade honom i sitt försök att komma åt Muslim(A) som dessförinnan förflyttats.

Då Muslim ibn Aqil(A) nåddes av nyheten om Hani ibn Urwas(RA) fängslande, såg han som sin och muslimernas plikt att ställa sig upp och kallade således till revolt mot den förtryckande tyrannen. Många bland stadens invånare visade sitt stöd för revolutionen och Muslim ibn Aqil(A) lyckades tillsammans med folket omringa och belägra ’Ubaydallah ibn Ziyad palats.

’Ubaydallah ibn Ziyad visade dock ännu en gång prov på sin slughet genom att sprida sina falska rykten om att en enorm armé från Sham var på väg mot Kufa och som skulle vid dess anländning slå till hårt och förinta all motstånd och inte ens förbarma sig över motståndarnas kvinnor och barn. Samtidigt utlovade han guldmynt i utbyte mot motståndarnas inlämnade vapen och gav löfte om att skänka varje krigare motsvarande vikten av dennes svärd i guldmynt. På detta sätt injicerade han sitt förrädiska gift bland folkets led och infekterade Muslim bin Aqils(A) anhang varav de flesta i sin rädsla och girighet lämnade honom så att han, efter att tusentals stod bakom honom i bön ena stunden, stod andra stunden helt ensam och övergiven i den svekfulla staden och så begav han sig i stadens förrädiska gränder för att försöka söka skydd undan nattens mörker.

Under tiden passade Ibn Ziyad på att beordra sina vakter att gripa Mokhtar och föra honom till palatset. Ibn Ziyads hyste sådan agg mot Mokhtar, i egenskap av en stark motståndare, att han ville döda honom på plats men avstod då hans rådgivare hade garanterat Mokhtars liv och då han inte ville förvärra situationen och förarga hans stam och på så vis elda folkets uppror igen. Däremot klarade Ibn Ziyad inte av att kontrollera sin ilska och med sin dolk slog ett slag mot Mokhtars ansikte som träffade honom strax över ögat. Sedan beordrade han sina vakter att slänga honom i det hemska underjordiska fängelset at-Tamura. I fängelset fick Mokhtar på nära håll skåda hur Ibn Ziyad fyllt fängelset med oskyldiga människor som vägrat lyda och fortsatt sitt motstånd samt den tortyr och inhumanitet de fängslande utsattes för.

När Mokhtar fängslades återges han ha sagt: ”Vid Gud skall jag döda varje förtryckare och glädja de troendes hjärtan och vedergälla blodet av Profetens(S) ätt; och död och världens ände kan inte hindra detta.” [Kamil Ibn Athir volym 4 s 173]