layali al-qadr lämnat oss
månaden Ramdan lyder mot sitt slut
på sin väg att ta farväl med stormfart

Vad vet jag om jag kommer att leva länge nog
Vad vet jag om jag  åter kommer att få besök av denna generösa gäst

En inre oro, en klump i halsen, en tanke som skuggar mitt sinne
Är jag förlåten? Är jag accepterad?

En inre övertygelse lugnar hjärtat
”Guds barmhärtighet kan du lita på”

Och det är jag fullt övertygad om
Gud är större än att inte förlåta och förbise Sina tjänares misstag
och nåderikare än att låta Sina gäster gå tomhänta
och barmhärtigare än att låta deras hjärtan krossas för ouppfyllda önskemål

Ändå är jag orolig; orolig och nervös
inte för att inte ha blivit förlåten;
utan för frågan som ekar inom mig
kommer jag kunna förbli förlåten?
kommer jag kunna behålla närheten?

O vår Herre och Gud, O DU som känner till hjärtans outtalade önskemål, O DU som hör viskningarna ingen annan hör, O DU som vill på alla sätt förlåta Dina tjänare och hjälpa de öppna ögonen och se, O DU som gör allt för att blåsa nytt liv i våra hjärtan och själar som vi låtit hamna i slummer och glömska; vid Din älskade Profet(S), och vid hans älskade dotter Fatima Zahra(A), och vid hans älskade själsfrände Imam Ali(A), och vid hans ögonstenar Imam Hassan(A) och Imam Hossein(A), och vid de nio efterföljande Imamerna(A) av hans ätt och i synnerhet vid tidens väntade Imam Mahdi(AJ) som vi fäst våra hjärtans blickar vid horisonten av insikt för att återse; vägled oss till Dig och låt oss inte ta avstånd från Dig, åtlämna oss inte åt oss själv ens för ett ögonblick och låt varje handling, steg, andetag och ögonblick av våra liv vara i Din väg och föra oss närmare Dig inshaAllah!

Inkludera oss i era böner kära syskon i synnerhet under månaden Ramadans slutliga stunder och dagar och nätter av avsked

En bris
En väldoftande bris
för med sig
Ett löfte
Ett snar uppfyllt löfte
beskriver
En längtan
En brännande längtan
i levande minnet av
En kärlek
En gudomlig kärlek

 Just dessa dagar ökar glöden av längtan O Imam(AJ)!
Må Gud påskynda din efterlängtade återkomst O min väntade väntande Imam(AJ); vid vår älskade Profet(S) och Ahl al-Bait(A) vid årsminnet av Profetens(S) välsignade födelse inshaAllah!

Dagen då varje sakkunnig gick efter sitt
gick asketen mot moskén och jag vid värdshuset
Jag efterfrågade Vännen och han, Vännens manifestation
(så han vart) pilgrim på väg mot Ka’ba och jag (ännu) i mötets önskan
Han söker Höghetens hus och jag husets Herre
Varje dörr jag knackar på, dess Herre är DU
Varje hydda jag inträder, dess ljus är DU
I värdshus och kloster; själen är DU
mitt mål av Ka’ba och avgudatempel är DU
DU är målet; Ka’ba och avgudatempel (endast) svepskäl

Av: Sheikh Bahai

Hjärtat som inte Dig minns, är inget hjärta
Pulsen som ej i Din kärlek slår, är inget än lera
Den som inte har tillträde till Ditt hus
Hans fruktlösa liv lönlös är

Av: Imam Khomeini(RA)

Själen, nykär för skådandet av Ditt månlika ansikte
Vistelse i moské och kyrka är endast svepskäl
I väntan på föreningen med Dig å lysande sol
Forsar tårarna likt vårfloder vid havet

Av: Imam Khomeini(RA)

 

O min Älskade! Efter att ha beskådad Din oändliga skönhet blev jag hänförd,
synen av Din höghet manifesteras dränkte mig i glädje och extas.

Jag glömde min egen existens och grät ut ”jag är Sanningen”,
och som Mansur Hallaj ställde upp på att hängas.

Smärtan och längtan från Din kärlek har bränt upp min existens,
så att jag har tröttnat på mig själv och blivit stadens rykte.

Låt barens dörrar vara öppna, och låt oss gå dit dag och natt,
ty jag har tröttnat på moskén såväl som skolan.

Jag slet av mig asketismens och skrytets klädsel,
och väcktes av att få bära barjägarens mantel.

Stadens predikare plågade mig med sin predikan,
så jag sökte skydd hos en som var innerligt ren men ytligt syndig.

Låt mig för evigt minnas templets söta minnen,
då jag väcktes från beröringen av min Älskades hand.

Av: Imam Khomeini(RA)
Miniatyrmålning: Mahmood Farshchian

Vad händer när din själ
Börjar väcka
Dina ögon
Och ditt hjärta
Och cellerna i din kropp
Till Kärlekens stora resa?

Först är det härligt skratt
Och antagligen dyrbara tårar

Och tusen söta löften
Och dom där tappra ederna
Som ingen nånsin kan hålla.

Men Gud är fortfarande nöjd och belåten
Du försökte för en gång vara ett helgon.

Vad händer när din själ
Börjar vakna i denna värld

Till vårt djupa behov av kärlek
Och att tjäna Vännen?

O den Älskade
Kommer sända dig
En av Sina underbara, vilda kompanjoner – som Hafez.

Av: Hafez
Miniatyrmålning av: Mahmood Fashchian

Vad söker du i formella studier?

Hur länge tänker du fullfölja det?

Sök en kunskap som befriar dig från alla materiella band.

Sök den kunskap som illuminerar hjärtat, förvandlar bröstet till berget Sinai.

En kunskap som om den bemästras, omvandlar hjärtat till det Himmelska Arket.

Sök den kunskap som inte kan hittas i böcker, är intuitiv, inte förmedlad i ord;

En kunskap som inte sänker dig,

inte gör dig till en slav av naturlagar.

En kunskap som kommer visa dig vägen,

uppenbara för dig den eviga hemligheten,

en kunskap som inte är argumentativ,

helt överlägsen, bortom logik.

Kunskapen som kommer ge dig nytt liv,

Tro mig, är läran om kärleken.

Av: Sheikh Bahai
Miniatymålning av: Mahmood Farshchian

GUD sade, ”det är inte för att han är ond
som Jag fördröjer min gåva till honom:
Den fördröjningen är ett hjälpmedel
hans behov tog honom från glömska till Mig,
drog honom i håret till min tröskel.
Skulle Jag tillfredställt hans behov,
skulle han vänt tillbaka
och dränkt sig i den leken.
Fastän han sörjer från botten av sin själ:
”O Du vars skydd är eftersökt!” – låt honom gråta
med ett krossat hjärta och ett sårat bröst.
För Jag är behagad av hans röst, hans ord,
”O GUD!” och hans hemliga böner. . . .”
Folk fängslar papegojor och näktergalar
för att höra ljudet av deras ljuvliga sånger.
Men hur skulle de kunna spärra in kråkor och ugglor
i burar? Vem har hört en sådan saga? . . .
Var övertygad om att detta är anledningen
till att troende lider besvikelse i gott och ont.

Av: Rumi
Miniatyrmålning av: Mahmood Farshchiyan

Säg, vad är människan? En maktlös varelse;
En Handfull stoft av två dagars fortvaro;

En Handfull ben, sammanfogade;
Överdragna med skinn;
En handfull ådror och cellvävnader;
Avsöndrade än vätskor, än svett.
Liksvepningen tager hon från en död mask och säger:
”Jag klär mig härligt i siden.”
Om hon, med tusenfaldigt hjärte-ängslan, skrapat ihop en smula guld,
Tager döden det ifrån henne nästa ögonblick.
Om en törn-tagg trängt in i hennes fot,
Naglar den henne fast på ett ställe där hon är, och gör henne till fånge.
Om hon, en enda gång, äter till övermått,
Utsätter hon sin mage för tortyr.
Och om hon äter för litet,
Övergiver hennes hjärta, av svaghet, allt hopp om hälsa.
Hennes liv och död hänger på ett andetag:
Hela sitt liv är hon, för sin tillvaro, beroende av ett andetag.
Ej för ett enda ögonblick kan hon uthärda köld;
Ej heller har hon kraft och styrka att fördraga hetta.
Ej har hon tålamod i något arbete;
Ej har hon kraft att vara stilla och förbida.
Liksom myran är hon svag; liksom ormen gift-drypande;
Liten som ett gräs-strå; huvudet belamrat med ett berg av inbilskhet.
Efter tusen vedermödor framfödd i detta fängelse;
Ofta i döds-ångest; slutligen giver hon Gud sin själ tillbaka.

Av: Farid ud-Din Attar
(Ur Attars ”Asrar Nameh”)
Miniatyrmålning av: Mahmood Farshchiyan