I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
Jag har blivit ombedd att säga något om tolkningen av surah al-Hamd. Faktum är att tolkningen av den heliga Koranen inte är en sak som vi själva kan utföra på ett bra sätt. Under varje period av Islamisk historia har de främsta av de rättslärda, både sunnitiska och shiamuslimer inkluderade, sammanställt ett stort antal böcker i ämnet. Men varje lärd har skrivit sin bok utifrån den vinkel som han varit väl förtrogen med och har bara tolkat en aspekt av den heliga Koranen. Med det kan det ändå inte sägas att denna aspekt har täckts helt.Under de senaste fjorton seklen har mystiker såsom Muhyuddin ibn Arabi, Abdur Razzaq Kashani, Mulla Sultan Ali med flera, skrivit utmärkta kommentarer om Koranen och behandlat ämnet som specialiserat sig inom väl. Men vad de har skrivit är inte tolkningen av den heliga Koranen.
I bästa fall kan man säga att
de har blottat vissa aspekter av den. Detsamma är fallet med Tantawi, Jawhari, Seyyed Qutb med flera. De har sammanställt sina tolkningar i ett annat format, men inte heller deras böcker är tolkningen av den heliga Koranen i varje bemärkelse.Det finns andra tolkare (mofasser) av Koranen som inte tillhör någon av ovanstående två grupper. Majma’ul Bayan, skriven av Shaykh Tabrasi, är en utmärkt kommentar och kombinerar vad de sunnimuslimska och shiitiska experterna har sagt. Det finns så många andra kommentarer, men alla omfattar bara en del av den heliga Koranen. Koranen är inte en bok vars alla aspekter kan exponeras av oss eller av någon annan. Det finns vissa Koraniska vetenskaper som är bortom vår fattningsförmåga. Vi kan bara förstå en vinkel eller en form av Koranen.
Andra vinklar får förklaras av Imamerna(A) som var de verkliga företrädarna för den heliga Profetens(S) lära.Sedan en tid tillbaka har det dykt upp vissa Korantolkare som är helt olämpliga för uppgiften. De vill tillskriva sina egna önskningar och begär till Koranen. Överraskande nog låtsas även några vänsteraktivister och kommunister vara anhängare av Koranen och visar intresse för dess tolkning. I själva verket gör de det bara för att främja sina onda avsikter. Annars har de ingenting att göra med Koranen, än mindre dess tolkning. De vill bara avkunna sina doktriner under namnet av Islams lära.Därför säger jag att de som inte besitter tillräcklig kunskap om Islam och de unga män som inte är fullt förtrogna med de Islamiska sakfrågorna, har ingen rätt att lägga sig i redogörelsen av Koranen. Men om de ändå försöker misstolka den för egna dolda motiv, ska våra ungdomar ignorera deras tolkning och inte ägna den uppmärksamhet. Islam har inte tillåtit någon att tolka Koranen enligt hans personliga uppfattning eller privata bedömning. Vem som än försöker påtvinga sin egen åsikt på Koranen är antingen en materialist som misstolkar Koranen eller en av dem som ger en viss andlig mening till Koranverserna. Båda dessa grupper tolkar Koranen enligt deras egna önskemål.
Det är därför nödvändigt att hålla sig borta från dem båda. Vad beträffar Koranen är våra händer fastbundna. Ingen har rätt att tillskriva sin egen åsikt till Koranen och hävda att den heliga Koranen säger så.Den tolkning som jag kommer att ge är bara en möjlig tolkning. När jag förklarar en Koranvers, hävdar jag inte att denna vers innebär endast det jag säger. Jag säger inte någonting med säkerhet. Jag antyder endast en möjlighet.Då några herrar har bett mig säga något om tolkningen av Koranen, har jag beslutat att prata kort om surah al-Hamd en gång i veckan. Jag vill ännu en gång upprepa att den tolkning som jag ger är inget annat än en möjlighet.
Jag vill absolut inte tolka Koranen enligt min egen åsikt eller önskan.Det är möjligt att ”bismillah” i början av varje surah i Koranen är relaterat till dess efterföljande verser. Generellt är det sagt att bismillah är relaterat till ett underförstått (utelämnat) verb, men förmodligen är det relaterat till suran som följer. I surah al-Hamd är det till exempel relaterat till al-Hamd-o-lillah. I detta fall skulle hela meningen innebära att:Vid Allahs(SWT) namn tillhör all lovprisande Honom.Nu, vad betecknar ett namn? Det är en beteckning eller ett tecken. När människan namnger en person eller sak, fungerar det namnet som en symbol för igenkännandet av denna person eller sak. Om en person har namngetts Zayd, kan människor känna igen honom genom detta namn.
Allahs(SWT) namn är symbolerna av Hans väsen
Vilken liten information som människan än kan skaffa sig om det Gudomliga Väsendet, kan hon förvärva det genom Hans namn. Annars har människan ingen tillgång till Hans väsen. Även den heliga Profeten(S) hade inte, fastän han var den mest lärda och ädlaste av alla människor. Ingen annan än Honom kan känna Honom. Människan kan endast ha åtkomlighet upp till de Gudomliga namnen.Kunskapen om de Gudomliga namnen har flera nivåer. Några av dem kan vi begripa. Andra kan endast uppfattas av den heliga Profeten(S) och av hans utvalda efterföljare.
Hela världen är ett namn av Allah(SWT)
Hela världen är ett namn av Allah(SWT), eftersom namnet på en sak är dess tecken eller symbol och eftersom allt existerande är tecken på Gud kan det sägas att hela världen är Hans namn. På sin höjd kan man säga att väldigt få människor fullt ut förstår hur de existerande tingen kan vara tecken på Gud. De flesta människor vet endast så pass att ingenting kan komma att existera automatiskt.Ingenting, vars existens är möjlig-existens, kan komma till existens automatiskt.Det är intellektuellt uppenbart och alla känner intuitivt att något vars existens eller icke-existens är lika möjligt, kan inte komma till existens automatiskt och att det måste finnas en extern kraft som får den att existera.
Den första orsaken till förekomsten av alla möjlig-existerande ting måste vara en evig och självexisterande varelse. Om det antas att den påhittade yttre rymden, och det måste vara påhittat för att det är en icke-tillvaro, alltid har funnits, då kan det varken automatiskt förvandlas till någonting och på samma sätt kan inte något automatiskt komma till existens i det. En dels påståenden om att hela världen i början var ett oändligt tomrum (allt som är oändligt är tvivelaktigt i sig) i vilken det senare uppkom en slags ånga från vilken allting har uppkommit, är inte logiskt, för utan en yttre orsak kan ingen ny sak uppkomma och inte heller kan en sak förändras till en annan. Till exempel fryser inte vattnet och inte heller kokar det utan en yttre orsak. Om temperaturen är konstant och inte går under 0 grader eller över 100 grader kommer det alltid att förbli vatten. Kort sagt, förekomsten av en yttre faktor och orsak är nödvändig för varje förändring. Likaså kan ingenting, vars existens endast är möjligt, komma att existera utan en yttre orsak. Dessa fakta är självklara sanningar.
Alla existerande ting är tecken på Allah(SWT)
Det kan med enkelhet begripas av alla att alla existerande ting är ett tecken och namn av Allah(SWT). Vi kan säga att hela världen är Guds namn. Men fallet med detta namn skiljer sig från namnen givna till vanliga ting. Till exempel, om vi vill ange en lampa eller en bil till någon, nämner vi dess namn. Samma sak gör vi när det gäller människor eller Zayd. Men detta är uppenbarligen inte möjligt i fallet av Väsendet som har oändligt storslagna egenskaper.
Allt som är begränsat är en potentiellt existerande (möjlig-existerande) sak
Om en existerande sak är begränsad, är det en möjlig-existerande sak. Eftersom Guds existens är oändlig, bör Han uppenbarligen besitta alla storslagna egenskaper, för om Han saknade blott en enda egenskap, skulle Han vara 124begränsad och som sådant en potentiell existens. Skillnaden mellan en potentiellt existerande varelse och en essentiellt-existerande varelse är att den senare är oändlig och absolut i alla avseenden. Om alla storslagna egenskaper av den essentiellt-existerande varelsen inte var oändliga, skulle inte denna varelse vara den essentiellt-existerande varelsen och källan till all existens. Alla de saker som orsakas av denna källa av existens är begåvade med de egenskaper som innehas av den essentiellt-existerande varelsen, men i mindre skala och i varierande grad. Det som är försett med dessa egenskaper till den yttersta möjliga graden kallas för det Storslagna Namnet eller al-ism al-a’dham.
Vad är det Storslagna Namnet?
Det Storslagna Namnet är det namn eller tecken som i allra största grad är begåvat med alla de Gudomliga egenskaperna. Jämfört med andra existerande ting besitter det de Gudomliga egenskaperna på det mest perfekta sättet, även om inga existerande ting saknar dem helt, för allt har försetts med dem enligt sin natur och kapacitet. Även de materiella saker som förefaller oss vara totalt utan kunskap och makt, är egentligen inte det utan har en viss grad av uppfattningsförmåga och kunskap.
Allt som existerar lovprisar Allah(SWT)
Eftersom vi är beslöjade från att se klart, kan vi inte uppfatta det. Men det är ett faktum att de sublima egenskaperna avspeglas även i de saker som är lägre än människor och djur. Dessa egenskaper är i allra största grad avspeglade i dem enligt kapaciteten av deras existens. Även de lägsta av skapelser besitter egenskapen av uppfattning. Koranen säger: ”Ingenting existerar som inte prisar Honom, men ni förstår inte deras beröm” (surah Bani Isra’il 17:44).Eftersom vi är beslöjade från att se klart och inte förstår lovprisningen av alla de existerande tingen, visste inte gamla tiders rättslärda att de ofullkomliga varelserna också besatt uppfattningsförmåga. Därför tolkade de detta lovprisande för att innebära lovprisandet av skapelsen för allting, men i själva verket har denna vers ingenting att göra med den typen av lovprisande, vilket är en helt annan fråga som vi redan känner till. Enligt en återberättelse hörde en gång människorna småstenar i den heliga Profetens hand lovprisa Allah(SWT). De kunde förstå lovprisandet från småstenarna, men detta lovprisande var sådant att de mänskliga öronen var helt obekanta med det. Det var på småstenarnas egna språk, och inte på något mänskligt språk. Därför är det klart att småstenar besitter uppfattningsförmåga, men då självklart beroende på deras existentiella kapacitet. Människan som anser sig vara källan till alla typer av uppfattningsförmågor tror att andra saker saknar det, men det är inte ett faktum, även om det stämmer att människan har en högre grad av det. Genom att vara beslöjad från att se klart, känner vi inte till uppfattningsförmågan hos andra ting och deras lovprisade av Allah(SWT), och tror inte att det finns något sådant.
Det finns många saker som vi inte känner till
Det finns många saker som människan inte tror existerar, men i själva verket gör de det även om vi kanske är omedvetna om dem. Varje dag görs nya upptäckter. Tidigare trodde man att växterna var livlösa ting men nu sägs det att de har ett hörselsystem. Om man lägger tunna vävnader från ett träd i varmt vatten och för ett ljud genom dem blir det en reaktion och man kommer att få höra några ljud i gensvar.Vi vet inte till vilken grad denna rapport stämmer. Men det kan konstateras att den här världen är full av röster och ljud. Hela världen är levande och är ett namn av Allah(SWT). Ni själva är ett namn av Allah(SWT). Din tunga och dina händer är namn av Allah(SWT).
Alla rörelser är namn av Allah(SWT)
Det lovprisande av Allah(SWT) som du utför, är Hans namn. När du går till moskén efter att ha tvättat dina fötter, går du med Guds namn. Ni kan inte skiljas från Guds namn eftersom ni själva är Hans namn. Pulsens slag, hjärtats bultande och vindens susande är alla Guds namn. Det kanske är detta som menas med Guds namn i denna vers. Det finns många andra verser där frasen: ”med Allahs(SWT) namn” har använts. Som vi har sagt, är allt Guds namn, och namnen har gått bort i den namngivna. Vi tror att vi har en självständig existens men så är inte fallet. Om detta Väsen, som har skapat allt genom Hans vilja och reflektionen av Hans praktfullhets ljus, återkallade sitt ljus för ett ögonblick skulle alla existerande ting förintas omedelbart och återvända till dess preexisterande tillstånd. Gud har skapat hela världen genom ljuset av Hans härlighet och prakt vilket är existensens sanna natur och namn av Allah(SWT). Koranen säger: Allah(SWT) är himlarna och jordens ljus. Allt är upplyst av Hans ljus. Allt har uppenbarats genom Hans ljus. Detta framträdande i sig är en återspegling av Hans ljus. Människans utseende är också ett ljus. Därför är människan i sig själv ett ljus. Djur är också ett ljus av Guds härlighet. Förekomsten av himlarna och jorden är ett ljus från Gud. Detta ljus har gått bort i Gud på ett sådant sätt att Koranen sade: Allah(SWT) är ljuset av himlarna och jorden.Den har inte sagt att himlarna och jorden är upplysta genom ljuset av Allah(SWT). Anledningen är att himlarna och jorden är icke-existerande i sig. Ingenting i vår värld har en självständig existens i sig själv. Med andra ord finns det ingenting här som är själv-existerande. I själva verket finns det ingen existens utom Allah(SWT). Detta är anledningen till att Koranen säger: Vid Allahs(SWT) namn, allt lov och pris tillhör Allah(SWT). ”I Allahs(SWT) namn säg: Han är Allah(SWT) den Ende”. Kanske ber inte Koranen er att uttala orden: ”I Allahs(SWT) namn, den Nåderike, den Barmhärtige”, utan den i själva verket nämner ett faktum. Genom att be dig yttra detta i Guds namn, betyder det att ditt sägande i själva verket också är ett namn av Gud. Koranen har sagt: ”Oavsett vad som finns i himlarna och jorden prisar det Honom.” Den har inte sagt vem som än finns i himlarna och jorden prisar Honom. Det innebär att allt, huruvida levande eller livlöst, berömmer och lovprisar Allah(SWT), för allt är en reflektion av ljuset av Hans ära och det är Hans ära som orsakar alla rörelser.
Allt i världen är en manifestation av Hans prakt
Orsaken till allt som sker i världen är en manifestation av Allahs(SWT) prakt. Allt är från Honom och allt återgår till Honom. Ingen varelse äger någonting för sig själv. Om någon påstår sig äga någonting för sig själv, vill han praktiskt taget konkurrera med källan av det Gudomliga ljuset, fastän hans liv i själva verket inte är hans egen. De ögon du har är inte dina egna. Ljuset av den Gudomliga manifestationen har skapat dem. Det lovprisande av Gud som vi eller andra människor uttrycker, är ett Gudomligt namn, eller på grund av ett Gudomligt namn. Detta är anledningen till att Koranen säger: Vid Allahs(SWT) namn och lovprisa tillhör Allah(SWT).
Ordet Allah(SWT) är en omfattande manifestation av den Gudomliga prakten
Det är en manifestation som inkluderar alla manifestationer. Allahs(SWT) namn, Rahman (den Nåderike) och Rahim (den Barmhärtige) är yttringarna av denna manifestation.På grund av Hans nåd och välvilja har Gud skänkt existensen till de existerande tingen. Detta är i sig ett bevis på nåd och vänlighet. Även den existens som tilldelats de skadliga och vidriga sakerna är ett bevis på Hans nåd, som är gemensamt för alla existerande ting. Det är manifestationen av prakten av Hans namn, Allah(SWT), som är en sann manifestation av Hans härlighet i varje mening.Allah(SWT) är en station. Det är ett omfattande namn, som i sig är en manifestation eller gudomlig prakt i varje mening. Annars har det Gudomliga väsendet inga namn förutom de av Hans Väsen eller Person. Allah(SWT), Hans namn inkluderande Allah(SWT), Rahman och Rahim är bara yttringar av Hans prakt. I ”bismillah” har Hans namn Rahman och Rahim tillagts till Hans omfattande namn Allah(SWT), eftersom de betecknar Hans självbestående attribut av barmhärtighet, ynnest och nåd. Hans attribut för vedergällning, ilska etc. är underordnade dessa attribut. Prisandet av varje form av förträfflighet och överlägsenhet är i själva verket prisande av Allah(SWT). När en person äter något och säger hur utsökt det är, prisar han Gud omedvetet. När en person säger om en annan människa att han är en väldigt fin människa eller att han är en stor vetenskapsman eller filosof, prisar han Allah(SWT) eftersom en filosof eller en akademiker eller lärd äger ingenting av sig själv. Oavsett vad det är, är det ett uttryck för Allahs(SWT) prakt. Människan som inser detta faktum, hon och hennes intellekt är också en manifestation av Allahs(SWT) ära och prakt.
Inget Beröm är av någon annans beröm
Närhelst vi berömmer någon, säger vi att han har sådana och sådana bra egenskaper. Då allting tillhör Allah(SWT), utgör lovprisandet av varje person eller saks merit, lovprisande av Gud. Vi, genom att vara förblindade, inser inte denna sanning och tror att vi lovordar Zayd eller Amr, solsken eller månsken. När slöjan lyfts kommer vi att veta att allt lov och prisande tillhör ingen annan än Gud och att allt vi lovprisar endast är en manifestation av Guds prakt.Koranen säger: Allah(SWT) är ljuset av himlarna och jorden, med andra ord, varje förträfflighet och varje sublim egenskap, varhelst den än må vara, kan hänföras till Gud. Han är orsaken till hela världen och hela världen är en manifestation av Hans ståtlighet. De saker vi gör, är faktiskt inte gjorda av oss. Tilltalandes den heliga Profeten(S), sade Allah(SWT) i Koranen:”Du kastade inte (gruskornen), när du kastade (dem), utan Allah(SWT) kastade (dem)” (surah al-Anfal 8:17).Reflektera över följande ord:”Du kastade” och ”Du kastade inte.” Båda dessa fraser är ett uttryck för ”utan Allah(SWT) kastade.”Det finns en annan vers som lyder: ”De som svär trohet till dig, svär lojalitet endast till Allah(SWT)” (surah al-Fath 48:10). Förblindade som vi är, förstår vi inte den sanning dessa verser antyder.
I själva verket är vi alla förblindade utom den heliga Profeten(S) som blev direkt utbildad av Gud och de heliga Imamerna(A), den heliga Profetens(S) ätt, som utbildats av honom.Så det finns en möjlighet att prepositionen ”bi” och substantivet ”Ism” i ”bismillah” kan vara relaterade till al-Hamdu; med betydelsen, ”I Allahs(SWT) namn allt lov och pris tillhör Honom.” Det är ett uttryck för Guds prakt som drar alla lovord till den och tillåter inte något beröm vara en hyllning av någon annan än Gud, för oavsett hur du än försöker, kommer du inte hitta något existerande annat än Honom. Oavsett vilka lovprisanden du uttrycker, blir det en hyllning av Gud. Det är värt att noteras att beröm alltid kommer av positiva egenskaper. De fel och brister som representerar de negativa egenskaperna, existerar egentligen inte. Allt som existerar har två aspekter. Det är den positiva aspekten som är lovprisad och den är alltid fri från fel och brister.Det existerar endast en överlägsenhet och en skönhet och det är överlägsenheten och skönheten av Allah(SWT). Vi bör försöka förstå denna sanning. När vi väl är övertygade om detta, kommer allt annat att bli lätt. I själva verket är det lätt att erkänna något verbalt, men det är svårt att övertala sig själv att tro även på en rationell sak fullt och bestämt.
Att tro på något intellektuellt är en sak och att vara övertygad är en annan
Att vara övertygad om sanningen om en sak är annorlunda än att tro det intellektuellt på grund av existensen av vetenskapliga argument för att bevisa det. Felfriheten av profeterna(A) berodde på deras fasta övertygelse. En människa som är fullt övertygad om en sanning, kan inte handla i motsats till sin övertygelse. Om du var säker på att någon stod nära dig med ett draget svärd i hans hand och att han skulle döda dig om du yttrade ett enda ord mot honom, skulle du aldrig säga någonting mot honom eftersom ditt första bekymmer skulle vara att rädda ditt liv. Med andra ord, vad denna fråga beträffar, vore du så att säga ofelbar. En människa som vore övertygad om att om hon förtalade någon bakom dennes rygg, skulle hennes förtal anta formen av ett fruktansvärt djur med en lång tunga som sträcker sig från baktalaren till den förtalade och detta djur skulle krossa henne, skulle hon aldrig tillåta sig att baktala någon. Om en människa var säker på att ”baktalande är maten för hundarna av helvetet” och baktalaren skulle bli oupphörligt slukad av dem, skulle hon aldrig sänka sig till denna synd. Vi ger då och då efter för baktal bara för att vi inte är helt säkra på konsekvenserna av denna dåliga vana.
Människans handlingar kommer att anta en konkret skepnad
Om människan oavsett vilken handling hon än utfört, var övertygad om att den skulle bli förkroppsligad i livet efter detta (de goda gärningar som antar en god gestaltning och de dåliga som antar en dålig gestaltning) och att hon skulle vara tvungen att redogöra för allt som hon gjort, skulle hon inte begå en ond handling även om det var omedvetet. Vi behöver inte redogöra närmare i detalj angående denna fråga. Det räcker med att säga att allt kommer att bedömas. Om en person baktalar någon annan, kommer han att ställas till svars för detta. Om någon trakasserar eller skadar de troende, skulle han gå till helvetet. De goda människorna skulle belönas med Paradiset. Man måste vara helt övertygad och säker om detta förfarande. Det räcker inte att läsa lagen i böckerna eller att förstå den rationellt. Att veta och förstå är helt olika från hjärtlig innerlig övertygelse. Med hjärtat menar jag det verkliga hjärtat, inte ett organ i kroppen.Människan känner ofta till och förstår en sanning, men eftersom hon inte är helt övertygad om den, agerar hon inte enligt vad en tro på den kräver. Hon agerar först när hon blivit fullt och fast övertygad. Det är denna fasta övertygelse som kallas tro. Att bara känna till en profet(A) är inte till någon nytta. Vad som är fördelaktigt är att tro på honom. Det räcker inte att bevisa Guds existens. Vad som är nödvändigt är att tro på Honom och att lyda Hans påbud helhjärtat.
Med den sanna tron, blir allt lätt.Om en människa var övertygad om att det fanns ett Väsen som var källan till den här världen, att människan var ansvarig och att hennes död inte skulle innebära slutet utan bara betyda att hon övergår till ett mer perfekt stadium, skulle hon säkert kunna räddas från alla fel och misstag. Frågan är hur kan människan övertygas? Jag har redan beskrivit en aspekt av versen sägandes: ”Vid Allahs(SWT) namn, allt lov och pris tillhör Allah(SWT).” Jag vill återigen understryka att det jag säger är bara en möjlighet, inte en definitiv tolkning av Koranen. Hur som helst, det har visat sig att en människa som är helt övertygad om att allt lov och pris tillhör Gud aldrig skulle ha några polyteistiska tankar i sitt sinne; för vem som någon än berömmer, lovprisar han i själva verket någon manifestation av Guds prakt.Vem som än komponerar eller avser att komponera en högstämd dikt till minne av den heliga Profeten(S) eller Imam Ali(A), hans dikt är för Allah(SWT) eftersom den heliga Profeten(S) och Imamen(A) inte är något annat än en stor manifestation av Allah(SWT), och därmed är deras lovtal ett lovtal av Allah(SWT) och Hans manifestation. En människa som är övertygad om att allt lov och pris tillhör Allah(SWT), skulle aldrig hänge sig åt skrävel, skryt och självberöm. I själva verket är människan självgod eftersom han inte känner sig själv. ”Den som känner sig själv, känner Allah(SWT).”En människa känner Gud bara när hon är fast övertygad om att hon själv inte har någon betydelse och att allting tillhör Gud.Faktum är att vi varken känner oss själva eller Allah(SWT). Vi har varken tro på oss själva eller på Honom. Vi är inte heller säkra på att vi är betydelselösa eller att allt tillhör Gud. Så länge som vi inte är säkra på dessa saker, är alla argument för att bevisa Guds existens till liten nytta, och allt vi gör bygger på egoism. Alla anspråk på ledarskap och chefskap är resultatet av egenkärlek och personlig fåfänga.
Egenkärlek är orsaken till alla problem
De flesta av de problem människan står inför är resultatet av hennes fåfänga och tomma stolthet. Människan älskar sig själv och önskar bli beundrad av andra. Men det är detta som är hennes misstag. Hon har inte insett att hon själv är betydelselös och att hon är egendomen av ett annat Väsen. Människans egenkärlek och kärlek till makt är orsaken till de flesta av hennes bekymmer, synder och brister, vilket förstör henne och drar henne till helvetet. På grund av sin egoism vill människan kontrollera allt och blir en fiende till andra som hon, med rätta eller orätt, anser vara ett hinder i hennes väg. Hon känner inga gränser i detta avseende och det är detta som är orsaken till alla bekymmer, olyckor och eländen.
Allt lov och pris tillhör Allah(SWT)
Det verkar som om Guds bok – den heliga Koranen – börjar med den fråga som inkluderar alla frågor. När Gud säger: ”Allt lov och pris tillhör Allah(SWT)”, känner vi plötsligt att många frågor har dykt upp inför våra ögon.Koranen säger inte att en viss lov och pris tillhör Allah(SWT). Det innebär att om någon säger till en annan person: ”Jag vet att Allah(SWT) är Allsmäktig och Allhärskande, men ändå prisar jag dig, inte Allah(SWT)”, även då skulle hans prisande gå till Allah(SWT), eftersom allt prisande hör till och är Allahs(SWT) lovprisande.Koranen säger: ”Allt lovpris tillhör Allah(SWT).” Detta innebär att alla typer av lovprisande i alla betingelser tillhör Honom. Denna korta vers löser många problem. Denna vers är tillräcklig för att rengöra människans hjärta från orenheterna av alla typer av polyteism förutsatt att hon är fullt övertygad om dess sanning. Han som sagt att han aldrig begått någon sorts polyteism, sade det eftersom han intuitivt hade upptäckt denna sanning och insett det mentalt. Detta tillstånd av övertygelse kan inte befästas genom något argument. Jag menar inte att bevisning inte är till någon nytta; det krävs också, men det är bara ett sätt att förstå frågan om Allahs(SWT) monoteism enligt sin intellektuella kapacitet. Att tro på det är nästa steg.
Filosofiskt tankesätt är inte så effektivt
Filosofi är ett medel inte ett mål. Filosofiska argument hjälper till att förstå problemen, men de leder inte till en fast tro, vilket är en fråga om intuition och smak. Även tro har flera grader. Jag hoppas att vi inte nöjer oss med läsningen och förståelsen av Koranen, utan kommer att ha en fast bestämd tro på vartenda ord i den, eftersom det är den Gudomliga Boken som omvänder människan och vill förvandla henne till en varelse som skapats av Gud från Hans ”Ism al-A’dham” (det Storslagna Namnet). Gud har begåvat människan med alla typer av förmågor men många av hennes potentiella förmågor är outnyttjade. Koranen vill höja människan från denna lägre position till en hög position värdig henne. Koranen har kommit för just detta ändamål. Alla profeter(A) har kommit för att hjälpa människan att resa sig ur djupet av själviskhet och se det Gudomliga ljuset så att hon kan glömma allt annat än Allah(SWT). Må Allah(SWT) skänka oss denna ynnest också!