I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
I Hans Namn som väcker och åter väcker Sina slumrande tjänare
يَا حَسْرَةً عَلَى الْعِبَادِ
”ARMA människor!”
(den heliga Koranen 36:30)
لَقَدْ كُنتَ فِي غَفْلَةٍ مِّنْ هَذَا فَكَشَفْنَا عَنكَ غِطَاءكَ فَبَصَرُكَ الْيَوْمَ حَدِيدٌ
”[och Gud skall säga:] ‘Du ägnade inte en tanke åt denna [Stund], men Vi har lyft av bindeln [som täckte dina ögon] och i dag är din syn skarp.’”
(den heliga Koranen 50:22)
Det finns så många människor runt oss vars närvaro vi tar för givet och vi förglömmer dem, ignorera dem, bråkar med dem, tar illa upp av dem eller bara inte uppsakttar deras närvaro i våra liv och inser inte värdet av att de bara finns med oss och viktagast av allt; glömmer att tacka Honom som skänkt och välsignat oss med deras närvaro i våra liv!
Och då, när något händer dem; först då inser vi hur mycket vi älskar dem. Det som om vi just då får upp ögonen för verkligheten som vi hittills blundat för!
Varför är det så? Varför är människan så blind och inte förstår så pass att hon måste väckas på det här sättet? Sannerligen varför är vi människor så?!
Vi väcks om flera gånger och i små och stora doser genom hela våra liv, men ofta väljer vi att blunda igen och återgå till vår sömn och slumrar till igen tills livets väckarklocka, i Guds välsignelse och via Hans barmhärtighetens vindar, ringer igen och igen och igen… och varje gång väljer vi att återgå till vårt slumrande… tills vi en dag väcks till det slutliga oåterkalleliga uppvaknandet!
Må vi via Guds vägledning och välsignelse inshaAllah, den dagen då detta sker, inte ha låtit våra liv passera förgäves i sömn!