I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
I Hans Namn som inspirerar Sina tjänare med insikt och beväpnar de med vidsom

01

Det sägs att Bohlool en dag kallades till hovet och väl framme, satt han där med en dyster min och vägrade skratta. Dåtidens s.k. kalif, den berömda Haroon Rashid som var en i leden av den abbasidiska väldets tronföljare drog sig aldrig undan för att ta till vara på varje möjlig tillfälle att försöka övervinna Bohlools övertag som han fått genom sin skarpa vitsighet. Därför försökte han med alla medel att få Bohlool att skratta. Han kallade även på sin hovnarr - kunglig pajas/clown -  som försökte med alla medel och alla trick han kunde men inte lyckades få Bohlool till skratt. Haroon Rashids till en början vanliga försök att förlöjliga  Bohlool, hade nu blivit allvar och han beslöt sig för att ta reda på varför Bohlool vägrade skratta och vad hans dystra min berodde på. Trots detta gav inga av hans försök resultat och inte heller fick han något svar av Bohlool. Bohlool som var känd för sin egensinnighet och skärpa samtidigt som han antogs vara ”knäpp”, hade ändock en sådan ställning så att även Haroon Rashid inte kunde tvinga honom.

Till slut gav Haroon Rashid upp sina försök och tillät Bohlool att lämna hovet. Men han var så nyfiken och fast besluten att veta hemligheten bakom Bohlools uppförande att han beordrade  ett par av sina vakter att skugga Bohlool överallt och rapportera till honom så fort de såg en ändring i hans uppförande. Vakterna gjorde som de beordrats och följde Bohlool runt i staden en längre stund utan att se något märvärdigt i hans beteende; ända tills han plötsligt stannade upp mitt i bazaren där slakterna sålde kött och började gapskratta! Vakterna som skuggade Bohlool trodde inte sina ögon och i sin förvåning och förvirring skyndade hastigt tillbaka till Haroon för att rapportera det mräkvärdiga de sett. När Haroon hörde detta kunde han inte bärga sig och beordrade i sin iver att Bohlool skulle kallas till palatsen omdelbart. När Bohlool väl var framme och stod inför Haroon, vädjade Haroon om att få veta anledningen för hans märkvärdiga beteende och hur det kom sig att han trots alla försök vägrat skratta och förblivit dyster men plötsligt gapskrattat mitt i bazaren. Bohlool svarade med sin sedvanliga lugn: jag har ofta funderat och varit orolig över att jag skulle på grund av mitt släktskapsband till dig, hållas ansvarig för en del av det förtryck du utövar mot folket och min dystra min tidigare idag berodde på att jag var djupt försjunken i dessa tankar. Men när jag lämnade hovet och vandrade i staden och kom till bazaren där kött säljs, såg jag hur varje slaktat djur har hängts upp från sitt eget skinn och bär sin egen vikt. Då insåg jag att varje människa kommer hållas ansvarig och stå till svars för sina egna handlingar och det fick mig att skratta utav lättnad ur djupet av mitt hjärta!