I Guds Namn
I den oskapade Skaparens Namn
Vi talade om vilket ord ordet ”ism” i ”bismillah” är sammanhängande med. I detta avseende finns det flera möjligheter som jag har nämnt.
Skaparen och den skapade
Vi kan inte förstå vissa frågor i detta avseende om vi inte vet vilken sorts relation som finns mellan Allah(SWT) och skapelsen. Vi talar antingen om denna relation på ett papegoja liknande sätt och upprepar ett antal ord och fraser, eller ibland läggs, utöver det, fram några argument också. Ett stadium högre än detta är en förmån vissa människor begåvats med. Hur som helst är förhållandet mellan Gud och skapelsen inte av den typ som existerar, till exempel mellan fadern och sonen, det vill säga mellan två oberoende existerande saker som ändå är relaterade till varandra. Solen och dess strålar är ett exempel på en närmare relation. I det här fallet är också solen och dess strålar två olika saker, vardera med en separat existens i viss utsträckning. Människan och hennes mentala och fysiska förmågor är ett exempel på en annan typ av relation. Även i detta fall är människan och hennes förmågor inte identiska, även om de är närbesläktade. Till skillnad från alla dessa exempel är förhållandet mellan de existerande sakerna och Allah(SWT) (källan till deras existens)
av helt annat slag och kan inte jämföras med någon av de relationer som nämnts ovan. På flera ställen i Koranen och återberättelseer har förhållandet mellan Allah(SWT) och Hans skapelse beskrivits som Allahs(SWT) ära. Koranen säger: ”När hans Herre avslöjade Hans härlighet för berget” (surah al-A’raf 7:143). Det finns en mening i duaa Samat (åkallelse) som säger: ”Genom ljuset av Din härlighet uppenbarade Du för berget och således störtade det samman…”
På ett annat ställe säger Koranen: ”Allah(SWT) tar tillbaka själarna vid tiden för deras död” (surah az-Zumar 39:42) medan det är känt att Dödens Ängel har till uppgift att ta tillbaka själarna. Om någon dödar en person, är det även i detta fall sagt att det var han som berövade personen livet. På ett annat ställe säger Koranen: ”Du kastade inte när du kastade (gruskornen), utan Allah(SWT) kastade” (surah al-Anfal 8:17). Allt detta är beskrivningen av ett ljus och en ära. Om vi funderar över detta begrepp, kommer vissa frågor att dyka upp i sinnet.
Betydelser av al-Hamd
Vi nämnde tidigare att det första alternativet om den bestämda artikeln i al-Hamdu kan omfatta en stor betydelse. I så fall skulle Hamd (beröm) innebära allt lov och pris, och ordet ”Hamd” liksom ordet, ”ism” (namn) skulle komma att få en känsla av mångfald. Ur denna synvinkel skulle ”al-hamdu lillahi” innebära att allt prisande som görs är det av Allah(SWT), för det kommer alltid att vara beröm av vissa aspekter av Hans manifestation eller ära. Solen uttrycker sig genom sina strålar. Människan manifesteras i sina egenskaper av syn och hörsel. Allah(SWT) manifesterar Sig själv mycket tydligare, i alla Sina skapelser. När någonting därför prisas, prisas egentligen en manifestation av Allahs(SWT) härlighet. Eftersom alla existerande ting är tecken på Allah(SWT), är de Hans namn. Enligt det andra alternativet vi nämnde, skulle denna mening vara raka motsatsen, och ”al-hamdu lillahi” skulle betyda att inget prisande av någon prisare var Allahs(SWT) prisande, men även i detta fall skulle Hans härlighet uppenbaras i alla de föremål som prisas. Men vårt prisande kan inte vara fullständig, inte heller är vi kapabla att prisa det Fullkomliga Väsendet.
I varje fall, eftersom all mångfald är förlorad och absorberad i enigheten av det Fullkomliga Väsendet, kan det sägas ur en synvinkel att det även i det här fallet är det Fullkomliga Väsendet som prisas. Den enda skillnaden är den vinkel ur vilken du ser på denna fråga. Om du ser på det ur vinkeln av mångfald, skulle då allt prisande vara av Allah(SWT), varje existerande ting skulle vara Hans namn och varje namn skulle skilja sig från andra namn. Enligt denna möjlighet kommer innebörden av bismillah att skilja sig från dess innebörd enligt den andra möjligheten. Det viktigaste inslaget i denna möjlighet är att en känsla av talrikedom är underförstådd i utformningen av ”ism” eller namn. Allah(SWT) är namnet på vilket stadiet av mångfald och detaljrikedom beaktas. Detta namn är ”det Högt uppsatta namn” i vilket Allahs(SWT) härlighet avslöjas.
Gudomligt ljus i allt
Härlighet av Guds Högt uppsatta namn uppenbaras i allt. Allahs(SWT) namn Rahman (den Nåderike) är en återspegling av Hans nåd vid handlingstillstånd och Hans namn Rahim (den Barmhärtige) är en återspegling av Hans barmhärtighet vid handlingstillståndet. Detsamma gäller ”rabb al-’alamin” (Universums Herre), ”iyyaka na’budu” (Dig tillber vi) etc. Enligt det andra alternativet, betyder Hamd (prisande) i ”al-hamdu lillah” absolut och fullständigt lovprisande. I detta fall kommer föreställningen av Allah(SWT), Rahman och Rahim också att bli lite annorlunda. Enligt det första alternativet betyder ”ism” (namn) varje existerande sak med hänvisning till dess funktion. Med andra ord, som ett resultat av att någonting förändras, blir det en annan ”ism” eller namn. Men enligt det andra alternativet betyder ”Hamd” i ”al-hamdu lillah” ett fullständigt och absolut ”Hamd” med namnen på Allah(SWT), Rahman och Rahim.
Allah(SWT) ensam kan utföra en sådan ”Hamd” eller prisande och Han gör det med ett namn som är namnet på manifestationen av Hans härlighet i ett sätt att beskriva sitt väsen. Med andra ord: Han prisar Sig själv med några av Hans namn i detta skede. Allah(SWT) är det omfattande namnet för beskrivandet av Hans väsen, inte som en beskrivning av Hans manifestation. Allahs(SWT) alla namn vid denna beskrivning är Hans härlighet. Rahman (den Nåderike) är namnet på Hans frikostighet vid beskrivandet av jaget. Rahim (den Barmhärtige) är namnet på Hans nåd vid beskrivandet av jaget. Detsamma är fallet med sådana andra namn som Rab etc. Dessa föreställningar kan bevisas genom djup filosofi vilken skiljer sig från den allmänt kända vanliga filosofin. Men när det gäller de fromma människorna, är Allahs(SWT) vänner ganska annorlunda. De har uppfattat och förstått dessa saker genom passerandet av de olika stadierna av andlig färd.
Profeternas(A) iakttagelser och upplevelser
De fromma människorna kan inte berätta för andra vad de ser. Även i den heliga Koranen har många häpnadsväckande sanningar nämnts i en förenklad och förtunnad form, så att de även kan förmedlas till vanliga människor som ännu inte är fria från sina låga och simpla begär. I detta avseende var händerna på den heliga Profeten(S) bundna. Han(S) var inte tillåten att förklara dessa sanningar till folket i klartext och därför uppgav han dessa sanningar i en förenklad form. Koranen har många grader av betydelser och har uppenbarats i 70 eller 70000 skikt. Efter att ha sänkt intensiteten av varje lager har den kommit till oss i en form som vi kan förstå med vårt begränsade intellekt.
Berättandes för oss om Sig själv säger Gud: ”Kommer de inte betrakta kamelerna och hur de har skapats?” (surah al-Ghashiya 88:17).
Det är vår otur att medan profeterna(A) beskrev lägre skapelser såsom solen, himlen, jorden och människan, kände de att det fanns en knut om deras tunga och att de inte kunde uttrycka sanningen i tydliga ord: ”O min Herre! Öppna mitt bröst för mig, gör saken enkel och lös upp knuten om min tunga” (surah Taha 20:25).Andra profeter(A) hade också knutar om deras tungor och deras hjärtan, och därför kunde de inte uttrycka sanningarna exakt som de upplevde dem. De
försökte till viss del förklara dem till oss genom exempel och illustrationer. När ett exempel på en kamel används för att förklara för oss Guds existens, borde det inte vara svårt att förstå var vi står. I själva verket är vi inte bättre än djur, och som sådan måste den kunskap vi kan erhålla vara mycket bristfällig. När det gäller profeterna(A) säger Koranen på ett ställe: ”Och när hans Herre avslöjade Hans härlighet för berget, krossades det till engrushög. Och Moses(A) föll ner medvetslös” (surah al-A’raf 7:143). När Gud skänkte en speciell andlig utbildning till Moses(A) sade han till Allah(SWT): ”Min Herre, låt mig se dig.” Uppenbarligen kan inte en framstående profet(A) begära att få se Allah(SWT) med sina fysiska ögon. Därför måste hans begäran ha varit ett slags seende lämplig för den seende och föremålet att se. Men även denna typ av seende var inte möjligt, Moses(A) sade till Gud: ”Min Herre! Låt mig se dig.” Svaret blev: ”Du kommer inte att se mig.” Allah(SWT) sade vidare: ”Men fäst blicken vid berget.” Vad menas med berget här? Betyder det Sinai berg? Betydde det att den härlighet som inte kunde avslöjas till Moses(A), kunde avslöjas till detta berg? Om några andra personer varit närvarande vid Sinai berget på den tiden, kunde de också se uppenbarelsen av Allahs(SWT) härlighet? Meningen ”Fäst blicken vid berget” innebär ett löfte. Allah(SWT) sade: ”Du kan inte se mig. Men fäst blicken vid berget. Om det står still på sin plats, kommer du att få se Mig” (surah al-A’raf 7:143). Det är möjligt att berget här kunde ha betytt de rester av egoism som fortfarande fanns kvar i Moses(A). Som ett resultat av uppenbarelsen av härligheten krossades berget. Med andra ord var Moses(A) egoism helt borta. ”Och Moses(A) föll ner medvetslös.” Detta innebär att Moses(A) hade nått stadiet för utplånandet av sina mänskliga attribut.
Det som hände med Moses(A) är en historia för oss, men för profeterna(A) är det en lärdom. Denna erfarenhet har berättats för oss i form av en berättelse, eftersom vi ännu inte är fria från egoism. Återgivningen av berget eller Sinai berget är bara för vår skull.
Betydelsen av härligheten
Människor som vi, tror att den härlighet som uppenbarades för profeten Moses(A) var i form av ett sken. Det kan ha setts av andra också. Vilken nymodig idé! Som om det skulle vara ett ljus som kan ses av alla. Jibra’il(A) (Gabriel), – den heliga anden som brukade recitera Koranen till den helige Profeten(S). Kan andra höra honom? Vi har inte den minsta uppfattning om verkligheten och vår kunskap är begränsad till hörsägen.
Profeterna(A) kan jämföras med en person som såg en dröm eller bevittnade något, men som inte kunde beskriva vad han såg och andra var inte heller i stånd att förstå vad han sade. Detsamma gäller fallet med profeterna(A). De kan varken beskriva vad de ser, inte heller kan vi förstå vad de säger. Utan tvekan har profeterna(A) sagt någonting, men vi kan endast förstå det som är begripligt för oss. Koranen innehåller allt. Den innehåller rättsregler liksom historier, till den underliggande tanken som vi inte har tillgång till, men vi kan förstå vad de till synes menar. Det finns vissa saker i Koranen genom vilka alla kan gynnas i viss utsträckning, men i den verkliga bemärkelsen kan den heliga Koranen endast förstås av honom som den var riktad till. Naturligtvis förstod de fromma människorna, som antingen utbildades och instruerades av den helige Profeten(S) direkt eller som senare tillägnade sig hans lära, också Koranen. Genom den Helige anden uppenbarades Koranen i den heliga Profetens(S) hjärta. Koranen säger själv: ”Den Helige anden steg ned med det i ditt hjärta” (surah ash-Shu’ara 26:193).Koranen uppenbarades många gånger och varje gång uppenbarades den i en mer förenklad form. Koranen säger:
”Vi uppenbarade den på Allmaktens natt” (surah al-Qadr 97:1). På varje Allmakts natt uppenbaras samma härlighet, men i mindre utsträckning.
I korthet uppenbarades Koranen i hjärtat av den heliga Profeten(S) många gånger. Den uppenbarades i etapper, grader och skikt tills den slutligen antogs i form av ord.
Koranens karaktär
Den heliga Koranen är inte en samling av ord, inte heller är den en sak som kan ses, höras eller uttryckas i ord. Inte heller är den en metod eller en egenskap. Den har tilldelats en enkel form till vår fördel, som varken kunde höra eller se den. De som verkligen dragit nytta av Koranen, utbildades på annorlunda linjer. Deras metod att erhålla fördelar av Koranen var helt annorlunda. De hade ett speciellt sätt att uppmärksamma källan som Koranen framträdde ur. Allahs(SWT) härlighet avslöjas från den dolda världen och når den fysiska världen efter att ha gradvis minskats i intensitet. Eftersom det finns en stor skillnad mellan de olika graderna av den dolda världen och de motsvarande graderna av den fysiska världen, förekommer det på liknande sätt en stor skillnad mellan vår uppfattning och uppfattningen av dem som är överlägsna oss och sedan mellan deras uppfattning och den uppfattning av de som är ännu högre. Profeterna(A) och Imamerna(A) innehar de högsta egenskaperna av uppfattningsförmåga. Endast de kan få den gudomliga härligheten uppenbarad för sig som bevittnades av profeten Moses(A) och som nämns i Koranen när den säger: När hans Herre avslöjade Sin härlighet för berget. Detta har även antytts i Samat åkallelsen. Koranen säger: När Allah(SWT) uppenbarade sin härlighet för berget, hördes en röst säga: ”Moses(A), Sannerligen är Jag Allah(SWT), Alla dessa saker är helt okej i sig. När det gäller frågan om vad vi ska göra när vi vill lära oss Koranen, måste det kommas ihåg att dessa saker inte är ett ämne för inlärning och undervisning.
Tolkningen av Koranen
Om vi är intresserade av tolkning av Koranen, måste vi studera de kommentarer som är välkända och allmänt tillgängliga. Vissa av dessa kommentarer tar emellanåt upp några av dessa ämnen, men allt som de säger uppgår till att leda de blinda av de blinda. Koranen behandlar alla dessa frågor, men bara för den som kan förstå dem. Det har sagts: ”Bara han som den har riktat sig till, känner Koranen.” Detta faktum har nämnt i följande verser:
Den Helige Anden steg ned med det i ditt hjärta. Vi uppenbarade den på Allmaktens natt. Ingen kan bevittna verkligheten i Koranen utom den helige Profeten(S), som var den första mottagaren av Koranen. Här är det inte tal om intellektuell uppfattning eller några bevis och argument. Det är en fråga om att bevittna sanningen, inte med ögat eller med ögonen utan med hjärtat, och för den delen, inte ett vanligt hjärta, utan hjärtat av den heliga Profeten(S), som själv var hjärtat av denna värld. Den helige Profeten(S) bevittnade Koranens verklighet. Som dess första adressat kände han Koranen väl. Men även han uttryckte sanningen i förtäckta ord och med hjälp av exempel. Hur kan vi förklara solljus till en blind man? Vilka språk ska vi använda för detta ändamål? Var kan vi finna lämpliga ord? Allt som vi kan säga är att synen endast är möjlig i ljuset. Vad kan den som har sett det gudomliga ljuset tala om för en som inte har sett det? Vad kan den som har en knut om sin tunga berätta för den som har förtäckta öron. Profeterna(A) hade en knut om sin tunga eftersom deras lyssnare saknade förmågan att förstå vad de sade.
Den heliga Profetens(S) bekymmer
Denna knut orsakade stora bekymmer och obehag för den helige Profeten(S) som undrade till vem han skulle förklara Koranen som uppenbarades för hans hjärta. Kanske fanns det ett stort antal saker som inte kunde sägas till någon annan än den person som upptog ställningen av fullständigt Wilayat (Förmyndarskap). Den heliga Profeten(S) rapporteras ha sagt: ”Ingen Profet(A) har torterats så mycket som jag har.” Om den här rapporten är korrekt, skulle det ha inneburit bland annat att den heliga Profeten(S) inte kunde förmedla till andra vad han ville förmedla. Hans ställning i det avseendet var det av en fader som gärna vill visa solen för sitt blinda barn. Hans frustration kan man lätt föreställa sig. Fadern vill förklara solljuset till sitt barn, men på grund av barnets blindhet kan han inte göra det. Han finner inte passande ord för att förmedla det han vill förmedla.
Det sägs att kunskap är ett stort hinder. Det hindrar människor från att företa mystikens resa och involverar dem istället i intellektuella frågor och vetenskapliga teorier. För de fromma människorna är kunskap det största hindret och slöjan. Ju mer kunskap, desto större hinder kommer det att bli. Människan genom att vara egoistisk och självupptagen, känner sig upprymd av hans begränsade kunskaper och anser att det inte finns någonting utöver vad han vet. Endast ett fåtal personer som vägleds med hjälp av Allah(SWT) avstår från sådana falska begrepp och dumt tänkande.
Tendensen, för monopoliserandet av kunskap
Alla tror att kunskap är begränsat till vad man har lärt sig och alla resultat är beroende av den. Den rättslärde anser att den enda grenen av kunskap som finns är rättsfilosofi. Mystikern anser att det inte finns något annat än Mystik. Filosofen är av den uppfattningen att allt annat än filosofi är värdelöst. Ingenjören hävdar bara att tekniken är viktig. Numera är det sagt att kunskap endast är det som kan bevisas genom experiment och observationer. Allt annat är ovetenskapligt. Alltså är kunskap är ett stort hinder. Det finns andra hinder också, men detta är den största.
Kunskap, som förväntades bli en ledstjärna och en guide har blivit en barriär, ett hinder. Detta gäller för alla typer av formell kunskap. Formell kunskap tillåter inte människan att bli det man borde. Det gör honom egoistisk. Dess negativa effekter på ett otränat sinne leder människan bakåt. Allt eftersom kunskap samlas, kan dess nackdelar och skadliga effekter växa. Det är ingen mening med att så frön i en ofruktbar jord. En ofruktbar jord och ett otränat sinne visar motvilja till namnet av Allah(SWT) på ett likvärdigt sätt. Vissa människor skräms av filosofiska frågor, även om filosofi är en gren av formell kunskap. Likaså undviker filosofer Mystik, medan mystiker betraktar all formell kunskap för tomt prat.
Formell kunskap är ett hinder i vägen för hågkomsten av Allah(SWT)
Jag vet inte vad vi bör bli, men jag vet att vår utbildning skall vara sådan att våra formella kunskaper inte bör vara ett hinder i vägen för att komma ihåg Allah(SWT). Detta är en viktig fråga. Vårt intresse för kunskap bör inte få oss att glömma Allah(SWT). Vår stolthet på grund av vår kunskap bör inte göra oss självgoda och leda oss bort från källan av all perfektion. En sådan stolthet är vanlig bland akademiker och intellektuella oavsett det faktum att de är akademiker för medicinska vetenskaper, Islamiska vetenskaper eller rationella 149
vetenskaper. Om hjärtat inte är renat blir utvecklingen av en sådan stolthet naturlig. Det håller människan borta från Allah(SWT).
Hur kommer det sig att studien av en bok ofta absorberar människans hela uppmärksamhet, men att bönen inte gör det? Jag hade en vän som är död nu. Närhelst han glömde bort något och inte kunde komma ihåg vad det var, brukade han säga: ”Låt mig stå upp för att be. Jag hoppas jag genast kommer ihåg det.” Han trodde att människan inte var skyldig att uppmärksamma Allah(SWT) under bönen och var fri att tänka på allt det jordiska, även att försöka lösa vetenskapliga frågor om han ville. Kunskap som var tänkt att hjälpa människan nå sitt mål kan således hindra honom från att göra det. Religiösa lagar och andra grenar av religiösa kunskaper är bara ett medel som gör det möjligt för oss att agera enligt Islamiska förelägganden. Även åtgärder enligt Islamiska förelägganden inte är ett självändamål. Det verkliga syftet är att väcka vårt samvete så att vi kan nå det gudomliga ljusets slöjor efter att ha passerat mörkrets slöjor. Enligt en återberättelse finns det 70000 slöjor av gudomligt ljus. Antalet slöjor av mörker har också uppgetts vara de samma. Vidare kommer det gudomliga ljusets slöjor också efter alla andra slöjor eller skiljeväggar. Vi har ännu inte kommit ut ur mörkrets slöjor, för att kunna yttra oss om ljusets slöjor. Vi famlar fortfarande runt i mörkrets slöjor.
Som ödet fört med sig, har vetenskapen huruvida religiös eller rationell, påverkat oss negativt.
Psykiskt och konkret
Några av dem som vandrar omkring i mörkret kallar de rationella vetenskaperna för själsliga/psykiska vetenskaper. Vad de menar är förmodligen att dessa vetenskaper inte har någon konkret existens. Hur som helst, alla vetenskaper är ett medel för att nå ett mål. All vetenskap som inte tjänar detta syfte kan inte kallas en vetenskap. All kunskap som inte tillåter människor att uppnå det mål för vilken profeterna(A) har kommit, är mörker och ett hinder. Profeterna(A) kom för att ta människorna ur mörkret i denna värld och att leda dem till den enda ljuskällan. De ville att människan skulle passera in i det fullkomliga ljuset. De vill att vattendroppen skall blandas i havet och förlora sin existens. (Man måste komma ihåg att denna liknelse inte skildrar detta tillstånd fullt ut.) Alla profeterna(A) kom för just detta ändamål och all vetenskap är ett sätt att nå detta mål. Den verkliga existensen är endast av detta Ljus. Vi är inget annat än en obetydlighet. Alla profeter(A) kom för att dra oss ur all slags mörker och att leda oss till det enda och fullkomliga Ljuset, källan till all existens. Ibland blir även skolmässig teologi ett hinder och en barriär. I denna gren av kunskap åberopas argument för att bevisa existensen av Allah(SWT), men i vissa fall kan även dessa argument leda människor bort från Honom. Metoden som följs av skolmässig teologi är inte den av profeterna(A) och de Fromma människorna som aldrig åberopade argument. Visst kände de till argumenten, men använde dem inte, eftersom de inte gillade denna metod för att bevisa existensen av Allah(SWT).
Imam Hossein(A) vänd till Allah(SWT) sade en gång: ”Vid vilket tillfälle var Du inte där?” Då Allah(SWT) alltid har existerat, vad är då nödvändigheten att bevisa Hans existens? Det är en annan sak att ett förtäckt öga inte kan se Honom.
Uppstigandet för Allah(SWT)
Koranen nämner det första stadiet av uppstigning med dessa ord: ”Säg: Jag råder dig att göra en sak: att du reser dig för Allah(SWT)” (surah Saba’ 34:46). Mystikern säger att denna vers beskriver det första steget av andlig resa. Manazil al-Sa’irin40 säger också detta. Men vad versen nämner kanske bara är en inledning, inte ett stadium. Hur som helst, det viktiga är att Allah(SWT) genom Hans högt älskade Profet(S) erbjuder rådgivning och ber människor att resa sig. Detta är utgångspunkten. De som sover har blivit tillsagda att gå upp och resa sig endast för Allah(SWT). Detta är det enda rådet vi hittills inte lyssnat på. Vi har ännu inte börjat vandra för Allah(SWT). Vi vill vandra, men för vår egen skull. De som är goda och fromma, är endast goda för deras egen skull. Ja, det finns några av Allahs(SWT) vänner vars vägar är olika. De råd som ges i denna vers är till för oss som sover. Allahs(SWT) vänner har redan vandrat över till den högre världen. Vi kommer också att bäras över dit. Ingen kan påstå att han skulle stanna här för alltid. Vi håller på att drivas bort av änglarna som kontrollerar våra organ. Vi kommer att komma dit, men skall vi vandra dit med alla våra slöjor och allt mörker?
Kärleken till världen är den grundläggande orsaken till alla problem
Förutom att vara källan till alla ting, är kärleken till världen den främsta orsaken till alla misstag, som en välkänd grundsats säger: ”Kärleken till världen gör ibland en människa så oansvarig som om denne känt att han blivit fråntagen något av Allah(SWT) och förolämpas, trots att han är troende.”
Det sägs att när en person är på väg att dö, hämtar de djävlar som inte vill att
han skall dö som troende vissa saker inför honom som han var mycket fäst vid. Om han till exempel var en student och älskade böcker, skulle djävlarna hämta hans favorit böcker inför honom och hota honom att sätta dem i brand, om han inte skulle avvika från sin tro. På samma sätt hotar djävlarna den person som älskar sitt barn eller är mycket intresserad av något annat.
Det är inte rätt att tro att en världslig person är den som äger en förmögenhet. Man kan äga en massa rikedom, men fortfarande inte vara världslig. Å andra sidan kan en student som bara har en bok vara världslig om han blir för mycket fäst vid den. Att vara fäst vid världsliga ting är kriteriet för att bli världslig. På grund av detta fäste kan en person bli fientligt inställd till Allah(SWT) när han vid dödstillfället tvingas lämna sina favoritsaker och kan därmed komma att dö som en fiende till Allah(SWT). Därför måste vi minska vårt engagemang för världsliga ting. Självklart måste vi lämna den här världen en vacker dag. Så det gör inte någon skillnad om vi är bundna till världen eller inte.
Tänk dig att du äger en bok. Oavsett om du var bunden till den eller inte, skulle den stanna hos dig. Du kan använda den och dra nytta av den. På liknande sätt om ett hus var ditt, kan du använda den i alla lägen. Därför minska fästandet så mycket du kan och om möjligt ge upp det helt och hållet, för det är denna anknytning som orsakar problem. Det är på grund av själva kärleken som man blir fäst vid världen. Kärleken till jaget, makt och ställning ruinerar människan. Kärleken till ämbetsstolen och kärleken till predikarstolen visar båda fästande till världen. Alla dessa är slöjor, ”några av dem framför andra.” Istället för att säga att världsliga människor är de som äger sådana och sådana saker, bör vi se hur långt vi är bundna till de saker vi äger. Det är bara på grund av denna fästelse som vi kritiserar andra.
En människa som inte är egoistisk, kritiserar inte andra. Om några av oss finner fel hos andra, är det för att de anser sig vara bildade och perfekta och betraktar andra som bristfälliga och felaktiga. Det finns ett rimmat verspar som jag inte tänker recitera eftersom den lätt kan orsaka invändningar. Hur som helst, det säger: ”Jag är precis vad du säger, men du är vad du låtsas vara!”
Här i seminariet visar vi att vi har kommit hit för Allah(SWT). Vi kallar oss själva ”Allahs(SWT) trupper”. Är vi verkligen det? Vi bör åtminstone inte låtsas vara det vi inte är.
Är hyckleri något annat? Hyckleri är inte bara att en människa låtsas som Abu Sufyan att vara religiös medan han inte är det. Det är också hyckleri att en människa påstår sig vara vad han inte är. Hursomhelst, har hyckleri olika grader, av vilka vissa är mer allvarliga än andra. En annan viktig sak är att när en människa lämnar den här världen borde det inte sägas om honom att han bara försökte uppmana folk till livet efter detta och var likgiltig för den nuvarande. Profeterna(A) uppmanade folk till livet efter detta, men de använde också den här världen för att skapa rättvisa och ordning.
Den helige Profeten(S) stod mycket nära Allah(SWT), men ändå brukade han be om förlåtelse till Allah(SWT) sjuttio gånger varje dag eftersom han kände lite oro i sitt hjärta. Det är naturligt för en människa som alltid vill vara med sin älskade, att känna sig störd att behöva träffa andra människor och prata med dem. Anta att en människa kom till er för att fråga er om en rättsstat. Han är en mycket god människa, och ni vet att det är er plikt och en förtjänstfull handling att besvara hans fråga, men fortfarande känner ni er störda eftersom ni ville vara med er älskade.
”På grund av oron i mitt hjärta söker jag förlåtelse till Allah(SWT) sjuttio gånger varje dag.” Den heliga Profeten(S) uppges ha sagt något sådant. Men för oss skulle det inte vara lämpligt att involvera oss i sådana saker. Vi borde åtminstone vara vad vi ger oss ut för att vara. Om vi har ett märke från nedfallandet till marken på vår panna, vi får inte vara skrytsamma i våra böner. Om vi utger oss för att vara fromma, får vi absolut inte lura någon, och aldrig bedriva ocker. De som säger att de andliga vetenskaperna gör en människa till en dagdrivare, har fel. Människan som undervisade inom dessa vetenskapsområden till människorna och som bredvid den heliga Profeten(S) kände de andliga sanningarna mer än någon annan, tog enligt historien, upp sin spade och gick ut till arbete samma dag som han gav löfte om sin lojalitet till den helige Profeten(S). Det finns ingen motsättning mellan andliga vetenskaper och fysiskt arbete.
De som, i syfte att hålla människor upptagna med sina världsliga angelägenheter, hindrar dem från bedjande och bedriver gudstjänstordning etc., är inte medvetna om sanningen. De vet inte att det är bönen som bygger den mänskliga karaktären och lär människorna hur man lever respektabelt i denna värld. Profeterna(A) bad och bedrev gudstjänster etc. och det var de som etablerade rättvisa i världen och stod upp mot förtryckare. Imam Hossein(A) gjorde precis detta. Se bara på hans åkallan på Arafah dagen och fundera över den. Alla deras framgångar berodde på denna bön. Det är böner som gör människan uppmärksam på Allah(SWT). Om människan reciterar dem ordentligt kommer, som en följd av gudomliga förmåner som följer av dem, hans fästande till jaget att minska, men hans effektivitet kommer inte på något sätt att påverkas negativt. Som om inte det vore nog blir han mer aktiv och ständigt redo att tjäna sina medmänniskor. 153
Vissa okunniga människor kritiserar de böcker som innehåller åkallelser. De vet inte vad för slags män dessa böcker upprättar. Några av dessa åkallelser såsom Munajat Sha’biniyah, Dua Kumayl, Dua Yawmul ‘Arafah, Dua Samat etc. har kommit ner till oss från våra Imamer(A). Vilka män dessa böner upprättar. De som reciterade Munajat Sha’biniya, svingade också svärdet. Enligt rapporter reciterade alla Imamer(A) Munajat Sha’biniya. Jag har inte läst någonstans om någon annan bön eller åkallan som reciterades av alla Imamerna(A). De som reciterade denna bön, kämpade också mot de otrogna. Dessa böner för människan ur mörkret och den som kommer ur mörkret blir en riktig man. Då kommer han att göra allt för Allahs(SWT) skull. Om han svingar svärdet, gör han det av hänsyn till Allah(SWT); om han kämpar, gör han det av hänsyn till Allah(SWT) och om han står upp, gör han det av hänsyn till Allah(SWT). Det är helt fel att säga att böner gör människan inaktiv och värdelös. De som yttrar sådana saker, för dem är den här världen allt. De anser allt bortom denna värld vara otroligt. Men en dag kommer de att upptäcka att det som anses vara otroligt var verkligt och de saker de trodde var verkligt var i själva verket otroligt. Faktum är att böner, predikningar och böcker som Nahjul Balaghah och Mafatihul Jinan kan hjälpa människor i uppbyggnaden av deras personlighet. När någon blir en riktig man, börjar han automatiskt agera enligt de sanna islamiska principerna. Han odlar mark, men hans odling kommer att vara för Allah(SWT). Han kämpar, men bara mot de otrogna och förtryckarna. Sådana människor är monoteisterna och de fromma bedjarna. De som åtföljde den helige Profeten(S) och de troendes Hänförare(A) var hängivna dyrkare. Imam Ali(A) brukade erbjuda böner medan strider pågick. Stridandet och bedjandet fortsatte sida vid sida. En gång medan striderna pågick frågade någon honom en fråga. Han reste sig omedelbart och levererade en predikan. Någon sade: ”En predikan även vid ett sådant här tillfälle?” Han sade: ”Det är för detta vi kämpar.” Enligt en rapport tillade han: ”Vi kämpar inte mot Mu’awiyah för att erövra Syrien. Syrien har ingen betydelse för oss.”
Den heliga Profeten(S) och Imam Ali(A) var inte angelägna att erövra Syrien och Irak. De ville befria folket från förtryckarna och reformera dem moraliskt. Det var de som var ivriga dyrkare. Dua Kumayl lärdes ut av Imam Ali(A) till Kumayl, som själv var en krigare.
Bönens effekt på hjärtat
För att förhindra människor från bedjande och reciterandet av böneböcker samlade en dag några orättfärdiga människor, anhängare av Kasrawi etc., mystik- och böneböcker och satte dem i brand. Dessa människor förstod inte vad bön innebar och vilken effekt det alstrar i hjärtat. De visste inte att alla goda ting i världen berodde på de fromma bedjarna som bad och mindes Allah(SWT). Även om vissa människor upprepar sin bön på ett papegoj-liknande sätt, ger det ändå en viss effekt, för människor som ber är bättre än de som inte gör det.
En människa som ber är, oavsett hur låg kvalitet hans böner än kan vara, bättre än en människa som inte ber. Den förstnämnda är mer bildad. Han begår inte stöld. Titta på listan över brottslingar och kriminella. Hur många av dem är studenter av religiösa vetenskaper? Hur många mullor dricker vin, begår stöld eller begår andra brott? Det är sant att smugglarna inkluderar vissa falska personer som liknar mullor och sufier, men dessa onda människor varken ber eller utövar andra förtjänstfulla gärningar. De har antagit denna förklädnad bara för att uppnå sina onda syften. Bland dem som ber och följer de Islamiska föreläggandena, är det få som någonsin har blivit arresterade för någon allvarlig brottslighet.
Världsordningen vilar på de människor som ber. Bönen får aldrig läggas åt sidan. Det vore fel att avleda uppmärksamheten hos våra unga män från bönen på den grund att i stället popularisera reciterandet av Koranen framför den. Det som banar vägen för Koranen får inte ges upp. Det är en djävulsk antydan att endast Koranen bör reciteras och att återberättelseerna och åkallelserna till Allah(SWT) bör överges.
Koranen utan återberättelseer och böner
De som säger att de inte vill ha åkallelser, skulle aldrig kunna popularisera Koranen. Deras vilseledande idéer är rent djävulska antydanden. De unga männen bör överväga vilka som har tjänat samhället bättre, de som hade stort intresse för återberättelseer, åkallelser och predikar eller de som sa att Koranen var nog för dem. Alla dessa välgörande antydanden och religiösa gåvor är de verk av dem som bad och reciterade Koranen, inte av andra.
Alla religiösa skolor och sjukhus har byggts av den tidigare epokens medlemmar av den rika adeln som bad. Detta system bör fortsätta. Människorna borde uppmuntras att behålla sin uppmärksamhet mot de goda verksamheterna. Förutom att bidra till uppnåendet av andlig förträfflighet, hjälper dessa böner och åkallelser till förvaltning av landet också. De som besöker moskéer och ber bryter inte mot lagen i landet, inte heller strider de mot den allmänna ordningen. Detta i sig är en stor tjänst för samhället. Samhället består av individer. Även om femtio procent av individerna i ett samhälle, är upptagna med böner och åkallelser, och inte begår brott, vore detta en lycklig situation! En hantverkare som gör sitt jobb på ett ärligt sätt och tjänar sitt levebröd, begår inte synder. Likaså är inte de som begår mord och rån, intresserade av andliga frågor. Om de hade varit intresserade av dem, skulle de inte ha begått sådana brott.
Böner och åkallelser spelar en betydande roll i utbildningen av samhället. Dessa åkallelser har blivit undervisade av Allah(SWT) och Hans Profet(S). Den heliga Koranen säger: ”Säg: Min Herre skulle inte ha brytt sig om dig, om du inte hade kallat på Honom” (surah al-Furqan 25:77).Om du läst Koranen, kommer du att finna att Allah(SWT) uppmanar människorna att be till Honom och säger att ”Han skulle inte ha brytt sig om dig om du inte kallat på Honom.” Det verkar som om de som motsätter sig åkallelser, inte ens tror på Koranen. Om någon säger att han inte vill ha något med åkallelser att göra, innebär detta att han varken är intresserad av Koranen, eller tror på dess innehåll. Han vet inte att Allah(SWT) säger:
”Kalla på Mig, Jag kommer att svara dig” (surah Ghafir 40:60).
Må Allah(SWT) inkludera oss bland dem som är mycket intresserade av åkallelser, böner och Koranen.