بِيذكر فيها إبتداء خلق السماء و الارض و خلق آدم من خطبه له عليه السلام يذكر فيها إبتداء خلق السماء و الارض و خلق آدم و فيها يذکر الحج و تحتوی علی حمدللّه و خلق العالم و خلق الملائکة و اختيار الانبياء و مبعث النبي و القرآن و الأحکام الشرعية اَلْحَمْدُ لِلّهِ اَلَّذِى لا يَبْلُغُ مِدْحَتَهُ الْقائِلُونَ، وَ لا يُحْصِى نَعْماءَهُ الْعادُّونَ، وَ لا يُودِّى حَقَّهُ الْمُجْتَهِدُونَ، اَلَّذِى لا يُدْرِكُهُ بُعْدُ الْهِمَمِ، وَ لا يَنالُهُ غَوْصُ الْفَطِنِ اَلَّذِى لَيْسَ لِصِفَتِهِ حَدُّ مَحْدُوْدٌ، وَ لا نَعْتٌ مَوْجُودٌ، وَ لا وَقْتٌ مَعْدُودٌ وَ لا اَجَلٌ مَمْدُودٌ، فَطَرَ الْخَلائِقَ بِقَدْرَتِهِ، وَ نَشَرَ الرِّياحَ بِرَحْمَتِهِ، وَ وَتَّدَ بِالصُّخُورِ مَيَدانَ اَرْضِهِ اَوَّلُ الدِّينِ مَعْرِفَتُهُ، وَ كَمالُ مَعْرِفَتِهِ التَّصْدِيقُ بِهِ، وَ كَمالُ الْتَصْديقُ بِهِ تَوْحِيدِهِ الاِخْلاصُ لَهُ، وَ كَمالُ الاِخْلاصِ لَهُ نَفْىُ الصِّفاتِ عَنْهُ لِشَهادَهِ كُلِّ صِفَهٍ اَنَّها غَيْرُ الْمَوْصوفِ، وَ شَهادَهِ كُلِ مَوْصوفٍ اَنَّهُ غَيْرُ الصِّفَهِ .فَمَنْ وَصَفَ اَللّهَ سُبْحانَهُ فَقَدْ قَرَنَهُ، وَ مَنْ قَرَنَهُ فَقَدْ ثَنّاهُ وَ مَنْ ثَنّاهُ فَقَدْ جَزَّاءهُ، وَ مَنْ جَزَّاهُ فَقَدْ جَهْلَهُ، وَ مَنْ جَهِلَهُ فَقَدْ اءشارَ اِلَيْهِ وَ مَنْ اءشارَ اِلَيْهِ فَقَدْ حَدَّهُ، وَ مَنْ حَدَّهُ فَقَدْ عَدَّهُ، وَ مَنْ قالَ فِيمَ؟ فَقَدْ ضَمَّنَهُ، وَ مَنْ قالَ عَلامَ؟ فَقَدْ اءخْلى مِنْهُ. كائِنٌ لا عَنْ حَدَثٍ، مَوْجُودٌ لا عَنْ عَدَمٍ، مَعَ كُلِّ شَى ء لا بِمُقارَنَهٍ، وَ غَيْرُ كُلِّ شَيء لا بِمُزايَلَهٍ، فاعِلٌ لا بِمَعْنَى الْحَرَكاتِ وَ الآلَهِ، بَصِيرٌ اِذْ لا مَنْظورَ اِلَيْهِ مِنْ خَلْقِهِ، مُتَوَحِّدٌ اِذْ لا سَكَنَ يَسْتَانِسُ بِهِ وَ لا يَسْتَوْحِشُ لِفَقْدِهِ اَنْشَاءَ الْخَلْقَ اِنْشاءً وَ اِبْتَدَاهُ ابْتِداءً، بِلا رَوِيَّهٍ اَجالَه، وَ لا تَجْرِبَهٍ اِسْتَفادَها، وَ لا حَرَكَهٍ اَحْدَثَها، وَ لا هَمامَهِ نَفْسٍ اضْطَرَبَ فيها، اَحالَ الاَشْياءَ لاَوْقاتِها، وَ لاَمَ بَيْنَ مُخْتَلِفاتِها، وَ غَرَّزَ غَرائِزَها وَ اَلْزَمَها اَشْباحَها؛ عالِما بِها قَبْلَ اِبْتِدائِها، مُحِيطا بِحُدودِها وَ اِنْتِهائِها، عارِفا بِقَرائِنِها وَ اَحْنائِها ثُمَّ اَنْشاءَ سُبْحانَهُ فَتْقَ الاَجْواءِ وَ شَقَّ الاَرْجاءِ وَ سَكائِكَ الْهَواءِ، فَاَجْرى فِيها ماءً مِتَلاطِما تَيّارُهُ، مَتَراكِما زَخّارُهُ، حَمَلَهُ عَلى مَتْنِ الرِّيحِ الْعاصِفَهِ، وَ الزَّعْزَعِ الْقاصِفَهِ، فَاءَمَرَها بِرَدِّهِ، وَ سَلَّطَها عَلى شَدِّهِ، وَ قَرَنَها الى حَدِّهِ، الْهَواءُ مِنْ تَحْتِها فَتِيْقٌ، وَ الْماءُ مِنْ فَوْقِها دَفِيقٌ ثُمَّ اَنْشَاءَ سُبْحانَهُ رِيْحا اِعْتَقَمَ مَهَبَّها وَ ادامَ مُرَبَّها، وَ اَعْصَفَ مَجْراها، وَ اَبْعَدَ مُنْشاها، فَامَرَها بِتَصْفِيقِ الْماءِ الزَّخّارِ، وَ اِثارَهِ مَوْجِ الْبِحارِ، فَمَخَضَتْهُ مَخْضَ الْسِّقاءِ، وَ عَصَفَتْ بِهِ عَصْفَها بِالْفَضاءِ، تَرُدُّ اَوَّلَهُ عَلى آخِرِهِ، وَ ساجِيَهُ عَلى مائِرِهِ، حَتّى عَبَّ عُبابُهُ، وَرَمى بِالزَّبَدِ رُكامُهُ فَرَفَعَهُ فى هَواءٍ مُنْفَتِقٍ، وَ جَوٍّ مُنْفَهِقٍ، فَسَوّى مِنْهُ سَبْعَ سَماواتٍ جَعَلَ سُفْلاهُنَّ مَوْجا مَكْفوفا وَ عُلْياهُنَّ سَقْفا مَحْفوظا، وَ سَمُكا مَرْفوعا، بِغَيْرِ عَمَدٍ يَدْعَمُها، وَ لا دِسارٍ يَنْتَظِمُها ثُمَّ زَيَّنَها بِزينَهٍ الْكَواكِبِ، وَ ضِياءِ الثَّواقِبِ، وَ اَجْرى فِيها سِراجا مُسْتَطِيرا، وَ قَمَرا مُنيرا، فى فَلَكٍ دائِرٍ، وَ سَقْفٍ سائِرٍ، وَ رَقِيمٍ مائِرٍ ثُمَّ فَتَقَ ما بَيْنَ السَّماواتِ الْعُلى ، فَمَلَاَهُنَّ اَطْوارا مِنْ مَلائِكَتِهِ، مِنْهُمْ سُجودٌ لا يَرْكَعونَ، وَ رُكوعٌ لا يَنْتَصِبُونَ، وَ صافُّونَ لا يَتَزايَلُونَ، وَ مُسَبِّحُونَ لا يَسْاَمُونَ، لا يَغْشاهُمْ نَوْمُ الْعُيُونِ، وَ لا سَهْوُ الْعُقوُلِ، وَ لا فَتْرَهُ الاَبْدانِ، وَ لا غَفْلَهُ النِّسْيانِ وَ مِنْهُم اُمَناءُ عَلى وَحْيِهِ، وَ الْسِنَهٌ الى رُسُلِهِ، وَ مُخْتَلِفُونَ بِقَضائِهِ وَ امرِهِ، وَ مِنْهُمُ الْحَفَظَهُ لِعِبادِهِ، وَالسَّدَنَهُ لِاَبْوابِ جِنانِهِ وَ مِنْهُمُ الثّابِتَهُ فِى الارَضِينَ السُّفْلى اقدامُهُمْ، وَالْمارِقَهُ مِنَ السَّماءِ الْعُلْيا اَعْناقُهُمْ، وَالْخارِجَهُ مِنَ الْاقْطارِ ارْكانُهُمْ، وَالْمُناسِبَهُ لِقَوائِم الْعَرْشِ اكْتافُهُمْ، ناكِسَهٌ دُونَهُ اَبْصارُهُمْ، مُتَلَفَّعُونَ تَحْتَهُ بِاَجنِحَتِهِمْ، مَضْروبَهٌ بَيْنَهُمْ وَ بَيْنَ مَنْ دُونَهُمْ حُجُبُ الْعِزَّهِ وَ اَسْتارٌ الْقُدْرَهِ. لا يَتَوَهَّمُونَ رَبَّهُمْ بِالتَّصْوِيرِ، وَ لا يُجْرُونَ عَلَيْهِ صِفاتِ الْمَصْنُوعِيْنَ، وَ لا يَحُدُّونَهُ بِالْاَماكِنِ، وَ لا يُشِيروُنَ اِلَيْهِ بِالنَّظائِرِ ثُمَّ نَفَخَ فِيها مِن رُوحِهِ فَمَثْلَتْ اِنْسانا ذا اَذْهانٍ يُجِيلُها، وَ فِكْرٍ يَتَصَرَّفُ بِها، وَ جَوارِحِ يَخْتَدِمُها، وَ اَدَواتٍ يُقَلَّبُها، وَ مَعْرِفَهٍ يَفْرُقُ بِها بَيْنَ الْحَقِّ وَالْباطِلِ وَالْاَذْواقِ وَالْمَشامِّ وَالاَلْوانِ وَالْاَجْناسِ، مَعْجُونا بِطِينَهِ الاَلْوانِ الْمُخْتَلِفَهِ، وَالْاَشْباهِ الْمُؤتَلِفَهِ، وَالاَضْدادِ الْمُتَعادِيَهِ وَالاَخْلاطِ الْمُتَبايِنَهِ، مِنَ الْحَرِّ وَالْبَرْدِ، وَالْبِلَّهِ وَالْجُمُودِ، [وَالْمَساءَةِ وَالسُّرُورِ] وَاسْتَاْدَى اللّهُ سُبْحانَهُ الْمَلائِكَهَ وَدِيعَتَهُ لَدَيْهِمْ وَ عَهْدَ وَصِيَّتِهِ الَيْهِمْ، فِى الاَذْعانِ بِالسُّجودِ لَهُ وَالْخُشُوعِ لِتَكْرِمَتِهِ. فَقالَ سُبْحانَهُ: "اِسْجِدُوا لِآدَم فَسَجَدوا الا اِبْليسَ" اعْتَرَتْهُ الْحَمِيَّهُ وَ غَلَبَتْ عَلَيهِ الشِّقْوَهُ وَ تَعَزَّزَ بِخِلْقَةِ النّارِ، وَاسْتَوْهَنَ خَلْقَ الصَّلْصالِ، فَاَعْطاهُ اللّهُ النَّظَرَهَ اسْتِحْقاقا لِلسُّخْطَهِ وَاسْتِتْماما لِلْبَليَّهِ، وَانْجازا لِلْعِدَهِ، فَقالَ: "اِنَّكَ مِنَ الْمُنْظَرينَ الى يَوْمِ الْوَقْتِ الْمَعلوُمِ ثُمَّ اَسْكَنَ سُبْحانَهُ آدَمَ دارا اَرْغَدَ فِيها عِيشَتَهُ، وَ آمَنَ فِيها مَحَلَّتَهُ، وَ حَذَّرَهُ ابْليسَ وَ عَداوَتَهُ، فَاغْتَرَّهُ عَدُوُّهُ نَفاسَهً عَلَيْهِ بِدارِ الْمُقامِ وَ مُرافَقَهِ الاَبْرارِ، فَباعَ الْيَقِينَ بِشَكِّهِ وَالْعَزِيمَهَ بِوَهْنِهِ. وَ اسْتَبْدَلَ بِالْجَذَلِ وَ جَلاً، وَ بِالاَغْتِرارِ نَدَما ثُمَّ بَسَطَ اللّهُ سُبْحانَهُ لَهُ فِى تَوْبَتِهِ، وَ لَقّاهُ كَلِمَهَ رَحْمَتِهِ، وَ وَعَدَهُ الْمَردَّ اِلى جَنَّتِهِ. فَاَهْبَطَهُ الى دارِ البَلِيَّهِ، وَ تَناسُلِ الذُّرِّيَّهِ وَ اصْطَفى سُبْحانَهُ مِنْ وَلَدِهِ اَنْبِياءَ اَخَذَ عَلَى الْوَحى مِيثاقَهُمْ، وَ عَلى تَبْليغِ الرِّسالَهِ اَمانَتَهُمْ، لَمّا بَدَّلَ اَكْثَرُ خَلْقِهِ عَهْدَ اللّهِ اِلَيْهِمْ فَجَهِلوا حَقَّهُ، وَ اتَّخِذوا الاَنْدادَ مَعَهُ، وَ اجْتَبالَتْهُمُ الشِّياطِينُ عَنْ مَعْرِفَتِهِ، وَ اقْتَطَعَتْهُمْ عَنْ عِبادَتِهِ فَبَعثَ فِيهِمْ رُسُلَهُ وَ واتَرَ الَيْهِمْ اَنْبياءَهُ لِيَسْتَاْدُوهُمْ مِيْثاقَ فِطْرَتِهِ، وَ يُذَكِّرُوهُمْ مَنْسِىَّ نِعْمَتِهِ، وَ يَحْتَجُّوا عَلَيْهِمْ بِالتَّبْلِيغِ، وَ يُثِيرُوا لَهُمْ دَفائِنَ الْعُقُولِ وَ يُرُوهُمْ آياتِ الْمَقْدِرَهِ؛ مِن سَقْفٍ فَوْقَهُم مَرْفُوعٍ، وَ مِهادٍ تَحْتَهُم مَوْضُوعٍ، وَ مَعايِشَ تُحْيِيهِمْ، وَ آجالٍ تُفْنِيهمْ، وَ اَوْصابٍ تُهْرِمُهُمْ، وَ اَحْداثٍ تَتابَعُ عَلَيْهِمْ وَ لَمْ يُخْلِ سُبْحانَهُ خَلْقَهُ مِنْ نَبِي مُرْسَلٍ، اَوْ كِتابٍ مُنْزَلٍ، اوْ حُجَّهٍ لازِمَهٍ، اوْ مَحَجَّهٍ قائِمَهٍ، رُسُلُ لا تُقَصِّرُ بِهِمْ قِلَّهُ عَدَدِهِمْ، وَ لا كَثْرَهُ الْمُكَذَّبِينَ لَهُمْ، مِنْ سابِقٍ سُمِّىَ لَهُ مَنْ بَعْدَهُ، اَوْ غابِرٍ عَرَّفَهُ مَنْ قَبْلَهُ؛ عَلى ذلكَ نَسَلَتِ الْقُرونُ، وَ مَضَتِ الدُّهُورُ، وَ سَلَفَتِ الاَباءُ، وَ خَلَفَتِ الاَبْناءُ الى اَنْ بَعثَ اللّهُ سُبْحانَهُ مُحَمَّدَا رَسُولَ اللّهِ صَلَّى اللّهُ عَلَيْهِ وَ آلِهِ لاِنْجازِ عِدَتِهِ، وَ تَمامِ نُبُوَتِهِ، مَاخُوذا عَلى النَّبيِّينَ مِيْثاقُهُ، مَشْهُورَهً سِماتُهُ، كَرِيما مِيلادُهُ. وَ اَهْلُ الاَرْضِ يَوْمَئِذٍ مِلَلٌ مُتَفَرِّقَهٌ، وَ اَهْواءٌ مُنَتِشرَهٌ وَ طَرائِقُ مُتشَتِّتَهٌ، بَيْنَ مُشْبِّهٍ لِلّهِ بِخَلْقِهِ، اوْ مُلْحِدٍ فِى اسْمِهِ اَوْ مُشِيرٍ الى غَيْرِهِ، فَهَداهُمْ بِهِ مِنَ الضَّلالَهِ، وَ اَنْقَذَهُمْ بِمَكانِهِ مِنَ الْجَهالَهِ   ثُمَّ اخْتارَ سُبْحانَهُ لِمُحمَّدٍ صَلّى اللّهُ عَلَيْهِ وَ آلِهِ لِقاءَهُ، وَ رَضِىَ لَهُ ما عِنْدَهُ، وَ اَكْرَمَهُ عَنْ دارِ الدُّنْيا، وَ رَغِبَ بِهِ عَنْ مُقارَنَهِ الْبَلْوى . فَقَبَضَهُ الَيْهِ كَريما صَلَّى اللّهُ عَلَيْهِ وَ آلِهِ، وَ خَلَّفَ فِيكُمْ ما خَلَّفَتِ الاَنْبِياءُ فِى اُمَمِها اِذْ لَمْ يَتْرُكُوهُمْ هَمَلا، بِغَيْرِ طَرِيق واضِحٍ، وَ لا عَلَمٍ قائِمٍ كِتابَ رَبِّكُمْ فِيكُمْ مُبَيِّنا حَلالَهُ وَ حَرامَهُ وَ فَرائِضَهُ وَ فَضائِلَهُ وَ ناسِخَهُ وَ مَنْسُوخَهُ، وَ رُخَصَهُ وَ عَزائِمَهُ، وَ خاصَّهُ وَ عامَّهُ، وَ عِبَرَهُ وَ اَمْثالَهُ، وَ مُرْسَلَهُ وَ مَحْدُودَهُ، وَ مَحْكَمَهُ وَ مُتَشابِهَهُ؛ مُفَسِّرا مُجْمَلَهُ وَ مُبَيِّنا غَوامِضَهُ، بَيْنَ مَاخُوذٍ ميثاقُ فِى عِلْمِهِ وَ مُوَسِّعٍ عَلَى الْعِبادِ فِى جَهْلِهِ، وَ بَيْنَ مُثْبَتٍ فِى الْكِتابِ فَرْضُهُ وَ مَعْلُومٍ فِى السُّنَّهِ نَسْخُهُ، وَ واجِبٍ فِى السُّنَّهِ اخْذُهُ وَ مُرَخَّصٍ فِى الْكِتابِ تَرْكُهُ، وَ بَيْنَ واجِبٍ بِوَقتِهِ وَ زائِلٍ فِى مُسْتَقْبَلِهِ، وَ مُبايِنٌ بَيْنً مَحارِمِهِ مِنْ كَبيرٍ اوْعَدَ عَلَيْهِ نيرانَهُ اَوْ صَغِيرٍ ارْصَدَ لَهُ غُفْرانَهُ. وَ بَيْنَ مَقْبُولٍ فِى اَدْناهُ مُوَسَّع فِى اَقْصاهُ مِنْها فِى ذِكْرِ الْحَجِّ : وَ فَرَضَ عَلَيْكُمْ حَجَّ بَيْتِهِ الَّذِى جَعَلَهُ قِبْلَهً لِلاَنامِ يَرِدُونَهُ وُرُودَ الاَنْعامِ وَ يَاْلَهُونَ الَيْهِ وُلوهَ الْحَمامِ، وَجَعَلَهُ سُبْحانَهُ عَلامَهً لِتَواضُعِهِمْ لِعَظَمَتِهِ وَ اذْعانِهِمْ لِعِزَّتِهِ، وَ اخْتارَ مِنْ خَلْقِهِ سُمّاعا اَجابُوا الَيْهِ دَعْوَتَهُ، وَ صَدَّقوا كَلِمَتَهُ، وَ وَقَفُوا مَواقِفَ اَنْبِيائِهِ، وَ تَشَبَّهوا بِمَلائِكَتِهِ الْمُطِيفِينَ بِعَرْشِهِ يُحْرِزُونَ الاَرْباحَ فِى مَتْجَرِ عِبادَتِهِ. وَ يَتَبادَرونَ عِنْدَهُ مَوْعِدَ مَغْفِرَتِهِ، جَعَلَهُ سُبْحانَهُ وَ تَعالِى لِلاسْلامِ عَلَما وَ لِلْعائِذِينَ حَرَما، فَرَضَ حَجَّهُ وَ اَوْجَبَ حَقَّهُ وَ كَتَبَ عَلَيْكُمْ وِفادَتَهُ فَقالَ سُبْحانَهُ: "وَ لِلّهِ عَلَى النّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطاعَ اِلَيْهِ سَبِيلاً وَ مَنْ كَفَرَ فَاِنَّ اللّهَ غَنِىُّ عَنِ الْعالَمِين "

Khutba1: Begynnelsen av skapelsen av himlarna och jorden samt [profeten] Adams(A) skapelse En utav Imam Alis(A) khutba i vilken han talar om begynnelsen av himlarna och jordens skapelse samt [profeten] Adams(A) skapelse. I den omnämns Hajj (pilgrimsfärd till Guds Hus Ka’ba i Mecka), och den innehåller lovprisade och tacksamhet till Gud, samt skapelsen av världen och änglarna, och utväljandet av profeterna(A), och Profetens(S) kall samt Koranen och religiösa föreskrifter[1]. [All] lovprisande hör till Allah [Gud] vars lovprisande inte uppnås av de talföra [i lovprisande][2], och vars välsignelser inte kan beräknas av beräknare[3], och inte kan fullgöra Hans haqq (berättigade rätt så som är Honom värdigt) de strävsamma [av tjänare]; Han som inte kan begripas [även] av höjden av intellektuella övertygelser, eller nås i djupet av klarsynthetens dykningar[4]; Han för vars attribut inte finns begränsande gräns, och inte [heller] beskrivning, och inte [heller] beräknad tidsram, och inte [heller] utsträckt ände[5]. Han frambringade skapelserna med Sin allmakt, och utspred [satte i rörelse] vindarna med Sin barmhärtighet, och förankrade med klippblock [berg] sin jords [svajande] gungning[6]. Inledningen av religionen är Hans ma’rifa (kännedom och insikt)[7], och [höjden] fulländningen av Hans ma’rifa är Hans tasdiq (bekännande)[8], och [höjden] fulländningen av Hans tasdiq [och bejakande tilltro] är i Hans tawhid (trosbekännelse – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner)[9], och [höjden] fulländningen av Hans tawhid är i ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet) till Honom[10], och [höjden] fulländningen av ikhlas till Honom är att förneka Honom [möjliga existensers begränsade] attribut[11] – för bekräftandet av varje attributs skildhet från den attribuerade [beskrivna momkin al-wojood (potentiella existensen)], och bekräftandet av varje attribuerads [attributtillskrivne momkin al-wjood (potentiella existensen)] åtskillnad från sitt attribut[12]; så den som beskriver Gud den glorifierade – prisad och fri från brister äro Han – [möjliga existensers] egenskaper likställer Honom [med en existentiell aspekt], och den som likställer Honom [med en möjlig existens] tvåfaldigar Honom, och den som tvåfaldigar Honom uppdelar Honom, och den som uppdelar Honom känner inte Honom[13], och den som inte känner Honom pekar ut Honom, och den som pekar ut Honom begränsar Honom, och den som begränsar Honom beräknar Honom[14], och den som sade: ”i vad?” har omgett Honom [innanför något], och den som sade: ”på vad?” har gjort [någonstans] tom från Honom[15]; ett väsen ej [kommen] genom frambringande [genom en annan existens eller inträffande], en existens ej kommen från icke-existens[16], finns med allt dock ej med likställande, och skild från allt dock ej genom separation[17], verkställare ej i bemärkelsen av rörelser och verktyg[18], allseende då det ej fanns [något] synbart av Hans skapelser[19], allena då Han ej behöver stillhet att känna lugn av och ej känner avsaknad för dess obefintlighet[20]. Världens skapelse Han frambringade skapelsen från grund, och initierade den från begynnelse, utan [behov till] en [begrundad tanke] reflektion att begrunda, och ej [heller tidigare] erfarenhet att [behöva] använda, och ej [heller] rörelse [tankegång] att uträtta, och ej [heller] vankelmod [inför beslut] att grubbla [bli nervös] över[21]; Han överlät tingen [var och en] till sinom tid, och förenade mellan dess olikheter[22], och inplanterade [i dem] deras ghariza (benägenheter och inre drifter) [instinkter och inre medfödd natur][23], och vidhöll dem deras [specifika] egenskaper[24]; vetandes [medveten] om dem innan deras initierande [tillblivelse], omfattandes dess begränsningar och [gränser] ände, och välbekant med deras medföljande [inre natur och resultat] och deras kanter [aspekter och förmågor][25]. Sedan frambringade [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – [uppsprättade, tudelade och skingrade av rymden till] atmosfärens reva, och [uppskärande och klyvande till] sidornas spricka, och luftens lager [luftskikt][26], så lät Han strömma i den ett vatten [något i flytande form eller vätska] med stormiga [smällande] strömmar, med vällande [anhopade, packade, staplade, skyhöga] svallvågor; Han bar det på stormande vind, och omskakande orkan; så befallde Han den [stormiga vinden] att retirera den [vattnets vågor], och mäktigade den [vinden] över dess [vattnets] kvarhållande, och höll det [vattnet] till dess gränser, [detta medan] luften under den [sprucken och sprättad] skingrad, och vattnet ovan den [kraftigt och snabbt] strömmande. Sedan frambringade [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – en vind vars blåst Han gjorde ofruktsam [lät den vara karg], och vars åtföljande [tillseende av vattnet] Han gjorde varaktig, och vars byar Han gjorde stormande, och vars källa Han gjorde fjärran; så befallde Han den [vinden] att klappa [slå och dunka] vattnets [skyhöga, djupa, anhopade] svallvågor, och uppröra havens vågor; så den [vinden] rörde om [ruskade vattnet] likt vattensäckens [kraftiga] ruskande, och stormade med det [vattnet] likt sitt stormande [upp] i rymden [atmosfären], återförandes dess början till dess ände [vek och vände ut och in], och dess stilla till dess rörliga [stormiga], till det höjde sig [vällde] i en störtsjö, och dess anhopning kastade [ifrån sig] vågskum; så lyfte Han den i en skingrad luft och ofantlig atmosfär; så skapade Han av det sju himlar, lät deras nedersta vara en sluten [ogenomtränglig] våg, och deras översta ett skyddande [valv] och upphöjt tak[27], utan stöttepelare som stöttar den [håller upprätt] och ej [heller] spikar [/linor] som [fäster] fasthåller[28]. Sedan prydde den [nedersta himlen] med skönheten av planeter, och skimret av skimrande lysen [stjärnor], och lät flyta [sväva] i den en strålande lykta [solen], och en lysande måne; i en kretsande sfär, och ett förflyttande tak [i ständig rörelse], och ett vajande arkuppslag [stjärnspäckad himmel][29]. Änglarnas skapelse Sedan uppsprättade [tudelade och skingrade] emellan de högre [upphöjda] himlarna, så fyllde dessa [rymder] med sorter utav änglar; utav dem de [som befinner sig] i ständigt [tillstånd av] sojood (med pannan nedsatt på marken [inför Gud] i tillbedjan – ett av bönens moment) ej [återfinns] i [tillstånd av] rokoo’ (bugningsställning [inför Gud] i tillbedjan - ett av bönens moment), och de [som] ständigt [befinner sig] i rokoo’ (bugningsställning [inför Gud] i tillbedjan - ett av bönens moment) ej upprättar [reser] sig [återfinns stående], och de [som är] ständigt uppställda ej avlägsnar sig [detta tillstånd], och de [som är] ständigt lovprisande ej lessnar [tröttnar][30]; [dessa] övertas ej av ögonens sömn, och ej av hjärnornas förbiseende [oaktsamhet och glömska], och ej av kropparnas slöhet [tröghet], och ej glömskans försummelse [distraktion][31]. Och utav de betrodda med Hans wahy (uppenbarelser), och [talande] tungor [framförandes Hans budskap] till Hans sändebud, och färdandes [fram och tillbaka] med Hans dom och befallning[32]. Och utav dem är väktarna [beskyddarna] av Hans tjänare, och vakter till paradisets portar[33]. Och utav dem är de vilka stadigt i nedersta jordarna är deras fötter, och sträckt över den översta himlen deras halsar, och trätt utför ränderna [kanterna av världen] deras [kropps] sidor, och passande [kraftiga nog] för [att bära upp] tronens benstöd deras axlar, nedsänkta nedom den [tronen utav vördnad] deras blickar, insvepta under den [tronen] i sina vingar; fördragna mellan dem och mellan andra än dem värdighetens slöjor och maktens skynken, de föreställer sig inte deras Herre med tankebilder, och företar [antar] inte för Honom skapelsernas egenskaper, och begränsar Honom inte med platser, och utpekar Honom inte med likar [motsvarigheter][34]. I beskrivningen av Adams(A) skapelse Sedan samlade Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – från jordens strävmark och slätt, och dess sötmark [sötvatten jord] och saltmark [saltvatten mark], en jord som Han översköljde med vattnet tills den blev ren [obesudlad], och beblandade den med fukt tills den blev klibbig [förfinad formbar lera] [35], så skapade [formade] av den [leran] en bild [form] med kurvor och förbindelser [uppsättning lemmar] och kroppsdelar och leder; förstelnade den tills den stelnade [hopfogat], och [utslätade och] härdade den tills den blev klirrande; [lät den förbli i detta tillstånd] till en beräknad [förskriven] tid, och given [klar] utgång [tidpunkt och slutresultat][36]. Sedan blåste Han i den [formade torkade leran] av sin ande så reste den sig en människa med tankeförmågor [vilka] hon styr [i olika riktningar], och tankar [tankebanor] varigenom hon inverkar [på sin omgivning och olika handlingar], och lemmar hon tar i tjänst, och redskap hon manövrerar [hanterar och använder][37], och en ma’rifa (kännedom och insikt) [förmåga] skiljer varigenom [den] mellan haqq (rätt och sanning) och batil (orätt och osanning), och smaker och dofter, och färger och olikarter[38]; [detta medan människan själv] en mix med en [lera] natur av olika färger, och förenade [samstämmiga] likheter, och motstridiga motpoler, och olikartade blandningar utav värme och kyla, och fukt och torka [och glädje och sorg][39]; Och Allah [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – sammankallade änglarna för [att återgälda] Hans anförtrodda [som lämnats i förvar] hos dem och [begärde dem att uträtta till Honom] Hans förordnande ahd (löfte och utfästelse) som Han ålagt dem; [foga sig] i tillstående med sojood (falla ned med ansiktet på marken) inför honom [Adam(A)], och undergivenhet för hans [ställnings] hyllning. Så Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – sade: ”’Fall ned på era ansikten [i sojood] inför Adam!’ Och de föll ned inför honom [i sojood]; [alla] utom Iblis” [den heliga Koranen 2:34] som översteg [övertog] honom ursinne [ilska av förmätenhet och högmod] och övermannade honom fördärvet [inom honom] och han stoltserade med eldens skapelse [som han skapats utav], och undervärderade [förringade] klirrande lerans skapelse; så gav Gud honom fristen [till en bestämd tid] för förtjänandet av [Guds] vreden, och fulländandet av prövningen, och för infriandet av löftet; så sade [Gud]: ”Du är en av dem som beviljas anstånd * till den Dag vars ankomsttid är känd [av Mig]” [den heliga Koranen 15:37-38][40]. Sedan bosatte [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – Adam en boning i vilken Han gjorde hans levnad riklig [av välstånd och bekvämlighet], och tryggade i den hans plats, och förvarnade honom från Iblis och hans fiendskap; så förledde [frestade] honom hans fiende utav avund över honom för [att han levde i] den beständiga [eviga] boningen och [för] följet [sällskapet och samvaron] av de rättfärdiga [gudshängivna], så han [Adam] sålde yaqinen (övertygelsen) mot sin shakk (tvivel), och beslutsamheten [viljekraften och fasthet i föresatsen inför lockelserna] mot sin svaghet, och utbytte mot fröjden [glädjen och sällheten] bävan [fasa, sorg och ångest], och mot förvillelsen ångerfullhet. Sedan vidgade Allah [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – för honom i Sin tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse), och ingav honom [lät Adam motta] Hans barmhärtighets ord, och utlovade honom återvändan till Hans paradis, och nersänkte honom till prövningens boning, och hans avkommas förökning[41]. Valet av profeter(A) Och Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – utvalde av hans avkomma [Adams(A) barn] profeter [från vilka] Han [Gud] tog över [värnandet av] wahy (uppenbarelsen) deras utfästelse, och över förmedlandet av förkunnelsen [budskapet som lämnats i] deras [förvar] ombetroende[42]; [detta] då majoriteten av Hans skapelser [människorna] ändrat [förvänt] Guds ahd (utfästelse och löfte) till [taget från] dem, så inte igenkände [ignorerade] Hans haqq (rätt och sanning), och tog motsvarigheter med Honom, och djävlarna fördrev dem från Hans ma’rifa (kännedom), och avlägsnade dem från Hans dyrkan [tillbedjan][43], så Han [Gud] sände bland dem Sina sändebud, och [uppföljande] en efter en utsände till dem Sina profeter för att de skulle efterfråga utfästelsen av Hans [Guds hos människan ingivna] fitra (inre medfödda natur), och påminna dem om det bortglömda av Hans välsignelser, och framlägga [och fullborda] hujja (argument och bevis) över dem med framförandet [av Guds budskap och befallningar], och [stimulera och] blotta för dem hjärnornas begravda [skatter], och visa dem [Guds] allmaktens tecken; utav tak över dem upphöjt, och bädd under dem placerat, och livsuppehälle [nödtorft] som [låter dem leva] livnär [försörjer] dem, och ändpunkter [bestämd fastställd tid] som utplånar dem [bringar deras död], och fortlöpande svårigheter som åldrar dem, och inträffanden [händelser] som i följd drabbar dem[44], och Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – lät inte Sina skapelser [mänskliga samhällen] vara tom [på frånvaron] av en sänd profet, eller nedsänt bok, eller bindande [uppenbar och fullbordat] hujja (argument och bevis), eller upprättad [upplyst och rak] stig[45]; sändebud som ej hindrade dem deras föga [följes] antal, och ej [heller] mängden av förnekare av dem [och deras budskap vilka också anklagade sändebuden för lögn]; utav föregångare vars efterföljare namngavs till honom eller efterkommande som tillkännagavs av den före honom; på detta vis fortlevde seklen, och passerade åren [åldrarna], och fäderna föregick och sönerna efterträdde[46]. Profeten(S) kall Tills Allah [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – sände Mohammad – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) – för infriandet [fullföljandet] av Sitt löfte, och fullbordandet av Hans [led av profeter(A) och] profetskap; [detta medan] taget från profeterna(A) löftet om honom [Gud erhållit deras löfte om att tro på honom och bära bud om hans ankomst], hans kännetecken välkända, hans födelse storsinnad [välsignad][47]; och [detta också medan] jordens invånare den dagen [i den eran] var skingrade [splittrade] nationer, och spridda [motstridiga] benägenheter [åsiktsskillnader], och splittrade [skingrade] vägar [uppfattningar, orienteringar och tillvägagångssätt], mellan de som liknade Allah [Gud] vid Hans skapelser, eller avgudadyrkare [förnekare] av Hans namn, eller pekande [framhävande och kallande] till annan än Honom; så vägledde Han [Gud] dem genom honom [Profeten(S)] från villfarelsen, och räddade dem genom hans [närvaro och person] ställning från ignoransen[48]. Sedan valde Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – för [Profeten] Mohammad – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) och fredshälsningar – Hans möte, och behagade för honom vad som är hos Honom, och hedrade honom från dunyas (denna värld) boning, och åstundande [åtskilde] honom från samvaro med bekymmer; så återförde honom [tillbaka] till Sig ärad [förbarmad] – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) – och [Profeten(S)] efterlämnade bland er det profeterna(A) efterlämnat bland sina ummah (folk och nationer) då de [aldrig] lämnade dem [sina folk] negligerat, utan en tydlig väg, och ej [utan] upphöjd fana [bestående vägledning][49]. Koranen och de religiösa lagarna [Profeten(S) kvarlämnade] er Herres bok bland er; förevisandes [varigenom Guds] halal (tillåtna) och haram (förbjudna) och föreskrivna [wajib (obligatoriska plikter)] och utvidgningar [av mustahab (rekommenderade handlingar)], och [Hans] nasikh (upphävande verser) och mansookh (avskaffade föreskrifter), och [Hans] lovliga och bestämda [karaktärsfasta], och [Hans] specifika och allmänna, och [Hans] lärdomar och exempel, och [Hans] obetingade [ovillkorliga] och begränsade [villkorliga], och [Hans] mohkam (entydiga) och motashabeh (flertydiga) [Koranverser]; tydandes dess övergripande och tydliggörandes dess hemliga, [allt] mellan det vars kunskaps utfästelse är taget [gäller alla] och det [i] vars ovetande tjänarna getts utrymme, och mellan det vars föreskrivande är fastställt i boken [Koranen] och det vars naskh (upphävande) klargjorts i sunnah (Profetens(S) förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling), och det som är obligatoriskt i sunnah att anta [följa] och det som är lovligt i boken att avstå, och mellan det obligatoriska i sinom tid och det övergående i sinom framtid, och skiljandes mellan dess förbud, från stor [synd] för vilken Sina eldar Han utlovat till liten [synd] för vilken Han banat väg för Sin förlåtelse [benådning], och mellan det som är accepterat i dess minimum och lämnats utrymme i dess utökning[50]. I omnämningen av Hajj (pilgrimsfärden till Mecka) Och Han [Gud] förpliktigade för er Hajj (pilgrimsfärden) till Sitt Bait al-haram (det helgade Huset (Ka’ba)) vilken Han lät vara qibla (böneriktningen) för människorna som inträder den [i stora massor likt] inträdandet av [törstiga] kreatur [till vattenkällan] och söker tillflykt till den [likt den längtansfulla] tillflykten av duvor [till fristaden][51]; och Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – lät den vara ett tecken av deras ödmjukhet [underkastelse] inför Hans storhet [majestät] och deras bekännelse inför Hans ära, och Han utvalde från sina skapelser hörsammande som besvarade Hans kall, och bejakade Hans ord, och ställde sig i positionerna av Hans profeter(A) och liknade Hans änglar som kretsar kring Hans tron, [intjänandes och sparandes] bevarandes vinsterna [belöningarna] i handelsboden [affären] av Hans dyrkan, och skyndar hos Honom [till] Hans utlovade förlåtelse [benådning]; Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han och upphöjd – lät det [Guds Hus Ka’ba] vara för Islam en fana, och för de tillflyktssökande en fristad; Han förpliktade dess haqq (rätt och sanning), och obligerade dess Hajj (pilgrimsfärd), och föreskrev för er dess ankommande [besök och vallfärdande]; så Han [Gud den glorifierade] – prisad och fri från brister äro Han – sade: ”vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse” [den heliga Koranen 3:97][52]. Notering [1] Denna khutba är en av de viktigaste och mest framstående i Nahjul Balagha och utgör en komplett Islamisk världssyn samt ger en övergripande helhetsbild av Nahjul Balagahs innehåll. Imam Ali(A) inleder denna khutba med subtila, väckande och reflektionseggande glimtar i beskrivningen av Guds attribut, Hans skapelse i helhet och vidare mer genomgående, skapelsen av himlarna och jorden samt änglarna. Därefter fortsätter Imamen(A) med profeten Adams(A) livsöde; från skapelse till änglarnas sojood (sätta pannan ned på jorden [inför Gud] i tillbedjan – ett av bönens moment) och Iblis vägran, till profeten Adams(A) nedsändande till jorden [den heliga Koranen 2:30-39]. Imamen(A) fortskrider sedan med att nämna filosofin kring profeternas(A) budskap och fullföljer med Profeten Mohammads(S) kall samt vikten av den heliga Koranen och Profetens(S) sunnah (förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling), för att slutföra med att kasta ljus över förpliktelsen av Hajj (pilgrimsfärd till Guds Hus Ka’ba i Mecka). [2] Imamen(A) inleder sina ord med att bekänna att all lovprisande och tacksamhet hör till Gud samt uppger de talandes oförmåga att lovprisa Gud såsom Han är värdig. Detta eftersom det lovprisande som, bland människor och änglar uttrycker, baseras på deras egen begränsade kännedom om Guds gränslösa väsen och attribut. Således har ingen begränsad skapelse förmågan att uppnå fullkomlig lovprisande av Skaparen. Närmast ett komplett lovprisande kommer man då man säger ”الحَمدُلله al-hamd-o li-llah” som innebär ”All lovprisande och tacksamhet hör till Gud”. Med detta uttryck bekänner man inlindat sin oförmåga samtidigt som man tillskriver all lovprisande tillhörandes Gud, vilket innebär att inget lovprisande utelämnas utom att tillägnas Gud. [3] I sin andra beskrivning anger Imamen(A) det faktum att det är omöjligt att beräkna Guds välsignelser. Detta eftersom Guds materiella och andliga, yttre synliga och inre dolda samt individuella och kollektiva välsignelser är långt fler och mångt och mycket mer än att kunna räknas. Vi är fullständigt dränkta i Guds välsignelser varav många vi inte ens är medvetna om eller knappt lägger märkte till då vi är så vana vid dem. Enbart vår kropp består av miljarder av celler – var och en av Guds välsignelser – specifikt konstruerade till att utföra sina specifika funktioner dygnet runt. Skulle ett av dessa upphöra att fungera som den ska, kan det komma att få människans liv att upphöra. Detta kan också vara en anledning till Imamens(A) föregående beskrivning; för om vi inte ens kan begripa vidden av Guds välsignelser, hur ska vi då kunna lovprisa Honom fullkomligt?! [4] Imamen(A) anger vidare att även de som kämpar mest, kan inte uträtta andra, Guds rätt komplett. Oförmögna att ens beräkna Guds välsignelser, kan vi inte heller uträtta Hans rätt då Hans rätt är likställd med Hans storhet och vårt lovprisande begränsad till vår förmåga; det ena kan inte likställas med det andra! Så vi är inte endast oförmögna att uträtta Guds rätt i praktiken utan vi är även oförmögna att begripa Hans väsen i våra tankars högsta utsvävningar och vårt intellekts djupaste dykningar. [5] Därefter uppger Imamen(A) anledningen till det föregående; att vi inte kan begripa Gud beror på att vårt förstånd och hela vårt väsen och hela skapelsen är begränsad medan Gud är obegränsad och Hans ändlösa väsen och attribut omfattar oändligheten utan några gränser och är bortom fattbar beskrivning eller början och slut. Gud är den absoluta existensen utan ände och med det Wajib al-wojood (den Nödvändiga Existensen) och på så vis allena och enhetlig, utan like eller partner. [6] Imamen(A) fortsätter därefter med att nämna några av Guds handlingsattribut och börjar med hur Gud frambringade skapelsen till existens från icke-existens genom Sin Allmakt. Sedan nämner Imamen(A) ytterligare två vitala skapelser som utgör förutsättningar för livscykeln och på så vis har en inverkan på alla levande ting; vindarna som driver regnmoln, spelar en vital roll i växters pollinering, jämnar ut värmen och kylan m.m. och bergen som skyddar från trycket och magman under jordskorpan. De fungerar som säkerhetsventiler, blockerar och reglerar luftströmmars framfart samt utgör förvar för vatten och andra naturresurser. Liksom Imamens(A) alla ord som härrör från gudomlig kunskap, samstämmer dessa uttryck med den heliga Koranens verser. Gud säger i den heliga Koranen: قُلِ اللَّهُمَّ فَاطِرَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ عَالِمَ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ أَنتَ تَحْكُمُ بَيْنَ عِبَادِكَ فِي مَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ ”Säg: ’Herre, min Gud! Himlarnas och jordens Skapare! Du som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna! [En dag] skall Du döma mellan Dina tjänare i allt det som de var oense om!’” (den heliga Koranen 39:46) [se även 6:14, 35:1 m.fl.] وَهُوَ الَّذِي يُرْسِلُ الرِّيَاحَ بُشْرًا بَيْنَ يَدَيْ رَحْمَتِهِ حَتَّى إِذَا أَقَلَّتْ سَحَابًا ثِقَالاً سُقْنَاهُ لِبَلَدٍ مَّيِّتٍ فَأَنزَلْنَا بِهِ الْمَاء فَأَخْرَجْنَا بِهِ مِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ كَذَلِكَ نُخْرِجُ الْموْتَى لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ ”Och det är Han som sänder ut vindarna som varslar om Hans nåd; det regndigra moln de driver fram låter Vi komma in över dött land och så faller regnet med vilket Vi frambringar [växter som bär] frukt av många slag. Så skall Vi låta de döda stiga fram [till nytt liv] - kanske skall ni ägna eftertanke åt [detta].” (den heliga Koranen 7:57) [se även 15:22, 30:48 m.fl.] أَمَّن جَعَلَ الْأَرْضَ قَرَارًا وَجَعَلَ خِلَالَهَا أَنْهَارًا وَجَعَلَ لَهَا رَوَاسِيَ وَجَعَلَ بَيْنَ الْبَحْرَيْنِ حَاجِزًا أَإِلَهٌ مَّعَ اللَّهِ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ ”Vem har gjort jorden till boplats för [alla former av liv] och låtit den genomkorsas av floder och sänkt ned i den fast förankrade berg, och satt ett hinder mellan de två stora vattenmassorna [som de inte överskrider]? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! Men de flesta [människor] är okunniga [och sätter andra vid Hans sida]!” (den heliga Koranen 27:61) [se även 16:15, 31:10 m.fl.] [7] Denna del av Imamens(A) khutba är i själva verket ett komplett sammandrag av Islamisk teologi lära. Imamen(A) tillkännager Gud genom ett antal konkluderande, högst djupa och samtidigt korta och intensiva meningar och således innefattar läran av tawhid (trosbekännelse – det finns ingen gudom utom Allah; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner) på ett otroligt sätt. I denna del man kan urskilja fem steg för Guds kännedom i Imamens(A) ord vilka är: 1. En omfattande och bristfällig kännedom 2. En djupgående mer detaljerad kännedom 3. Ställningen av tawhid i that (väsen) och sifat (attribut) 4. Ställningen av ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet) 5. Ställningen av nekande av likar och motsvarigheter Uppenbart är att inledningen och det grundläggande fundamentet i religionen är Guds ma’rifa (kännedom och insikt). Således är kännedomen om Gud både det första steget och grunden på vilken Usol-e-din (trons grundsatser och trospelare) och Furo-e-din (religionens lärosatser), vilka tillsammans utgör religionen som är samlingen av trospelare, förpliktelser och akhlaq (moral och beteende), vilar. Helhetskännedomen finns redan naturligt i människans fitra (inre medfödda natur) och är inget inlärt, utan djupt rotad i människans innersta väsen. Dock tenderar människans fitra (inre medfödda natur) att komma i skymundan och vara i en slags dvala men visa sig starkt och tydligt vid specifika omständigheter som väcker den inom människan. Ett exempel då fitra framträder är vid upplevd livsfara. I den stund då människan plötsligt känner sig helt hjälplös så finner hon sig själv klamrandes fast vid en Allsmäktig Källa från vilken hon söker sin räddning. Det är också därför de flesta som befunnit sig i den typen av situationer, i den stunden de känt sig som mest hjälplösa, känt av Guds närvaro och sökt Hans hjälp och lovat bättring. Gud refererar till denna sanning i den heliga Koranen: وَإِذَا غَشِيَهُم مَّوْجٌ كَالظُّلَلِ دَعَوُا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ فَلَمَّا نَجَّاهُمْ إِلَى الْبَرِّ فَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ وَمَا يَجْحَدُ بِآيَاتِنَا إِلَّا كُلُّ خَتَّارٍ كَفُورٍ ”När människorna [färdas på havet] och ser vågorna häva sig över dem som ett tak, anropar de Gud med ren och uppriktig tro, men när Han har fört dem [oskadda] i land försöker några av dem gå en väg mellan tro och otro. Men bara den alltigenom falske, den som inte vet vad tacksamhet vill säga, avvisar Våra budskap.” (den heliga Koranen 31:32) وَإِذَا مَسَّكُمُ الْضُّرُّ فِي الْبَحْرِ ضَلَّ مَن تَدْعُونَ إِلاَّ إِيَّاهُ فَلَمَّا نَجَّاكُمْ إِلَى الْبَرِّ أَعْرَضْتُمْ وَكَانَ الإِنْسَانُ كَفُورًا أَفَأَمِنتُمْ أَن يَخْسِفَ بِكُمْ جَانِبَ الْبَرِّ أَوْ يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًا ثُمَّ لاَ تَجِدُواْ لَكُمْ وَكِيلاً أَمْ أَمِنتُمْ أَن يُعِيدَكُمْ فِيهِ تَارَةً أُخْرَى فَيُرْسِلَ عَلَيْكُمْ قَاصِفا مِّنَ الرِّيحِ فَيُغْرِقَكُم بِمَا كَفَرْتُمْ ثُمَّ لاَ تَجِدُواْ لَكُمْ عَلَيْنَا بِهِ تَبِيعًا ”Och då en olycka drabbar er till havs, sviker er de som ni brukade anropa och Han är ert enda [hopp]. Men när Han fört er oskadda i land, vänder ni er ifrån [Honom]; människorna är sannerligen otacksamma. * Känner ni er säkra att Han inte låter jorden [rämna och] uppsluka er eller låter en orkan bryta lös över er? Vem skall då beskydda er * Eller är ni säkra på att Han inte på grund av er otacksamhet åter sänder er ut till havs och släpper lös våldsamma stormar över er och låter er drunkna? Då finner ni ingen som kan hämnas på Oss [för er död]” (den heliga Koranen 17:67-69) Alltså har människan den omfattande helhetskännedomen om Gud redan inuti sig själv i sin fitra (inre medfödda natur) och Gud har sänt Sina profeter(A) för att denna helhetskännedom ska utvecklas till en mer djupgående och fullbordad kännedom samt för att avlägsna de dolda smygande tankarna av shirk (avgudadyrkan) som kan förekomma. [8] Som det andra steget i Guds ma’rifa (kännedom och insikt) anger Imamen(A) tasdiq (bekräftande) av ma’rifa (kännedomen och insikten) genom iman (hjärtlig tro) och yaqin (hjärtlig övertygelse och visshet). Ma’rifa refererar alltså till den helhetskännedom som finns naturligt i och med fitra (inre medfödda natur) medan tasdiq av den ligger i den logiska slutledande kännedomen som införskaffats genom reflektion och rationella resonemang och härledanden vilket gör den nivån av ma’rifa (kännedom och insikt) mer förnuftsmässigt djupgående och detaljerad. Det kan även vara så att ma’rifa (kännedom och insikt) innebär medvetenheten och kunskapen om Gud medan tasdiq (bekräftande) avser iman (hjärtlig tro) på den kunskapen. Det är ett faktum att ’ilm (kunskap) och iman (hjärtlig tro) skiljer sig åt, så även om kunskap ligger till grunden för tro så medför inte kunskap i sig, nödvändigtvis tro på den kunskapen per automatik. Så det kan mycket väl vara så att en människa har ’ilm (kunskap) om något som hon rent intellektuellt är övertygad om men ändå saknar iman (hjärtlig tro) på det och har igen yaqin (hjärtlig övertygelse och visshet) om det – det vill säga hennes hjärta är inte övertygat om saken så att det nått visshet i frågan och underkastar sig den sanning den har iman och yaqin om. Det förekommer många vardagliga exempel som visar hur ’ilm (kunskap) och iman (hjärtlig tro) skiljer sig åt och för att förtydliga detta ännu mer har våra lärda bland annat gett följande exempel: det finns många som är rädda för att befinna sig intill en död människa speciellt ensamma på natten samtidigt som de rent intellektuellt är fullständigt övertygade om att den döde är död och ofarlig men denna ’ilm (kunskap) har inte trängt in i djupet av deras hjärta och därför har den kunskapen inte övergått till iman (hjärtlig tro) och yaqin (hjärtlig övertygelse och visshet) och följaktligen så biter inte den ’ilm (kunskap) de har på rädslan som beror just på saknaden av tro på den kunskapen. Med andra ord är ’ilm (kunskap) det säkra medvetandet om något men den kan vara ytlig och inte ha genomträngt i djupet av människans väsen, hjärta och själ. När den kunskapen tränger igenom och djupet av hjärtat och själen övertygas om den och erkänner den så blir detta tro. [9] Det tredje steg som följer och kompletterar de föregående två anger Imamen(A) vara tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner). När människan nått tasdiq (bekräftande) eller med andra ord fått en mer djupgående och detaljerad ma’rifa (kännedom och insikt) om Gud med logiskt slutledande, så har hon ännu inte nått fullkomlig tawhid. Fullkomlig tawhid är att vetenskapen om att Guds väsen är fritt och rent från all like, motsvarighet eller motstycke. Gud är det Oändliga Väsendet som är fritt från all form av behövande till någon eller något utan är Beständig i Sig och Källan och Ursprunget som allt beror på och är i behov av – Gud är Wajib al-wojood (den Nödvändiga Existensen) som alla momkin al-wojood (potentiella existenser) beror av. Om något har en like eller motsvarighet så blir den saken automatiskt begränsad för att dess like skiljer sig från den. Således har båda saker en del likheter som de delar medan de är olika i andra avseenden där den ena, i var och ett av dessa avseenden, är mer eller mindre fullkomlig eller bristfällig än det andra. Tasdiq (bekännande) och fullkomlig bejakande av Guds väsen och således underkastelse inför Honom når endast sin fulländning då tron på Gud som den Ende den Enhetlige i bemärkelsen utan like eller motsvarighet erhålls. [10] Det fjärde steget som tas är fullkomlig ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet). Ikhlas innebär i själva verket att rena, raffinera och frigöra sig från allt annat än vad som avses; i detta fall rena sin tro och övertygelse om Gud så att det uppnår en obesudlad äkthet och ädelhet och ett rent vetande om Guds Enhet, Unikhet och Enhetlighet samt att Han inte har någon like eller motsvarighet. [11] I den femte meningen förklarar Imamen(A) i själva verket nästa steg näst efter ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet) i helhetsbemärkelse och det är fullbordandet av ikhlas i ett mer specifikt och djupgående avseende. Således förklarar Imamen(A) att för uppnående av komplett ikhlas (äkthet och obesudlad hängivenhet) i tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner) krävs nekandet av egenskaper för Gud i den mening som vi känner till och tillskriver skapelser i vår omvärld. Varje momkin al-wjood (möjlig existens) är en sammansättning av sina beståndsdelar och komponenter – en skapelse som exempelvis människan är ett väsen bestående av en fysisk kropp och en metafysisk själ samt hennes egenskaper; således är hennes egenskaper dels inte ett med hennes existens utan är utöver den och dels är dessa egenskaper förenade med brist och är ofullkomliga. Så en skapelse – momkin al-wojood (möjlig existens) – kan exempelvis ha kunskap och makt men den kunskapen och makten medföljs av brist och begränsning och är således förenad med okunskap och svaghet medan Guds väsen, som är Skaparen och Wajib al-wojood (den Nödvändiga Existensen), är rent från dessa bristfälliga begränsade egenskapsformer som gäller för alla momkin al-wjood (möjliga existenser) i olika grader. Dessutom är den begränsande kunskapen och makten som en skapelse har, något utöver den skapelsens existens och kan åtskiljas från den samt öka och minska vilket gör varje skapelse, som är momkin al-wjood (möjliga existensen), till en sammansättning av sina egenskaper och beståndsdelar. Guds attribut däremot tillhör endast Honom och är inte något som Han fått eller förvärvat som skulle utgöra en del i Hans väsen utan är ett med Hans väsen och dessutom är dessa egenskaper och attribut fullkomliga så ALL makt är Guds och ALL vetande är Hans. Således är den fulländade formen av ikhlas i tawhid att inte tillskriva Gud Hans skapelsers egenskaper som är förenade med bristfällighet och är tillfogade. Denna innebörd klargörs och styrks ytterligare i Imamens(A) ord om änglarnas dyrkan längre fram i khutban. [12] Imamen(A) poängterar även själv kärnan av samma innebörd som förklarades utförligt i föregående fotnot, i nästa djupgående vackra yttring och anger att egenskaper och attribut vittnar om sin åtskillnad från den de tillskrivs, på samma sätt som den som tillskrivs egenskaper och attribut, vittnar om sitt väsens distinktion och skildhet från sina egenskaper. [13] I dessa meningar fortsätter Imamen(A) den utförligare förklaringen av ikhlas i tawhid och anger att den som liknar Gud vid något Han skapat och tillskriver Honom någon av Hans skapelsers aspekt, anger Honom vara kombinerad utav delar vilket begränsar Honom. Detta då varje sammansatt existens har behov till sina beståndsdelar och komponenter från vilka den består och som tillsammans utgör dess sammansatta väsen och således gör detta behov den till en behövande existens som därmed är bristfällig genom sitt behov. Följaktligen har den som tillskriver Gud Hans skapelser attribut ingen kännedom om Gud utan har föreställt sig en sammansatt och begränsad existens likt sig själv som den tror sig vara Gud då Guds Unika Enhetliga Existens innebär, som tidigare angetts, att Hans attribut är ett med Hans väsen utan begränsning eller sammansättning. [14] Imamen(A) fullföljer med att ange att den som inte känner Gud som den oändliga gränslösa obegränsade beständiga sanning Han är, kommer i sitt sinne att föreställa sig en begränsad bild och koncept som den i sitt sinne och i sin tanke pekar på. Detta beror på att ett begränsat väsen som människan, inte klarar att förstå, begripa eller föreställa sig ett obegränsat väsen i och med att den själv är begränsad. Alltså begriper människan endast vad hon kan inbegripa i sitt begränsade sinne och för att något ska kunna inbegripas av ett begränsat sinne måste det vara begränsat själv. När något begrips som ett begränsat väsen innebär detta att det kan räknas eftersom begränsning innebär att det kan finnas fler lika det väsendet. Det är endast Den Obegränsade Oändliga Existensen ur alla aspekter som inte har en like och inte kan innefattas av räkning. På så sätt har de troendes Mästare speglat logiken och sanningen av ikhlas i tawhid i dessa korta och djupa yttringar och tillkännagett att Gud är högre än föreställning och inbillning, att Han inte kan mätas med något eller Hans sanning begripas. Imam Baqir(A) har sagt: ”Allt vad ni föreställer i er inbillning [fantasi och tanke] i dess mest detaljerade [raffinerade] form, är en skapad skapelse likt er själva, återgår till er [den är frambringad av er egen tanke och således lik er medan Gud är högre än att vara lik någon skapelse]!” (Bihar al-Anwar volym 66 s 293) [15] I denna del av khutban går Imamen(A) vidare till fler subtila aspekter av tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner). För det första refererar Imamen(A) till obegränsningen av Guds väsen till, och dess oberoende av, rum och plats; med andra ord är Gud är bortom rum och plats. Imamen(A) uttrycker detta genom att ange att den som frågar ”i vad” Gud finns, begränsar Honom till att innefattas av någon form av plats som fungerar som dess behållare. För att en sak ska kunna finnas ”i” något så måste den innefattas av sin behållare och således måste behållaren kunna omfatta den. För det måste behållaren vara större vilket i sin tur innebär att den sak som innefattas i den är begränsad och Guds väsen är obegränsat och oändligt och således bortom detta. Därtill anger Imamen(A) en annan fråga som skulle inskränka Guds gränslöshet, oändlighet, obegränsning och obundenhet till plats och rum ur en annan vinkel på så sätt att den som frågar ”på vad” och således föreställer sig Gud vara på en specifik plats, tron eller dylikt, begränsar Honom därigenom. Detta då att anse Honom finnas på en viss särskild plats är att anse Honom fattas på en annan. [Som ett förtydligande exempel; det är en logisk självklarhet att om en viss sak är på plats x så fattas den på plats y då den inte kan finnas på två ställen på en och samma gång. På så vis är en sak begränsad till rum och plats samt även tid, och är bunden till dessa ramar. Detta medan all form av föreställning om Gud i liknande tankebanor är inkorrekt då Gud varken är begränsad i Sitt väsen eller begränsas av diverse olika metafysiska ramar och naturlagar.] En del har dock begått misstaget att anta ett förkroppsligande av Gud vilket de hänvisar till versen: الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى ”den Nåderike som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet.” (den heliga Koranen 20:5) Dock har de bortsett från att ” إستویtrona” i själva verket inte endast står för den fysiska aspekten av att bestiga en tron då det inom det arabiska språket, och i detta fall även det svenska, snarare innebär ett uttryck för makthavande och bemäktigande vilket i Guds fall refererar till Hans beständiga allmakt. Detta härleds bland annat av de grundläggande aspekter som gäller för Wajib al-wojood (den Nödvändiga Existens) vilka bekräftas via ayat mohkamat (entydiga verser) [se även fotnot 50]. [16] För det andra refererar Imamen(A) till obegränsningen och obundenheten av Guds väsen till, och dess oberoende av, tid och inträffande genom att ange att Gud alltid har funnits och inte är tillkommen genom en händelse som inträffat i en viss tid. Dessutom har Gud inte heller kommit till existens efter ett skede av icke-existens så inget inträffade förekommer i Hans väsen. Således är Guds väsen olik alla andra väsen som har ett förflutet av icke-existens som med inträffande kommit till existens. [17] För det tredje refererar Imamen(A) till skapelsernas relation till Skaparen eller med andra ord relationen av momkin al-wojood (möjliga existenser) till Wajib al-wojood (den Nödvändiga Existensen). Relationen kan liknas vid relationen av solens ljusstrålar som är annat än själva solen men likväl bundna och beroende av den. Ljusstrålarna är således skilda från solen men inte genom att vara separerade eller oberoende eller självständiga från solen, medan de samtidigt är med solen men inte genom att vara ett och samma med den. Viktigt att uppmärksamma är att de liknelser och exempel som anger avser att närma till en någorlunda bättre förståelse, men ändock är det oundvikligt för dessa exempel att inte vara bristfälliga i olika avseenden. [18] För det fjärde refererar Imamen(A) till Guds handlande och verkställande som sker genom Hans vilja. Således är Gud, till skillnad från Hans skapelser, oberoende av rörelse eller verktyg för att uträtta något eller få det att ske. Människans och andra levande väsens makt att uträtta saker är begränsad och således är användning av rörelse och/eller verktyg en förutsättning för att utföra en handling. Guds makt och vilja är obegränsad och således är Hans handlande inte i behov av rörelse eller olika redskap och verktyg. Gud säger i detta avseende: إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَنْ يَقُولَ لَهُ كُنْ فَيَكُونُ ”Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ’Var!’ - och det är.” (den heliga Koranen 36:82) Detta utesluter dock inte att Gud låter någots skeende ske under en längre period och genom flertalet skeden eller ögonblickligen samt att Han låter saker ske via deras orsaker – exempelvis råder naturlagar och olika orsak ger olika verkan. Dessutom har Gud skapat änglar som bär olika ansvar; allt enligt Hans vilja! [19] För det femte refererar Imamen(A) till Guds allseende som inte är en form av seende såsom vi uppfattar det, utan en fråga om vetande som återgår till Hans oändliga kunskap. Således anger Imamen(A) att Guds allseende omfattar även den period då det inte existerade något synbart av Hans skapelser och då alla nu existerande momkin al-wojood (potentiella existenser) ännu inte kommit att existera. [20] Slutligen refererar Imamen(A) till Guds allena ensamma väsen som är rent från och står ovan att ha en förtrolig partner eller kompanjon samtidigt som Han inte har något behov av detta så att dess tomrum skulle utgöra föremål för saknad hos Honom. Människan och andra varelser, i sin begränsning och svaghet, är beroende av sina likar och andra varelser för avvärjande av faror, överlevnad och fortlevnad, samt även för intimitet. Således kan ensamhet för en människa, som är en högst social varelse, vara något fruktansvärt skrämmande utöver att människans överlevnad beror på hennes samarbete och samvaro med sina medmänniskor. Detta både i socialt hänseende men minst lika mycket i intellektuellt, psykologiskt och emotionellt avseende. Detta medan Gud är det oändliga väsendet som inte är behov av någon eller något i något avseende och är således allena ensamstående utan förtrolige eller partner. [21] I denna del anger Imamen(A) naturen av Guds skapande vara helt skild från skapelsers procedurer. När människan exempelvis vill göra något kräver det att hon funderar och använder sitt nytänkande och sina förmågor eller utgår från och använder sina egna eller andras erfarenheter som grund. Ofta genomgår människan även en serie av uttänkanden och överväganden av förutsättningarna och alternativen samt vacklar fram och tillbaka tills hon slutligen bestämmer sig och tar ett beslut. Inget av dessa fyra steg eller tillstånd finns för Gud i Hans skapande; varken behov till fundering eller erfarenhet, och inte heller tankegång kring bakgrunderna och valmöjligheterna eller nervositet eller tveksamhet inför beslutstagande. Dessa fyra steg i tänkande som föregår handling gäller alltså för de vars kunskap och makt är begränsad vilket gör att de behöver genomgå dessa steg. Gud, vars kunskap är allomfattande och vars makt är övergripande, står ovan allt detta och Hans vilja av skapande sammanfaller med skapandet. [22] Sedan refererar Imamen(A) till Guds planläggning för skapelserna enligt ett raffinerat, detaljerat, noggrant och uträknat system så att varje tings framkomst sker i dess rätta tid och etappvis i enlighet med dess plan. Därefter refererar Imamen(A) till skapelsernas inre system av planerade föreningar mellan olikheter vilket är ett av de mest märkvärdiga och mirakulösa fenomenen i skapelsen. Skapelsen är fylld med exempel på en mix av förenade motsatser som sida vid sida utgör en organiserad helhet och befinner sig i harmoni med varandra trots sin motstridighet. Värme och kyla, ljus och mörker, liv och död, vatten och eld; är alla exempel på motsatser som i ett organiserat system är förenade. Gud säger i den heliga Koranen: الَّذِي جَعَلَ لَكُم مِّنَ الشَّجَرِ الْأَخْضَرِ نَارًا فَإِذَا أَنتُم مِّنْهُ تُوقِدُونَ ”Han som har låtit er utvinna eld ur grönskande träd - det är ju så som ni tänder era eldar.” (den heliga Koranen 36:80) På samma sätt som människan, djur och växter är en blandning av helt olika ämnen med helt olika natur liksom föreningen mellan människans kropp och själ – den ena tillhörande ett översinnligt ursprung och rent ljus och den andra materiell och sinnlig. [23] Därefter anger Imamen(A) att Gud i Sin visdom inplanterade varje väsen med det som förväntades av den så att dess natur, helt naturligt och utan behov av yttre drivkrafter, skulle börja driva och vägleda den på rätt väg. I refererande till framförallt människans inre medfödda natur används två begrepp – fitra (inre medfödda natur) som brukar användas för att exempelvis ange människans kännedom om Gud genom sin fitra medan ghariza (benägenheter och inre drifter) brukar användas för att exempelvis ange människans sexuella drift. Dessa begrepp är i själva verket det som lärda vetenskapsmän tillfört och använder för att differentiera mellan inre, naturliga och medfödda drivkrafter som är av intellektuell natur – fitra – och inre, naturliga och medfödda krafter som är utav en mer icke intellektuell känslomässig natur – ghariza. Dock refererar båda till samma inre, naturliga och medfödda drivkrafter och natur som innefattar alla dess komponenter. [24] Imamen(A) refererade till de inre egenskaperna som Gud gett varje varelse med föregående uttryck medan detta uttryck refererar till de yttre och specifika egenskaperna, däribland tid och rum samt andra detaljer. Således har Gud i Sin visdom fastställt både inre och yttre egenskaper och beskaffenheter för att varje varelse ska utöva sitt specifika åliggande samt särskiljas och igenkännas från andra varelser. [25] Det som Imamen(A) påpekar och betonar i sina ord i denna del av sin khutba är vad som också upprepade gånger betonats av Gud i den heliga Koranen; nämligen att alla skapelser och världens varelser samt materiella ting är utsatta enligt deras egna specifika skede och period och trots förekomsten av motstridiga motsatser, är allt och alla förenade och samklingande. De kompletterar varandra och med en inre och yttre ordning vägleds de med samstämmig takt mot ett slutgiltigt mål likt en karavan som följer sin stig till punkt och pricka utan att fara av vägen, spåra ur eller komma av sig. Trädens blomstring på våren och sommaren samt deras dvala under hösten och vintern, dagen och natten som avlöser varandra, jordens kretsande kring sig själv och solen, människans inre och yttre krafter och förmågor… allt vittnar om den gudomliga skapelsevägledningen som beskrivs ur många aspekter i den heliga Koranen: قَالَ رَبُّنَا الَّذِي أَعْطَى كُلَّ شَيْءٍ خَلْقَهُ ثُمَّ هَدَى ”[Moses] svarade: ’Han som ger åt varje ting dess väsen och form och sedan leder det på dess väg - Han är vår Herre.’” (den heliga Koranen 20:50) فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا فِطْرَةَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّهِ ذَلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ ”GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - ingenting kan rubbas i Guds skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet ingenting [om detta].” (den heliga Koranen 30:30) وَإِن مِّن شَيْءٍ إِلاَّ عِندَنَا خَزَائِنُهُ وَمَا نُنَزِّلُهُ إِلاَّ بِقَدَرٍ مَّعْلُومٍ ”Ingenting finns som inte [har sitt ursprung] i Våra förråd och ur dem skänker Vi bara enligt ett [i förhållande till behovet] bestämt mått.” (den heliga Koranen 15:21) Således fullföljer Imamen(A) med tre meningar som förklarar och påvisar förutsättningen för det tidigare benämnda. Imamen(A) anger att förutsättningen för att varje skapelse, varelse och ting ska förefalla i sin egen tid och för att alla olikheter ska kunna vara förenade i harmoni och för att inre natur och yttre förutsättningar och möjligheter ska falla på sin specifika plats, kräver dels fulländad och omfattande kunskap, medvetenhet och kännedom samt komplett och fullkomligt inneslutande makt. Med dessa ord anger Imamen(A) att Gud har kännedomen om allts början och slut och därtill även alla aspekter och omständigheter samt behov och konsekvenser. Med den allomfattande kunskapen och allmakten lät Gud allt falla på sin plats och skapade allt i enlighet med dess förutsättningar och satte var sak i existensens bana och vägledde dess förekomst mot dess fulländade syfte. [26] I dessa tre meningar refererar Imamen(A) först till öppnandet och klyvandet av rymdens atmosfär och därefter bildandet och formandet av dess sidor och kanter och sedan dess skikt och lager. Dessa meningar tyder på att den första skapade förutsättningen i materians värld har varit skapandet av scenen, det vill säga rymden och atmosfären som ska vara i stånd att inrymma himlakroppar, solsystem och galaxer. [27] Begrepp likt vatten, vind, orkan och liknande som används för att beskriva perioden före förekomsten av alla dessa i den bemärkelse vi känner till och är vana vid idag, är i själva verket en metaforisk användning för att närma sig en förståelse baserad på förkunskaper om det vi känner till. Således avser dessa begrepp former av existenser som ur avseenden liknade des angivna elementens egenskaper – exempelvis att vara flytande eller indikera krafter som ger upphov till rörelse och förflyttning. När ”vatten” således anges, är det avsedda inte den formen av vatten som vi idag kallar för vatten utan hänvisningen berör någon form av vätska eller flytande form av materia som exempelvis komprimerad gas under högt tryck. Baserad på Imamens(A) ord kan det härledas att Gud i begynnelsen skapade en vattenliknande vätskeform som Han lät bäras av en hård vind- eller stormaktig kraft. Dess som uppgift var att bevara denna vätska, förhindra dess spridning och hålla den kvar inom dess gränser likt det som en dragnings- eller sammanhållningskraft gör. Sedan frambringade Gud en annan orkanliknande kraft som hade till uppgift att bilda vågor i den enorma vätskan och slå ihop dessa till ännu större vågor och ständigt slå och drämma dem i varandra. Som en följd till detta nådde dessa vågor en sådan höjd att de red ovanpå varandra, stöttes från varandra och slungades iväg i atmosfären, vilket gjorde att de sju himlarna tog form. Även i den heliga Koranen följer verser som ger en bild av det som Imamen(A) också anger samtidigt som likheterna mellan dessa beskrivningar som framlades för omkring 1400 sedan – under en tid vars, då förmodade, teorier om skapelsens begynnelse idag klart och tydligt fastslagit som myter – och de senaste vetenskapliga teorierna och upptäckterna är många och slående. Nedan följer ett antal verser som berör samma tema: Följande vers indikerar att himlarna och jorden var en sammanhållen massa som därefter revs isär och separerades, samt anger bergens förankring, himlen som ett skyddande tak samt natten och dagen som följer varandra och solen och månen som flyter: أَوَلَمْ يَرَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ كَانَتَا رَتْقًا فَفَتَقْنَاهُمَا وَجَعَلْنَا مِنَ الْمَاء كُلَّ شَيْءٍ حَيٍّ أَفَلَا يُؤْمِنُونَ وَجَعَلْنَا فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِهِمْ وَجَعَلْنَا فِيهَا فِجَاجًا سُبُلًا لَعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ وَجَعَلْنَا السَّمَاء سَقْفًا مَّحْفُوظًا وَهُمْ عَنْ آيَاتِهَا مُعْرِضُونَ وَهُوَ الَّذِي خَلَقَ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ كُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ ”INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro? * Och [ser de inte att] Vi har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under deras fot, och banat vägar över den för att de skall kunna komma fram * och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken! * Också natten och dagen är Hans verk, liksom solen och månen, som rör sig var och en i sitt kretslopp.” (den heliga Koranen 21:30-33) Följande vers hänvisar till jordens obemärkta men ändock befintliga rörelse med hög hastighet: وَتَرَى الْجِبَالَ تَحْسَبُهَا جَامِدَةً وَهِيَ تَمُرُّ مَرَّ السَّحَابِ صُنْعَ اللَّهِ الَّذِي أَتْقَنَ كُلَّ شَيْءٍ إِنَّهُ خَبِيرٌ بِمَا تَفْعَلُونَ ”Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi - Guds verk, som i allt är fulländat! - Han är väl underrättad om vad ni gör.” (den heliga Koranen 27:88) [28] Följande vers pekar på himlarnas höjande utan några stöttepelare som håller dem uppe samt solen och månens rörelse enligt en fastställd bana och period: اللّهُ الَّذِي رَفَعَ السَّمَاوَاتِ بِغَيْرِ عَمَدٍ تَرَوْنَهَا ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ كُلٌّ يَجْرِي لأَجَلٍ مُّسَمًّى يُدَبِّرُ الأَمْرَ يُفَصِّلُ الآيَاتِ لَعَلَّكُم بِلِقَاء رَبِّكُمْ تُوقِنُونَ ”Det är Gud som har rest himlarna utan synligt stöd och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, och Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]; var och en löper [sitt kretslopp] till en tidpunkt [som Han har] fastställt. Han styr skapelsens ordning [och] framställer budskapen fast och klart för att stärka er tro på mötet med er Herre [på Domens dag].” (den heliga Koranen 13:2) خَلَقَ السَّمَاوَاتِ بِغَيْرِ عَمَدٍ تَرَوْنَهَا وَأَلْقَى فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَبَثَّ فِيهَا مِن كُلِّ دَابَّةٍ وَأَنزَلْنَا مِنَ السَّمَاء مَاء فَأَنبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ ”Det är Gud som har rest himlarna utan varje synligt stöd och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och Han har låtit djur av alla slag sprida sig över den. Och Vi låter regn falla från skyn så att alla sorters nyttiga [växter] kan gro och spira på jorden.” (den heliga Koranen 31:10) [29] Dessa verser indikerar skapandet av levande varelser, i par, utav vad som växer ur jorden och saker som finns inom de själva, samt annat som vi inte känner till; natten och dagens framkomst ur varandra, solens löpande och månens faser, och även natten och dagens åtföljande utan att den ena hinner upp den andra: سُبْحَانَ الَّذِي خَلَقَ الْأَزْوَاجَ كُلَّهَا مِمَّا تُنبِتُ الْأَرْضُ وَمِنْ أَنفُسِهِمْ وَمِمَّا لَا يَعْلَمُونَ وَآيَةٌ لَّهُمْ اللَّيْلُ نَسْلَخُ مِنْهُ النَّهَارَ فَإِذَا هُم مُّظْلِمُونَ وَالشَّمْسُ تَجْرِي لِمُسْتَقَرٍّ لَّهَا ذَلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ وَالْقَمَرَ قَدَّرْنَاهُ مَنَازِلَ حَتَّى عَادَ كَالْعُرْجُونِ الْقَدِيمِ لَا الشَّمْسُ يَنبَغِي لَهَا أَن تُدْرِكَ الْقَمَرَ وَلَا اللَّيْلُ سَابِقُ النَّهَارِ وَكُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ ”Stor i Sin härlighet är Han, som har skapat allt vad jorden alstrar, människorna själva och det som de saknar kunskap om, i motsatspar. * Också i natten har de ett tecken; Vi klär av den dagen - och de sveps i mörker. * Och solen som löper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som äger all makt, all kunskap. * Och månen, för vilken Vi har föreskrivit faser [som den måste passera] tills den blir lik den vissna, krökta stjälken till en dadelklase. * Solen skall inte skynda ifatt månen, och natten hinner inte upp dagen; var och en rör sig nämligen i sin [fastställda] bana.” (den heliga Koranen 36:36-40) Följande vers hänvisar till skapelsen av sju himlar varav den nedersta himlens prydande med planeter, stjärnor och himlakroppar som även fungerar som skydd: إِنَّا زَيَّنَّا السَّمَاء الدُّنْيَا بِزِينَةٍ الْكَوَاكِبِ ”Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott” (den heliga Koranen 37:6) ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء وَهِيَ دُخَانٌ فَقَالَ لَهَا وَلِلْأَرْضِ اِئْتِيَا طَوْعًا أَوْ كَرْهًا قَالَتَا أَتَيْنَا طَائِعِينَ فَقَضَاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ فِي يَوْمَيْنِ وَأَوْحَى فِي كُلِّ سَمَاء أَمْرَهَا وَزَيَّنَّا السَّمَاء الدُّنْيَا بِمَصَابِيحَ وَحِفْظًا ذَلِكَ تَقْدِيرُ الْعَزِيزِ الْعَلِيمِ ”Och Han vände sig mot rymden, som var rök, och sade till den och till jorden: ’Kom, villigt eller nödda och tvungna!’ - och de svarade: ’Vi kommer villigt!’ * Och under två dagar skapade och formade Han dem till sju rymder, och anvisade varje rymd dess uppgift. Rymden närmast jorden har Vi smyckat med ljus och gjort säker [mot intrång]. Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, har förordnat om allt detta.” (den heliga Koranen 41:11-12) وَلَقَدْ زَيَّنَّا السَّمَاء الدُّنْيَا بِمَصَابِيحَ وَجَعَلْنَاهَا رُجُومًا لِّلشَّيَاطِينِ وَأَعْتَدْنَا لَهُمْ عَذَابَ السَّعِيرِ ”Vi har låtit den nedre himlen lysas upp av stjärnskott [som] prydnad och för att hålla de djävulska krafterna i schack; och för dem har Vi i beredskap en högt flammande Eld.” (den heliga Koranen 67:5) [30] I denna del av sin khutba går Imamen(A) vidare med att de högre himlarna och dess invånare av olika sorters änglar, med olika egenskaper och deras handlingar. Imamen(A) inleder med att ange att det förekommer ett slags mellanrum mellan himlarna som inte funnits från början utan tillkommit. Därefter anger Imamen(A) att Gud fyllde dessa utrymmen med olika sorter och varianter av änglar och pekar på fyra grupper. Den första gruppen är de som befinner sig i ständigt tillbedjan och dyrkan av Gud och även dessa uppdelas i flera grupper som var och en befinner sig i olika former av dyrkan i likhet med de tre tillstånd av sojood (med pannan nedsatt på marken [inför Gud] i tillbedjan – ett av bönens moment), rokoo’ (bugningsställning [inför Gud] i tillbedjan – ett av bönens moment) och qiyam (uppstående ställning [inför Gud] i tillbedjan – ett av bönens moment) som förekommer som olika moment i våra dyrkanshandlingar. Därtill nämns en grupp som ständigt lovprisar och denna grupp kan dels referera till en egen grupp eller till de tre tidigare grupperna såsom en del lärda tror, baserat på en skildring som anger att Profeten(S) tillfrågades om änglarnas bön. Profeten(S) svarade inte ända till ängeln Jibrail(A) [Gabriel] uppenbarades och sade till Profeten(S): ”Förvisso är invånarna av dunyas (denna världs) himmel i sojood ända till domedagen sägandes ’سُبحَانَ ذِي المُلکِ وَ المَلَکوُت sobhan-a thi-l-molk wa al-malakoot (prisad och fri från brister är Han till vem makten och herraväldet tillhör)’, och invånarna av den andra himlen är i rokoo’ till domedagen sägandes’سُبحَانَ ذِي العِزَّةِ وَ الجَبَروت sobhan-a thi-l-’izza-te wa al-jabaroot (prisad och fri från brister är Han till vem äran och auktoriteten tillhör), och den tredje himlens invånare är i qiyam till domedagen sägande ’سَُبحَانَ الحَيِّ الَّذِي لا يَمُوت sobhan al-hayy allathi la yamoot (prisade och fri från brister är Han som är levande [och] ej [någonsin] dör)” (Bihar al-Anwar volym 59 s 198). Huruvida dessa dyrkansformer är likt våra egna eller indikerar olika nivåer av underkastelse och dyrkan, vilket delvis kan bero på huruvida änglarna har någon form av kropp med kroppsdelar eller inte, finns det diskussioner om. Hursomhelst är denna grupp änglars specifika sysselsättning dyrkan och tillbedjan av Gud. En möjlig filosofi bakom skapandet av dessa dyrkande änglar kan vara att det visar storheten av Gud och att Han inte är i behov av människors dyrkan, samt så att människan inte upptas av högmod över sin dyrkan av Gud eller inbilla sig att hennes lydnad eller olydnad skulle tillföra Gud någon nytta eller skada. Gud säger i detta avseende: وَللّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَلَقَدْ وَصَّيْنَا الَّذِينَ أُوتُواْ الْكِتَابَ مِن قَبْلِكُمْ وَإِيَّاكُمْ أَنِ اتَّقُواْ اللّهَ وَإِن تَكْفُرُواْ فَإِنَّ لِلّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَكَانَ اللّهُ غَنِيًّا حَمِيدًا ”GUD tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vi uppmanade dem som fick ta emot Skriften före er, liksom [Vi uppmanar] er, att frukta Gud. Om ni förnekar sanningen [kan ni inte skada Honom]. Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär är Hans. Gud är Sig själv nog och allt lov och pris tillkommer Honom.” (den heliga Koranen 4:131) إِن تَكْفُرُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ عَنكُمْ وَلَا يَرْضَى لِعِبَادِهِ الْكُفْرَ وَإِن تَشْكُرُوا يَرْضَهُ لَكُمْ وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى ثُمَّ إِلَى رَبِّكُم مَّرْجِعُكُمْ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ إِنَّهُ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ ”Om ni förnekar [Gud skall ni veta att] Gud inte behöver er [tro]. Han ser inte otro och otacksamhet hos Sina tjänare med tillfredsställelse [- det är ett ont -] men visar ni tacksamhet är Han tillfredsställd för er skull. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. En gång skall ni återvända till er Herre och Han skall låta er förstå vad era handlingar [var värda]. Gud vet vad som rör sig i människans innersta.” (den heliga Koranen 39:7) [31] Sedan pekar Imamen(A) på några egenskaper av denna grupp av dyrkande änglar som varken upplever sömnighet, trötthet, försummelse, tankspriddhet och glömska i samband med sin dyrkan. Dessa änglar tillber med sådan kärlek att de är helt införlivade i tillbedjan och aldrig brister i sin dyrkan av Gud då inget av de saker som ger upphov till tillkortakommande förekommer hos dem. [32] Sedan tillkännager Imamen(A) den andra gruppen av änglar som fungerar som en mellanhand mellan Gud och Hans profeter(A) och framför Guds budskap och uppenbarelse till dem. Gud refererar till dessa änglar sägandes: يُنَزِّلُ الْمَلآئِكَةَ بِالْرُّوحِ مِنْ أَمْرِهِ عَلَى مَن يَشَاء مِنْ عِبَادِهِ أَنْ أَنذِرُواْ أَنَّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ أَنَاْ فَاتَّقُونِ ”Han sänder änglarna med gudomlig ingivelse som de enligt Hans befallning [överlämnar till] den av Hans tjänare som Han vill: ’Förkunna för [människorna:] ’Det finns ingen annan gud än Jag; frukta därför Mig!’’” (den heliga Koranen 16:2) [33] Därefter anger Imamen(A) den tredje gruppen av änglar varav en del är väktare. Dessa kan i sin tur referera till de änglar som har till uppgift att utöva tillsyn över varje människa och nedteckna hennes handlingar; om dessa säger Gud: وَإِنَّ عَلَيْكُمْ لَحَافِظِينَ كِرَامًا كَاتِبِينَ يَعْلَمُونَ مَا تَفْعَلُونَ ”Och det finns de som vakar över er, * ädla skrivare * som [känner er och] vet vad ni gör.” (den heliga Koranen 82:10-12) إِن كُلُّ نَفْسٍ لَّمَّا عَلَيْهَا حَافِظٌ ”Ingen människa [har lämnats] utan den som vakar över henne.” (den heliga Koranen 86:4) Samtidigt kan dessa även referera till änglar som har till uppgift att skydda Guds tjänare och beskydda dem från olika former av åkommor och olyckor. Gud säger: لَهُ مُعَقِّبَاتٌ مِّن بَيْنِ يَدَيْهِ وَمِنْ خَلْفِهِ يَحْفَظُونَهُ مِنْ أَمْرِ اللّهِ إِنَّ اللّهَ لاَ يُغَيِّرُ مَا بِقَوْمٍ حَتَّى يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنْفُسِهِمْ وَإِذَا أَرَادَ اللّهُ بِقَوْمٍ سُوءًا فَلاَ مَرَدَّ لَهُ وَمَا لَهُم مِّن دُونِهِ مِن وَالٍ ”Änglavakter [omger] människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning. Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; och om det är Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvärja det och ingen utom Gud kan hjälpa dem.” (den heliga Koranen 13:11) Utöver dessa änglar så nämner Imamen(A) också änglarna vid paradisens portar. [34] Därnäst nämner Imamen(A) den fjärde gruppen av enorma änglar som bär tronen och inleder med att beskriva deras jättelika form. Sedan räknar Imamen(A) upp ett antal av deras egenskaper och värt att beakta är att Imamen(A) anger att dessa änglars kännedom om Gud är sådan att de inte föreställer sig Gud eller tillskriver Honom Hans skapelsers egenskaper eller begränsar Honom till tid och rum – kriterier som Imamen(A) tidigare angett för ikhlas i tawhid [se fotnot 11 i denna khutba]. Således uppger Imamen(A) att dessa änglar, utöver den enorma kroppsliga styrkan, även har enorm andlig styrka och upphöjd ställning som gjort dem värdiga att bära Guds tron. Självfallet är Guds tron inte en tron i den bemärkelse som människan föreställer sig eftersom Gud är bortom vår föreställning och bortom förkroppsligande och således faller även Hans tron under samma bemärkelse. Begreppet tron fungerar alltså som en metafor som avser att närma oss en förståelse och refererar framförallt till den metafysiska världen bortom denna och således är dessa änglar dem som ansvarar för att sköta den. Guds säte beskrivs i den heliga Koranen enligt följande: اللّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْحَيُّ الْقَيُّومُ لاَ تَأْخُذُهُ سِنَةٌ وَلاَ نَوْمٌ لَّهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ مَن ذَا الَّذِي يَشْفَعُ عِنْدَهُ إِلاَّ بِإِذْنِهِ يَعْلَمُ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُمْ وَلاَ يُحِيطُونَ بِشَيْءٍ مِّنْ عِلْمِهِ إِلاَّ بِمَا شَاء وَسِعَ كُرْسِيُّهُ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ وَلاَ يَؤُودُهُ حِفْظُهُمَا وَهُوَ الْعَلِيُّ الْعَظِيمُ ”GUD - det finns ingen gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.” (den heliga Koranen 2:255) الَّذِينَ يَحْمِلُونَ الْعَرْشَ وَمَنْ حَوْلَهُ يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَيُؤْمِنُونَ بِهِ وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا وَسِعْتَ كُلَّ شَيْءٍ رَّحْمَةً وَعِلْمًا فَاغْفِرْ لِلَّذِينَ تَابُوا وَاتَّبَعُوا سَبِيلَكَ وَقِهِمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ Även änglarna som bär Guds tron återges: ”De som bär upp [Guds allmakts] tron och de som omger den och sjunger sin Herres lov är fasta i sin tro på Honom och de ber Honom förlåta de troende [deras synder]: "Herre, Din nåd och barmhärtighet når överallt och Du omfattar allt med Din kunskap! Förlåt därför dem som visar ånger och följer Din väg, och skona dem från helvetets straff!” (den heliga Koranen 40:7) [35] I denna del av sin khutba går Imamen(A) vidare in på människans skapelse och dess olika steg och inleder med skapelsen av Adams(A) kropp samt själ. Imamen(A) anger inledningsvis att jorden som beblandades med vatten vilka kom att utgöra den lera från vilken människan skapades var en blandning från olika jordar. Dessa inrymde och kom att ligga till grund för olikartade benägenheter, begåvningar och förmågor inom människan och hos människor så att variationen i olikheter som det mänskliga samhället är i behov av skulle frambringas. Vattnet i sin tur såg till att de olika jordarna förenades och de grova delarna utjämnades samt fungerade som ett bindemedel som fick de skingrade delarna att sammansmälta. Gud har sagt: إِنَّ مَثَلَ عِيسَى عِندَ اللّهِ كَمَثَلِ آدَمَ خَلَقَهُ مِن تُرَابٍ ثِمَّ قَالَ لَهُ كُن فَيَكُونُ ”Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: ’Var!’ och han är.” (den heliga Koranen 3:59) وَلَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ مِن سُلَالَةٍ مِّن طِينٍ ثُمَّ جَعَلْنَاهُ نُطْفَةً فِي قَرَارٍ مَّكِينٍ ثُمَّ خَلَقْنَا النُّطْفَةَ عَلَقَةً فَخَلَقْنَا الْعَلَقَةَ مُضْغَةً فَخَلَقْنَا الْمُضْغَةَ عِظَامًا فَكَسَوْنَا الْعِظَامَ لَحْمًا ثُمَّ أَنشَأْنَاهُ خَلْقًا آخَرَ فَتَبَارَكَ اللَّهُ أَحْسَنُ الْخَالِقِينَ ثُمَّ إِنَّكُمْ بَعْدَ ذَلِكَ لَمَيِّتُونَ ثُمَّ إِنَّكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ تُبْعَثُونَ ”VI HAR skapat människan av finaste lera; * därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar. * Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren! * En gång måste ni dö, * och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag.” (den heliga Koranen 23:12-16) [36] Därefter anger Imamen(A) att Gud formade leran till en människoskepnad med krökningar och böjda former – exempelvis fotens form – vilka är förutsättningar för olika funktioner och underlättar olika rörelser till skillnad från om allt skulle vara rakt och fyrkantigt. Därutöver nämner Imamen(A) kroppsdelarna som är sammanfogade via böjliga leder – som exempelvis armen till handen och dess fingrar – vilket också ger mycket subtilare instrument med smidigare och fler rörelser samt funktionsmöjligheter. Sedan uppger Imamen(A) att Gud lät den formgivna leran torka och stelna ordentligt så att det skulle skramla om den. I samma avseende säger Gud: خَلَقَ الْإِنسَانَ مِن صَلْصَالٍ كَالْفَخَّارِ ”Han har skapat människan av krukmakarlera, som [krukmakaren formar sina] lerkärl” (den heliga Koranen 54:14) Då var människan ur kroppslig aspekt färdigskapad och Gud lät den stå och invänta en specifik tid. I en hadith från Imam Baqir(A) lyder: ”Så den [Adams lerkropp] förblev liggande i fyrtio år medan änglarna passerade sägandes ’till vilket syfte skapades den?!’” (Minhaj al-Bara’a volym 2 s 44). Denna period, baserat på de lärdas forskningar, uppges ha kunnat vara en prövning för änglarna eller för att lära människor tålamod i utförande av vissa handlingar till deras rätta tid är kommen. [37] Därefter anger Imamen(A) nästa steg i människans skapelse som berör hennes själ och Guds inblåsande av Sin ande i människan. Gud säger i detta avseende: ذَلِكَ عَالِمُ الْغَيْبِ وَالشَّهَادَةِ الْعَزِيزُ الرَّحِيمُ الَّذِي أَحْسَنَ كُلَّ شَيْءٍ خَلَقَهُ وَبَدَأَ خَلْقَ الْإِنسَانِ مِن طِينٍ ثُمَّ جَعَلَ نَسْلَهُ مِن سُلَالَةٍ مِّن مَّاء مَّهِينٍ ثُمَّ سَوَّاهُ وَنَفَخَ فِيهِ مِن رُّوحِهِ وَجَعَلَ لَكُمُ السَّمْعَ وَالْأَبْصَارَ وَالْأَفْئِدَةَ قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ ”Det är Han som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, den Allsmäktige, den Barmhärtige, * som åt allt vad Han skapar ger en fulländad [form]. Först skapar Han människan av lera; * därefter låter Han hennes avkomma avlas av en droppe av en oansenlig vätska; * därefter formar Han henne och andas in i henne något av Sin ande och skänker henne hörsel och syn samt förmågan att känna och förstå. Men ni visar sällan tacksamhet!” (den heliga Koranen 32:6-9) Imamen(A) anger att det var då människan – både kropp och själ – reste sig upp som en helhet och som första framstående egenskap hos Guds främsta skapelse refererar Imamen(A) till de intellektuella förmågorna och intelligenserna hos människan som utgör grunden för hennes uppfattningsförmåga, förstånd, begripande, föreställning och inlevelseförmåga samt insikt och minne. Därnäst talar Imamen(A) om människans olika tankebanor och tankar som leder till beslutsfattande och handling vilka varierar från människa till människa. Sedan pekar Imamen(A) på ytterligare två saker som hjälper människan att uträtta saker vilka sker via hennes lemmar och olika verktyg och instrument. I själva verket anger Imamen(A) dessa fyra steg som människan genomgår för att nå ett mål: 1. Uppfattande och begripande samt föreställande och bekräftande 2. Funderande och tänkande samt beslutsfattande och beordrande till kroppen 3. Kroppsdelar och lemmars mottagande av order och vidare rörelse och handlande 4. Då lemmarna inte räcker till, söks hjälp och användning från olika saker som Gud skapat för människan i denna värld såsom redskap och verktyg. [38] Sedan pekar Imamen(A) på en speciell förmåga och egenskap hos människan som är av vikt för uppnående av mål nämligen att kunna skilja på bra och dåligt, gott och ont och rätt och fel. Därutöver nämner Imamen(A) även människans förmåga att urskilja sinnliga beskaffenheter som färg, lukt och smak och dylikt samt därtill olika arter och slag av väsen och varelser som växter, djur och andra ting. [39] Imamen(A) nämner vidare människans speciella präglade natur, en sammansättning av nyanser och kontraster, som ger upphov till många variationen av företeelser och fenomen i hennes liv. Färgnyanser kan både referera till människors variation i detta avseende vad gäller hudfärg och form, och alla färgnyanser som finns att skåda inom varje människa – från svart hår till vit tand och alla nyanser däremellan – samt kan det även referera till en bredare innebörd och innefatta variationen av fallenheter, förmågor, talanger, svagheter och styrkor samt allt som skapar mångfalden mellan människor. Därtill anger Imamen(A) att människan själv består av sammanslutningar av likartade saker vilket kan referera till allt från ådror och vener till nerver och substanser till ben och brosk som alla är lika ur specifika avseenden – på cellnivå består alla av celler utöver att deras utveckling inletts från en och samma befruktade cell – som ansvarar för olika uppgifter och som alla tillsammans samarbetar för att utgöra en helhet. Slutligen pekar Imamen(A) på de fyra olika sinnelagen som är erkända inom traditionell medicin och även indirekt inom modern medicin fast i andra ordalag. Således visar Imamen(A) Guds magnifika skapelse och välsignelser i dessa variationer och förenade kontraster som Gud skapat människan med varigenom det mänskliga samhällets olika behov täcks. [40] I denna del av sin khutba fortsätter Imamen(A) med händelserna efter Adams(A) skapelse och inleder med att tala om att Gud kallade på änglarna och bad dem att uträtta vad Han sedan tidigare tagit deras löfte om att uträtta i lydnad av Honom. Således hade Gud redan innan skapandet av den första människan tillkännagett att detta skulle ske och befallt änglarna att nedfalla i sojood inför Hans nya skapelse i underkastelse och lydnad av Honom. Efter Adams(A) skapelse var komplett och Gud blåste in utav Sin ande i honom var det dags för änglarna att infria sitt löfte. Samtliga änglar lydde; men en i skaran vägrade och det var Iblis som hade nått sådan ställning att han befann sig bland änglarna, trots att han själv inte var en ängel; وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ كَانَ مِنَ الْجِنِّ فَفَسَقَ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِ أَفَتَتَّخِذُونَهُ وَذُرِّيَّتَهُ أَوْلِيَاء مِن دُونِي وَهُمْ لَكُمْ عَدُوٌّ بِئْسَ لِلظَّالِمِينَ بَدَلًا ”OCH [MINNS] hur Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam, och hur alla föll ned utom Iblis; han tillhörde skaran av osynliga väsen och han trotsade sin Herres befallning. Vill ni ta honom och hans anhang till era beskyddare i Mitt ställe, fastän de är era fiender? Då gör de orättfärdiga ett dåligt byte!” (den heliga Koranen 18:50) Den främsta anledningen som fick Iblis, som efter sin olydnad kom att kallas Shaitan (Satan/djävulen), att vägra lyda Guds befallning var ett fördärv inom honom själv från vilket hans högmod, självhävdelse och självgodhet hade fötts och framträtt under denna prövning. Dessa egenskaper fick Iblis så förblindad att han inte längre såg det väsentliga som var att lyda Guds order utan han stirrade sig blind på Adams(A) skapelse och i sin självgodhet hävdade att elden som han själv skapats från var bättre än leran Gud skapat Adam(A) från; وَلَقَدْ خَلَقْنَاكُمْ ثُمَّ صَوَّرْنَاكُمْ ثُمَّ قُلْنَا لِلْمَلآئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ إِلاَّ إِبْلِيسَ لَمْ يَكُن مِّنَ السَّاجِدِينَ قَالَ مَا مَنَعَكَ أَلاَّ تَسْجُدَ إِذْ أَمَرْتُكَ قَالَ أَنَاْ خَيْرٌ مِّنْهُ خَلَقْتَنِي مِن نَّارٍ وَخَلَقْتَهُ مِن طِينٍ قَالَ فَاهْبِطْ مِنْهَا فَمَا يَكُونُ لَكَ أَن تَتَكَبَّرَ فِيهَا فَاخْرُجْ إِنَّكَ مِنَ الصَّاغِرِينَ ”Vi har skapat er och sedan format er; därefter sade Vi till änglarna: ’Fall ned på era ansikten inför Adam!’ Och de föll ned inför honom, [alla] utom Iblis; han hörde inte till dem som föll ned på sina ansikten. * [Gud] sade: ’Vad hindrade dig från att falla ned på ditt ansikte [inför Adam] såsom Jag befallde dig?’ [Iblis] svarade: ’Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld, men honom skapade Du av lera.’ * [Gud] sade: ’Ned härifrån! Det anstår dig inte att visa högfärd här. Ut! Din plats är bland de föraktade och förnedrade!’” (den heliga Koranen 7:11-13) Så föll Iblis ner med detta misstag från sin ställning hos Gud och störtade i avgrunden utan återvändo när han stirrade sig blind på sin självgodhet och sitt agg gentemot människan som Gud utvalt bland sina skapelser och istället för att backa, insisterade han över sitt misstag och gav sig hän att vilseleda alla han kunde från Adams(A) ätt; då blev Shaitan den utstötta! وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلآئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ إَلاَّ إِبْلِيسَ قَالَ أَأَسْجُدُ لِمَنْ خَلَقْتَ طِينًا قَالَ أَرَأَيْتَكَ هَذَا الَّذِي كَرَّمْتَ عَلَيَّ لَئِنْ أَخَّرْتَنِ إِلَى يَوْمِ الْقِيَامَةِ لأَحْتَنِكَنَّ ذُرِّيَّتَهُ إَلاَّ قَلِيلاً قَالَ اذْهَبْ فَمَن تَبِعَكَ مِنْهُمْ فَإِنَّ جَهَنَّمَ جَزَآؤُكُمْ جَزَاء مَّوْفُورًا وَاسْتَفْزِزْ مَنِ اسْتَطَعْتَ مِنْهُمْ بِصَوْتِكَ وَأَجْلِبْ عَلَيْهِم بِخَيْلِكَ وَرَجِلِكَ وَشَارِكْهُمْ فِي الأَمْوَالِ وَالأَوْلادِ وَعِدْهُمْ وَمَا يَعِدُهُمُ الشَّيْطَانُ إِلاَّ غُرُورًا إِنَّ عِبَادِي لَيْسَ لَكَ عَلَيْهِمْ سُلْطَانٌ وَكَفَى بِرَبِّكَ وَكِيلاً ”SE, VI sade till änglarna: ’Fall ned på era ansikten inför Adam’, och [alla] föll ned utom Iblis. Han sade: ’Skall jag falla ned inför den som Du har skapat av lera?’ *[Och] han fortsatte: ’Denne som Du har satt högre än mig - om Du vill ge mig uppskov till Uppståndelsens dag, svär jag att jag skall förmå hans avkomma att blint lyda mig, alla utom ett fåtal! Vad anser Du om detta?’ * [Gud] svarade: ’Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning! * [Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. - * Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd.’” (den heliga Koranen 17:61-65) Efter detta bad Shaitan att Gud skulle ge låta honom leva och ge honom tid ända till domedagen och svor att han skulle göra allt för att vilseleda så många som möjligt från Adams(A) ätt. Gud beviljade honom frist men inte ända till domedagen utan till en bestämd tidpunkt som endast Gud Själv har säker kunskap om; hadither antyder dock att fristen upphör vid tiden för Imam Mahdi(AJ) ankomst (Tafsir ath-Thaqalayn volym 3 s 14 visdom 46). Imamen(A) anger tre anledningar till att Gud beviljade Shaitans önskemål om tidsfrist: 1. Shaitan hade förtjänat Guds vrede genom sin olydnad; dock hade han dyrkat Gud under många år varigenom han nått en hög ställning som han innehaft innan sin olydnad och för att han skulle tilldelas sitt ultimata eviga straff och Guds vedergällning så fordrade Guds rättvisa att han skulle avlönas för sina tidigare handlingar och denna beviljade frist fick delvis bli den avlöningen utöver att Guds frist kan fungera som ytterligare prövning; وَلاَ يَحْسَبَنَّ الَّذِينَ كَفَرُواْ أَنَّمَا نُمْلِي لَهُمْ خَيْرٌ لِّأَنفُسِهِمْ إِنَّمَا نُمْلِي لَهُمْ لِيَزْدَادُواْ إِثْمًا وَلَهْمُ عَذَابٌ مُّهِينٌ ”Låt inte förnekarna av sanningen tro att den frist Vi beviljar dem är till deras fördel. Vi ger dem denna frist så att de kan hopa synd på synd; ett förnedrande straff väntar dem.” (den heliga Koranen 3:178) 2. Shaitans försök att vilseleda människorna fick tjäna som en prövning och således satte Gud människorna på prov som skulle urskilja Hans sanna tjänare. 3. Löftet till Shaitan skulle infrias. Följande verser återger helheten av historien: إِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلَائِكَةِ إِنِّي خَالِقٌ بَشَرًا مِن طِينٍ فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُوا لَهُ سَاجِدِينَ فَسَجَدَ الْمَلَائِكَةُ كُلُّهُمْ أَجْمَعُونَ إِلَّا إِبْلِيسَ اسْتَكْبَرَ وَكَانَ مِنْ الْكَافِرِينَ قَالَ يَا إِبْلِيسُ مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ أَسْتَكْبَرْتَ أَمْ كُنتَ مِنَ الْعَالِينَ قَالَ أَنَا خَيْرٌ مِّنْهُ خَلَقْتَنِي مِن نَّارٍ وَخَلَقْتَهُ مِن طِينٍ قَالَ فَاخْرُجْ مِنْهَا فَإِنَّكَ رَجِيمٌ وَإِنَّ عَلَيْكَ لَعْنَتِي إِلَى يَوْمِ الدِّينِ قَالَ رَبِّ فَأَنظِرْنِي إِلَى يَوْمِ يُبْعَثُونَ قَالَ فَإِنَّكَ مِنَ الْمُنظَرِينَ إِلَى يَوْمِ الْوَقْتِ الْمَعْلُومِ قَالَ فَبِعِزَّتِكَ لَأُغْوِيَنَّهُمْ أَجْمَعِينَ إِلَّا عِبَادَكَ مِنْهُمُ الْمُخْلَصِينَ قَالَ فَالْحَقُّ وَالْحَقَّ أَقُولُ لَأَمْلَأَنَّ جَهَنَّمَ مِنكَ وَمِمَّن تَبِعَكَ مِنْهُمْ أَجْمَعِينَ قُلْ مَا أَسْأَلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ وَمَا أَنَا مِنَ الْمُتَكَلِّفِينَ إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعَالَمِينَ وَلَتَعْلَمُنَّ نَبَأَهُ بَعْدَ حِينٍ ”Din Herre sade till änglarna: ’Jag vill skapa en människa av lera. *När Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned [alla] på era ansikten inför henne!’ * Därpå föll änglarna ned på sina ansikten, alla * utom Iblis som [vägrade] av högmod och blev en av dem som förnekar sanningen. *[Gud] sade: ’Iblis! Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer? Tog ditt högmod överhanden eller var du [alltid] en av dem som anser sig förmer än andra?’ * [Iblis] svarade: ’Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld - honom skapade Du av lera.’ * [Gud] sade: ’Bort härifrån! Utstött skall du vara * och Min förbannelse skall [följa] dig till Domens dag!’ * [Iblis] sade: ’Herre! Bevilja mig en frist till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!’ * [Gud] svarade: ’Du skall vara bland dem som beviljas en frist * till den Dag vars ankomst är känd [bara av Mig].’ *[Iblis] sade: ’Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse * utom [sådana] bland dem som är Dina sant hängivna tjänare!’ * Gud] sade: ’Detta är sanningen - och, vid Mitt sanna ord, - * Jag skall fylla helvetet med dig och de människor som följer dig, alla tillsammans!’ * SÄG [Mohammad:] ’Jag begär ingen lön av er för detta [budskap] och jag är inte en av dem som ger sig ut för att vara vad de inte är. *Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk; * innan lång tid har gått, kommer ni helt säkert att inse dess sanning.’” (den heliga Koranen 38:71-88)   وَلَقَدْ خَلَقْنَا الإِنسَانَ مِن صَلْصَالٍ مِّنْ حَمَإٍ مَّسْنُونٍ وَالْجَآنَّ خَلَقْنَاهُ مِن قَبْلُ مِن نَّارِ السَّمُومِ وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلاَئِكَةِ إِنِّي خَالِقٌ بَشَرًا مِّن صَلْصَالٍ مِّنْ حَمَإٍ مَّسْنُونٍ فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُواْ لَهُ سَاجِدِينَ فَسَجَدَ الْمَلآئِكَةُ كُلُّهُمْ أَجْمَعُونَ إِلاَّ إِبْلِيسَ أَبَى أَن يَكُونَ مَعَ السَّاجِدِينَ قَالَ يَا إِبْلِيسُ مَا لَكَ أَلاَّ تَكُونَ مَعَ السَّاجِدِينَ قَالَ لَمْ أَكُن لِّأَسْجُدَ لِبَشَرٍ خَلَقْتَهُ مِن صَلْصَالٍ مِّنْ حَمَإٍ مَّسْنُونٍ قَالَ فَاخْرُجْ مِنْهَا فَإِنَّكَ رَجِيمٌ وَإِنَّ عَلَيْكَ اللَّعْنَةَ إِلَى يَوْمِ الدِّينِ قَالَ رَبِّ فَأَنظِرْنِي إِلَى يَوْمِ يُبْعَثُونَ قَالَ فَإِنَّكَ مِنَ الْمُنظَرِينَ إِلَى يَومِ الْوَقْتِ الْمَعْلُومِ قَالَ رَبِّ بِمَآ أَغْوَيْتَنِي لأُزَيِّنَنَّ لَهُمْ فِي الأَرْضِ وَلأُغْوِيَنَّهُمْ أَجْمَعِينَ إِلاَّ عِبَادَكَ مِنْهُمُ الْمُخْلَصِينَ قَالَ هَذَا صِرَاطٌ عَلَيَّ مُسْتَقِيمٌ إِنَّ عِبَادِي لَيْسَ لَكَ عَلَيْهِمْ سُلْطَانٌ إِلاَّ مَنِ اتَّبَعَكَ مِنَ الْغَاوِينَ وَإِنَّ جَهَنَّمَ لَمَوْعِدُهُمْ أَجْمَعِينَ لَهَا سَبْعَةُ أَبْوَابٍ لِّكُلِّ بَابٍ مِّنْهُمْ جُزْءٌ مَّقْسُومٌ إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ ادْخُلُوهَا بِسَلاَمٍ آمِنِينَ وَنَزَعْنَا مَا فِي صُدُورِهِم مِّنْ غِلٍّ إِخْوَانًا عَلَى سُرُرٍ مُّتَقَابِلِينَ لاَ يَمَسُّهُمْ فِيهَا نَصَبٌ وَمَا هُم مِّنْهَا بِمُخْرَجِينَ نَبِّئْ عِبَادِي أَنِّي أَنَا الْغَفُورُ الرَّحِيمُ وَ أَنَّ عَذَابِي هُوَ الْعَذَابُ الأَلِيمَ ”VI HAR skapat människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja; * och dessförinnan skapade Vi de osynliga väsendena av ökenvindens eld. * Och se, då sade din Herre till änglarna: ’Jag skall skapa människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja, * och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!’ * Därpå föll änglarna ned [inför människan], alla * utom Iblis, som vägrade att ansluta sig till dem som föll ned [inför henne]. * [Gud] sade: ’Iblis! Varför faller du inte ned på ditt ansikte som de andra?’ * [Iblis] svarade: ’Jag är inte den som skall falla ned inför en människa, som Du har skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja.’ * [Gud] sade: ’Bort härifrån! Utstött skall du vara * och [Min] förbannelse [skall följa dig] till Domens dag!’ * [Iblis] sade: ’Herre! Bevilja mig anstånd till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!’ * [Gud] svarade: ’Du är en av dem som skall beviljas anstånd * till den Dag vars ankomsttid är känd [av Mig ensam].’ * [Iblis] sade: ’Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd, * [alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna tjänare!’ * [Gud] sade: ’Detta är för Mig en rak väg; * du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig. * Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla - * det har sju portar, som var och en skall få sin bestämda andel [av syndare].’ * DE GUDFRUKTIGA [skall vistas] i lustgårdar med [porlande] källor, * och skall [vid inträdet] hälsas: ’Stig in i fred! Här är ni skyddade [mot allt ont och mot all förgänglighet].’ * Vi skall rensa bort ur deras bröst [alla rester av gammalt] agg och [med hjärtat fyllt av] broderlig kärlek [skall de ta plats] på upphöjda troner mitt emot varandra. * De skall inte känna trötthet och de skall aldrig behöva lämna detta [lyckliga tillstånd]. * Säg till Mina tjänare att Jag sannerligen är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet - * men Mitt straff [när det drabbar, innebär] det svåraste lidande.” (den heliga Koranen 15:26-50) [41] Efter den prövning som änglarna klarade och Iblis misslyckades i, så följde en prövning av Adam(A). Utav Koranens verser står det klart och tydligt att Gud skapade människan som ställföreträdare på jorden [För mer specifikt se nedan 2:30]. Alltså skulle Adam(A) genomgå en livstid på jorden men innan dess skulle han få genomgå en prövning. Således anger Imamen(A) att Gud lät Adam(A) tillsammans med hans hustru Hawwa’(A) (Eva) bebo en ”paradisgård” fylld av ro och trygghet samt välsignelser i överflöd – två fundamentala ingredienser för ett bekvämligt leverne – som de kunde åtnjuta med undantag för en trädväxt som de specifikt skulle hålla sig borta från [2:35, 20:118-119 samt 7:19]. Imamen(A) att Gud varnade Adam(A) från Shaitan (Satan/djävulen) vilket också framgår i den heliga Koranen [20:117]. Gud visade alltså Adam(A) både vägen av lydnad och lycka och vägen av olydnad och olycka och med detta fulländade hujja (bevis och argument) över honom. Men Adam(A) hade ännu inte tillräcklig och praktisk kännedom om Shaitans list och kom att falla i hans fälla. Imamen(A) betonar i sina ord att Shaitans sätt bygger på avund som fungerar som så att istället för att kämpa och försöka bli bättre själv, försöker den avundsjuke beröva andra deras välsignelser och sprida mörker i deras liv. Sedan påpekar Imamen(A) Adams(A) huvudsakliga misstag som var att tappa grepp om Guds ord som är källan av yaqin (övertygelse och visshet) och gå på Shaitans ord som ledde till hans försvagade vilja – och viljan är något som Shaitan alltid i första hand försöker attackera för att den är grunden allt annat ska byggas på, och om den urholkas så ruineras allt med minsta blåst! Denna innebörd framgår även i Guds ord där Gud anger att Shaitan till och med svor för att övertyga Adam(A) och Hawwa’(A) [Eva] att han ville dem väl [7:21] och de hade aldrig någonsin hört lögn eller kunde föreställa att någon kunde svära lögnaktigt och därmed föll för det. Dessutom förskönade Shaitan den förbjudna handlingen för dem och gav ett falskt löfte om dess resultat [20:120 samt 7:20]. Denna historia är full av lärdomar däribland att yaqin (övertygelse och visshet) överväger shakk (tvivel) och att man aldrig ska låta ens yaqin om något rubbas av shakk – rent matematiskt skulle man kunna säga att yaqin innebär 100 % säker tro om något medan shakk står för 50 %; så hur kan man rent logiskt välja någon man misstänker till 50 % över något man är säker på till 100 %?! En annan lärdom är att vara uppmärksam och företa varsamhet inför ett val och studera det noga innan man beslutar sig för att ta steget och ständigt vara på sin vakt för Shaitan som skönmålar fördärv för att locka och vilseleda människan! Imamen(A) anger vidare att resultatet av Adams(A) försummelse av vad han borde ha lytt och denna förlustbringande affär han gjorde resulterade i att deras glädje och fröjd övergick till sorg, ånger och skam då olydnaden av Gud medförde att deras anseende gick förlorad och de fick lämna paradisgården såsom Gud återger i Koranen [2:36, 20:121 samt 7:20-27]. Men till skillnad från Shaitan, när Adam(A) insåg sitt misstag insisterade han inte i att fortsätta på samma spår utan vände sig direkt i ånger till Gud och Gud i Sin omfattande barmhärtighet lät honom motta ”ord” varigenom Han accepterade Adams(A) tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande av Guds förlåtelse) [2:37 samt 20:122] och dessutom utlovade honom återvändo till paradiset. Så den faktiska konsekvensen av Adams(A) försummelse förblev och han och hans hustru, efter sin övning på prövning och lärdomen de fått med sig, fick nedkomma till den verkliga prövningens värld [2:36-39, 20:123 samt 7:23-27]. وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلاَئِكَةِ إِنِّي جَاعِلٌ فِي الأَرْضِ خَلِيفَةً قَالُواْ أَتَجْعَلُ فِيهَا مَن يُفْسِدُ فِيهَا وَيَسْفِكُ الدِّمَاء وَنَحْنُ نُسَبِّحُ بِحَمْدِكَ وَنُقَدِّسُ لَكَ قَالَ إِنِّي أَعْلَمُ مَا لاَ تَعْلَمُونَ وَعَلَّمَ آدَمَ الأَسْمَاء كُلَّهَا ثُمَّ عَرَضَهُمْ عَلَى الْمَلاَئِكَةِ فَقَالَ أَنبِئُونِي بِأَسْمَاء هَؤُلاء إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ قَالُواْ سُبْحَانَكَ لاَ عِلْمَ لَنَا إِلاَّ مَا عَلَّمْتَنَا إِنَّكَ أَنتَ الْعَلِيمُ الْحَكِيمُ قَالَ يَا آدَمُ أَنبِئْهُم بِأَسْمَآئِهِمْ فَلَمَّا أَنبَأَهُمْ بِأَسْمَآئِهِمْ قَالَ أَلَمْ أَقُل لَّكُمْ إِنِّي أَعْلَمُ غَيْبَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ وَأَعْلَمُ مَا تُبْدُونَ وَمَا كُنتُمْ تَكْتُمُونَ وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلاَئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ إِلاَّ إِبْلِيسَ أَبَى وَاسْتَكْبَرَ وَكَانَ مِنَ الْكَافِرِينَ وَقُلْنَا يَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ وَكُلاَ مِنْهَا رَغَداً حَيْثُ شِئْتُمَا وَلاَ تَقْرَبَا هَذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الْظَّالِمِينَ فَأَزَلَّهُمَا الشَّيْطَانُ عَنْهَا فَأَخْرَجَهُمَا مِمَّا كَانَا فِيهِ وَقُلْنَا اهْبِطُواْ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ وَلَكُمْ فِي الأَرْضِ مُسْتَقَرٌّ وَمَتَاعٌ إِلَى حِينٍ فَتَلَقَّى آدَمُ مِن رَّبِّهِ كَلِمَاتٍ فَتَابَ عَلَيْهِ إِنَّهُ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ قُلْنَا اهْبِطُواْ مِنْهَا جَمِيعاً فَإِمَّا يَأْتِيَنَّكُم مِّنِّي هُدًى فَمَن تَبِعَ هُدَايَ فَلاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ وَالَّذِينَ كَفَرواْ وَكَذَّبُواْ بِآيَاتِنَا أُولَئِكَ أَصْحَابُ النَّارِ هُمْ فِيهَا خَالِدُونَ ”OCH SE, din Herre sade till änglarna: ’Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.’ [Änglarna] sade: ’Skall Du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?’ [Gud] svarade: ’Jag vet vad ni inte vet.’ * Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn; sedan visade Han dem för änglarna och sade: ’Nämn deras namn för Mig, om det är så som ni har sagt.’ * De svarade: ’Stor är Du i Din härlighet! Vi äger ingen annan kunskap än den som Du har gett oss; Du är den Allvetande, den Allvise.’ * [Då] sade Han: ’Adam! Nämn deras namn för dem.’ Och när [Adam] hade nämnt namnen för dem, sade [Gud]: ’Jag sade er ju att Jag känner allt som är dolt i himlarna och på jorden och att Jag vet vad ni kan säga öppet och vad ni håller hemligt.’ * Och när Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam föll de ned utom Iblis som vägrade, full av högmod, och blev en av dem som förnekar sanningen. * Och Vi sade: ’Adam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård och ät som ni har lust till av dess [frukter]; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!’ * Men Djävulen kom dem att överträda detta [förbud] och orsakade så deras fall. Och Vi sade: ’Bort, alla, härifrån! Fiender skall ni vara inbördes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehälle på jorden.’ * [Sedan] nåddes Adam av ord från sin Herre och Han tog emot [Adams] ånger - Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige. * Ja, Vi sade: ’Bort, alla, härifrån! Men vägledning skall helt visst komma er till del, och de som följer Min vägledning skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. * Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn har Elden till arvedel, och där skall de förbli till evig tid.’” (den heliga Koranen 2:30-39) وَلَقَدْ عَهِدْنَا إِلَى آدَمَ مِن قَبْلُ فَنَسِيَ وَلَمْ نَجِدْ لَهُ عَزْمًا وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلَائِكَةِ اسْجُدُوا لِآدَمَ فَسَجَدُوا إِلَّا إِبْلِيسَ أَبَى فَقُلْنَا يَا آدَمُ إِنَّ هَذَا عَدُوٌّ لَّكَ وَلِزَوْجِكَ فَلَا يُخْرِجَنَّكُمَا مِنَ الْجَنَّةِ فَتَشْقَى إِنَّ لَكَ أَلَّا تَجُوعَ فِيهَا وَلَا تَعْرَى وَأَنَّكَ لَا تَظْمَأُ فِيهَا وَلَا تَضْحَى فَوَسْوَسَ إِلَيْهِ الشَّيْطَانُ قَالَ يَا آدَمُ هَلْ أَدُلُّكَ عَلَى شَجَرَةِ الْخُلْدِ وَمُلْكٍ لَّا يَبْلَى فَأَكَلَا مِنْهَا فَبَدَتْ لَهُمَا سَوْآتُهُمَا وَطَفِقَا يَخْصِفَانِ عَلَيْهِمَا مِن وَرَقِ الْجَنَّةِ وَعَصَى آدَمُ رَبَّهُ فَغَوَى ثُمَّ اجْتَبَاهُ رَبُّهُ فَتَابَ عَلَيْهِ وَهَدَى قَالَ اهْبِطَا مِنْهَا جَمِيعًا بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ فَإِمَّا يَأْتِيَنَّكُم مِّنِّي هُدًى فَمَنِ اتَّبَعَ هُدَايَ فَلَا يَضِلُّ وَلَا يَشْقَى ”[EN GÅNG i tiden] förmanade och varnade Vi Adam, men han glömde [snart Våra ord]; och Vi fann hos honom ingen fasthet i föresatsen. * När Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam lydde de [alla] utom Iblis; han vägrade. * Vi sade då: ’Adam! Denne är din och din hustrus fiende; [var på din vakt] så att han inte [blir orsak till] er förvisning från lustgården och orsakar er elände.* Här skall du aldrig uppleva hunger och aldrig känna dig naken * och här skall du aldrig plågas av törst eller av solens hetta.’ * Men Djävulen viskade till honom och sade: ’Adam! Skall jag leda dig till det eviga livets träd och till ett rike som aldrig skall gå under?’ * Och de åt båda av dess [frukt] och blev på detta sätt medvetna om sin nakenhet och de försökte skyla sig med hopfästade blad från lustgården. Adam bröt [alltså] mot sin Herres befallning och slog in på en förbjuden väg. * [Efter en tid] utsåg hans Herre honom att [åter] få erfara Hans nåd och tog emot hans ånger och gav honom vägledning. * [Men i lustgården] sade Han: ’Ned härifrån, båda! Ni skall alla, [ni och era efterkommande, ha er boning på jorden och] vara varandras fiender! Men om ni nås av Min vägledning - och ni kommer att nås av den - skall den som följer Min vägledning inte gå vilse och han skall besparas lidande [i det kommande livet].’” (den heliga Koranen 20:115-123) وَلَقَدْ خَلَقْنَاكُمْ ثُمَّ صَوَّرْنَاكُمْ ثُمَّ قُلْنَا لِلْمَلآئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ إِلاَّ إِبْلِيسَ لَمْ يَكُن مِّنَ السَّاجِدِينَ قَالَ مَا مَنَعَكَ أَلاَّ تَسْجُدَ إِذْ أَمَرْتُكَ قَالَ أَنَاْ خَيْرٌ مِّنْهُ خَلَقْتَنِي مِن نَّارٍ وَخَلَقْتَهُ مِن طِينٍ قَالَ فَاهْبِطْ مِنْهَا فَمَا يَكُونُ لَكَ أَن تَتَكَبَّرَ فِيهَا فَاخْرُجْ إِنَّكَ مِنَ الصَّاغِرِينَ قَالَ فَأَنظِرْنِي إِلَى يَوْمِ يُبْعَثُونَ قَالَ إِنَّكَ مِنَ المُنظَرِينَ قَالَ فَبِمَا أَغْوَيْتَنِي لأَقْعُدَنَّ لَهُمْ صِرَاطَكَ الْمُسْتَقِيمَ ثُمَّ لآتِيَنَّهُم مِّن بَيْنِ أَيْدِيهِمْ وَمِنْ خَلْفِهِمْ وَعَنْ أَيْمَانِهِمْ وَعَن شَمَآئِلِهِمْ وَلاَ تَجِدُ أَكْثَرَهُمْ شَاكِرِينَ قَالَ اخْرُجْ مِنْهَا مَذْؤُومًا مَّدْحُورًا لَّمَن تَبِعَكَ مِنْهُمْ لأَمْلأنَّ جَهَنَّمَ مِنكُمْ أَجْمَعِينَ وَيَا آدَمُ اسْكُنْ أَنتَ وَزَوْجُكَ الْجَنَّةَ فَكُلاَ مِنْ حَيْثُ شِئْتُمَا وَلاَ تَقْرَبَا هَذِهِ الشَّجَرَةَ فَتَكُونَا مِنَ الظَّالِمِينَ فَوَسْوَسَ لَهُمَا الشَّيْطَانُ لِيُبْدِيَ لَهُمَا مَا وُورِيَ عَنْهُمَا مِن سَوْءَاتِهِمَا وَقَالَ مَا نَهَاكُمَا رَبُّكُمَا عَنْ هَذِهِ الشَّجَرَةِ إِلاَّ أَن تَكُونَا مَلَكَيْنِ أَوْ تَكُونَا مِنَ الْخَالِدِينَ وَقَاسَمَهُمَا إِنِّي لَكُمَا لَمِنَ النَّاصِحِينَ فَدَلاَّهُمَا بِغُرُورٍ فَلَمَّا ذَاقَا الشَّجَرَةَ بَدَتْ لَهُمَا سَوْءَاتُهُمَا وَطَفِقَا يَخْصِفَانِ عَلَيْهِمَا مِن وَرَقِ الْجَنَّةِ وَنَادَاهُمَا رَبُّهُمَا أَلَمْ أَنْهَكُمَا عَن تِلْكُمَا الشَّجَرَةِ وَأَقُل لَّكُمَا إِنَّ الشَّيْطَآنَ لَكُمَا عَدُوٌّ مُّبِينٌ قَالاَ رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ قَالَ اهْبِطُواْ بَعْضُكُمْ لِبَعْضٍ عَدُوٌّ وَلَكُمْ فِي الأَرْضِ مُسْتَقَرٌّ وَمَتَاعٌ إِلَى حِينٍ قَالَ فِيهَا تَحْيَوْنَ وَفِيهَا تَمُوتُونَ وَمِنْهَا تُخْرَجُونَ يَا بَنِي آدَمَ قَدْ أَنزَلْنَا عَلَيْكُمْ لِبَاسًا يُوَارِي سَوْءَاتِكُمْ وَرِيشًا وَلِبَاسُ التَّقْوَىَ ذَلِكَ خَيْرٌ ذَلِكَ مِنْ آيَاتِ اللّهِ لَعَلَّهُمْ يَذَّكَّرُونَ يَا بَنِي آدَمَ لاَ يَفْتِنَنَّكُمُ الشَّيْطَانُ كَمَا أَخْرَجَ أَبَوَيْكُم مِّنَ الْجَنَّةِ يَنزِعُ عَنْهُمَا لِبَاسَهُمَا لِيُرِيَهُمَا سَوْءَاتِهِمَا إِنَّهُ يَرَاكُمْ هُوَ وَقَبِيلُهُ مِنْ حَيْثُ لاَ تَرَوْنَهُمْ إِنَّا جَعَلْنَا الشَّيَاطِينَ أَوْلِيَاء لِلَّذِينَ لاَ يُؤْمِنُونَ ”Vi har skapat er och sedan format er; därefter sade Vi till änglarna: ’Fall ned på era ansikten inför Adam!’ Och de föll ned inför honom, [alla] utom Iblis; han hörde inte till dem som föll ned på sina ansikten. * [Gud] sade: ’Vad hindrade dig från att falla ned på ditt ansikte [inför Adam] såsom Jag befallde dig?’ [Iblis] svarade: ’Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld, men honom skapade Du av lera.’ * [Gud] sade: ’Ned härifrån! Det anstår dig inte att visa högfärd här. Ut! Din plats är bland de föraktade och förnedrade!’ * [Iblis] sade: ’Ge mig anstånd till den Dag då de [döda] skall återuppväckas.’ * [Och Gud] svarade: ’Du skall vara bland dem som beviljas anstånd.’ * [Iblis] sade: ’Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg, svär jag att jag skall lägga mig i bakhåll för dem längs Din raka väg, * och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster; och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma.’ * [Gud] sade: ’Ut härifrån, föraktad och utstött! Om någon sluter sig till dig skall Jag helt visst fylla helvetet med er alla.’ * [Till Adam sade Gud]: ’Adam! Lev nu, du och din hustru, i denna lustgård och ät vad ni önskar [av dess frukter]. Men kom inte nära detta träd! Annars kan ni råka i synd.’ * Men genom listiga antydningar lät Djävulen dem förstå något som de hade varit omedvetna om, nämligen att de var nakna. Och han sade till dem: ’Er Herre har förbjudit er [att komma nära] detta träd just för att hindra er att bli änglar eller [sådana] väsen som lever för evigt.’ * Och han svor och bedyrade för dem: ’Jag är er gode rådgivare [som vill ert väl]!’ * Så bedrog han dem med sitt listiga tal. Och när de hade smakat av trädets [frukt] blev de medvetna om sin nakenhet och försökte skyla sig med blad från lustgården som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: ’Har Jag inte förbjudit er [att gå nära] detta träd och varnat er att Djävulen är er svurne fiende?’ * De svarade: ’Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.’ * [Gud] sade: ’Ned, alla, [härifrån]! Fiender skall ni vara inbördes. På jorden skall ni under en tid ha er boning och er nödtorftiga försörjning.’ * [Och Han] sade: ’Där skall ni leva och där skall ni dö och ur denna [jord] skall ni kallas att stiga fram [på nytt].’ * SÖNER av Adam! Vi har gett er ting som ni kan skyla er nakenhet [och pryda er] med liksom [fågeln pryder sig med sina] fjädrar; men den bästa dräkten är en dräkt av gudsfruktan. Detta är ett budskap från Gud - kanske stämmer det dem till eftertanke. * Söner av Adam! Låt inte Djävulen fresta er så som han [frestade] er stamfader och er stammoder och blev orsak till deras förvisning ur paradiset, när han berövade dem deras dräkt [av oskuld] och gjorde dem medvetna om sin nakenhet. Han och hans anhang lurar [nu] på er där ni inte kan se dem. Vi har gett dem som inte är troende onda krafter som beskyddare;” (den heliga Koranen 7:11-27) [42] I denna del av sin khutba fortsätter Imamen(A) med nästa skede efter Adams(A) nedsändande till jorden och talar kring Guds sändande av utvalda profeter(A) för människors vägledning. Imamen(A) inleder med att ange anledningen till profeters(A) sändande, därefter essensen av deras kall, sedan sättet av deras vägledande och slutligen deras egenskaper däribland deras uthärdande av svårigheter samt även deras sammanlänkade koppling till varandra genom tiderna. Imamen(A) anger som första sak att Gud utvalde dessa profeter(A) från Adams(A) ätt och redan från början hade Gud fått deras löfte om att uträtta detta stora ansvar och värna om budskapet som lämnats i deras förvar samt förmedla det fullkomligt och väl till Hans tjänare. Imamens(A) ord samklangar med följande av Guds ord: وَإِذْ أَخَذْنَا مِنَ النَّبِيِّينَ مِيثَاقَهُمْ وَمِنكَ وَمِن نُّوحٍ وَإِبْرَاهِيمَ وَمُوسَى وَعِيسَى ابْنِ مَرْيَمَ وَأَخَذْنَا مِنْهُم مِّيثَاقًا غَلِيظًا ”OCH VI har tagit löfte av profeterna - av dig [Muhammad] och av Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son - ja, Vi tog en högtidlig försäkran av dem” (den heliga Koranen 33:7) [43] Sedan anger Imamen(A) den huvudsakliga orsaken av profeters(A) sändande nämligen att en korrekt kännedom om Gud hade förglömts och gått förlorad hos de flesta vilket gjort att många hamnat i fördärvet av shirk (avgudadyrkan) och omgetts av Shaitan (Satan/djävulen) och hans anhang som föste runt dem i dess mörka träsk och avlägsnade dem från lydnad och dyrkan av Gud. Den gudomliga ahd (utfästelse och löfte) som anges kan referera till det löfte som Gud tagit i alam ath-tharr (en värld som vår existens funnits i innan dunya (denna värld)) och som Gud refererar till: وَإِذْ أَخَذَ رَبُّكَ مِن بَنِي آدَمَ مِن ظُهُورِهِمْ ذُرِّيَّتَهُمْ وَأَشْهَدَهُمْ عَلَى أَنفُسِهِمْ أَلَسْتَ بِرَبِّكُمْ قَالُواْ بَلَى شَهِدْنَا أَن تَقُولُواْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ إِنَّا كُنَّا عَنْ هَذَا غَافِلِينَ ”OCH NÄR din Herre låter nya släkten utgå från Adams söners länder, begär Han av dem att de skall vittna om sig själva [och frågar]: ’Är Jag inte er Herre?’ [Då] svarar de: ’Jo, vi vittnar [att Du är vår Herre]!’ [Detta sker] för att ni [människor] inte på Uppståndelsens dag skall säga: ’Om detta var vi inte medvetna.’” (den heliga Koranen 7:172) Det kan också referera till människans fitra-ahd (inre medfödda naturs utfästelse och löfte) som finns inlagd i henne och det faktum att Gud skapat människan med en ren obesudlad fitra som i essensen är förtroget med sanningen av tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner) och har en naturlig förkärlek, benägenhet och känsla av gillande och uppskattning av det goda och motvilja och avsmak för det onda. Skulle denna rena fitra som från början finns inom varje människa ha förblivit obesudlat skulle den vara en vägvisare till fullkomlighet och underlätta mottagligheten för profeters(A) budskap. Men människans förvillelse från fitras ursprung ledde henne ur tromässig vinkel till shirk (polyteism och avgudadyrkan) och ur praktisk vinkel till att förslavas av sina lustar och begär vilket också försvårade profeternas(A) uppgift i hennes vägledande. [44] Därefter pekar Imamen(A) på den bakomliggande filosofin och anger fem allmänna mål i fråga om profeters(A) sändande. Det första målet uppger Imamen(A) just vara att väcka människor ur sin slummer och få dem att återvända till sin fitra (inre medfödda natur) som naturligt bekänner tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner) och som får människan att vidhålla godhet, haqq (rätt och sanning) och rättvisa; فَأَقِمْ وَجْهَكَ لِلدِّينِ حَنِيفًا فِطْرَةَ اللَّهِ الَّتِي فَطَرَ النَّاسَ عَلَيْهَا لَا تَبْدِيلَ لِخَلْقِ اللَّهِ ذَلِكَ الدِّينُ الْقَيِّمُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ ”GE DIG hän med hela din själ, [du som söker sanningen,] åt den rena, ursprungliga tron, den tro som Gud vid skapelsen lade ned som en naturens norm i människan - ingenting kan rubbas i Guds skapelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor vet ingenting [om detta].” (den heliga Koranen 30:30) Det andra målet är att påminna människorna om de gudomliga välsignelser som de åtnjuter utan att tänka på det eftersom påminnelsen om och uppmärksammandet på dessa förglömda välsignelser kan fungera som en väckarklocka som manar människan till reflektion och igenkännande av sanningen. Det tredje målet anger Imamen(A) vara att, utöver fitra, genom logiska argument och förnuftets slutledande fullborda hujja (argument och bevis) av haqq (rätt och sanning) över människorna samt förmedla Guds befallningar till dem. Det fjärde målet är att blotta människans täckta förmågor och de ännu icke blomstrade intellektuella krafter och kunskaper som Gud inlagt inom henne och som ännu väntar på att upptäckas. Skulle människan uppnå sin fulla potential och alla de dyrbara förmågorna av hennes aql (hjärna, intellekt och förnuft) blomma ut skulle det leda till ett stort språng inom alla kunskaper och vetenskaper; men försummelse, följande av batil (orätt och osanning) och begående av synder och moraliskt fördärv fungerar som ett skynke som täcker för och hindrar att dessa potentialer fullbordas och manifesteras. Förevisandet av tecknen på Guds allmakt och uppmärksammandet av människorna på dessa tecken anger Imamen(A) som det femte målet. Bland dessa tecken nämner Imamen(A) himlen, jorden, välsignelser för människors leverne, livets svårigheter och dess händelserikedom som gör det ständigt föränderligt och ostabilt vilket får människan att känna ett inre driv i sökandet av den Beständiga Källan. I själva verket är dessa saker som Imamen(A) nämner en blandning – skapelsens hemligheter i himmel och jord, livets medel och resurser samt vad som förorsakar död och mödor för människan – saker och situationer som riktar människans uppmärksamhet mot Ursprunget och Allmakten och således medför hågkomsten av Gud samt fungerar som föremål för lärdom för människan. Genom att profeterna(A) uppmärksammar och lär människor om var och ett av dessa ges människor större ökade möjligheter att vakna ur sin slummer och återvända till sin rena fitra samt få ökad ma’rifa (kännedom och insikt). [45] Därefter understryker Imamen(A) att Gud alltid fullbordar Sin hujja (argument och bevis) över Sina tjänare och därmed låter Han aldrig något folk under någon era vara utan åtminstone en form av vägledning. Imamen(A) anger fyra ting som föremål för vägledning: 1. Befintligheten av en profet(A) eller sändebud, med eller utan himmelsk skrift, vilka i sig är vägledande medel. 2. Efterlämnad himmelsk bok eller skrift som medel för folks vägledning även om profeten(A) som mottagit skriften inte längre är vid liv. 3. Profeters(A) ställföreträdare och efterträdare samt Imamerna(A) som benämnts som också är vägledningens medel och hujja (argument och bevis). 4. Profeter(A) och Imamers(A) sunnah (tillvägagångssätt och förfarande) som fungerar som ett vägledningens spår för människor att efterfölja. [46] Sedan beskriver Imamen(A) Guds utsända profeters(A) egenskaper som orädda personer som ibland stod ensamma på haqqs (rätt och sanning) sida mot tusentals fiender och förnekare och lät sig inte nedslås utan uthärdade de oerhörda svårigheterna och prövningarna för Guds skull och i Hans väg och för Hans sak; الَّذِينَ يُبَلِّغُونَ رِسَالَاتِ اللَّهِ وَيَخْشَوْنَهُ وَلَا يَخْشَوْنَ أَحَدًا إِلَّا اللَّهَ وَكَفَى بِاللَّهِ حَسِيبًا ”de som [för människorna] förkunnade Guds budskap och som fruktade Honom och inte fruktade någon annan än Gud. Det behövs ingen annan än Gud för att ställa [människorna] till räkenskap.” (den heliga Koranen 33:39) Vidare nämner Imamen(A) ett av de främsta sätten varigenom profeter(A) tillkännagavs och kändes igen; nämligen att profeter(A) som kom före tillkännagav och förkunnade om nästkommande profet(A) eller profeters(A) ankomst och angav deras kännetecken och således kände de nästkommande igen utav föregående profeters(A) tillkännagivande. Imamen(A) slutleder sedan med en mycket vacker beskrivning om hur tiden fortlöpte på detta sätt och varje århundrade födde nästa århundrade liksom fäder avlöstes av söner. [47] I denna del av sin khutba talar Imamen(A) om Islams Profet(S), hans personlighet och omständigheterna under vilka hans bi’tha (kall och mottagande av uppenbarelse) inleddes. Imamen(A) återger hur Gud fulländade linjen av profeter(A) och fullständigade budskapet Han sänt till människorna genom dem samt såg till att komplettera deras verk genom Profeten Mohammad(S) som Sigillet av profeter(A). Samtliga profeter(A) trodde alltså på Profeten Mohammads(S) ankomst och ett av deras ansvar var att ge det glada budskapet och löftet om den sista Profetens(S) ankomst. Därtill refererar Imamen(A) till Profetens(S) välsignade födelse vilket kan referera till hans börd från en far och en mor och ett släkte som var ärade, respekterade och fromma genom tiderna. Det kan även referera till de historiskt viktiga och registrerade händelserna som sammanföll med Profetens(S) välsignade födelse däribland att avgudastatyerna som bevarades i Ka’ba och som alla föll samman på den dagen, den eld som elddyrkare i Persien inte låtit släckas på många år plötsligt släcktes ut samt delar av flera stora kungars palats, däribland den berömda Taq Kisra belägen i Madaen i dagens Irak, rasade samman – händelser som gav bud om en oerhört viktig händelse och tydde på början av en ny era. [48] Sedan övergår Imamen(A) till att beskriva Profetens(S) samtid och hur människor var skingrade och splittrade i oenighet och hur vissa tillskrev Gud egenskaperna av Hans skapelser eller uppkallade sina avgudastatyer efter gudomliga namn – eran var eran av jaheliyya (ignoransens tid – den förislamiska perioden) [Se även khutba 2 och 26 m.fl.]. Mitt i detta mörker lät Gud den främsta manifestationen av Sitt ljus, Hans älskade Profet(S) och sista Sändebud(S) och den ultimata vägledningen, Profeten Mohammad(S) födas för människornas frälsning. [49] Därefter berör Imamen(A) det sista skedet av Profetens(S) liv och anger att efter en livstid av lidelsefullt ihärdigt vägledande och uthärdande av svåra prövningar i Guds väg, återkallade Gud slutligen Sin älskade Profet(S) till Sig tilldelades honom den högsta belöningen och ställningen av närhet hos Sig. Så lämnade Profeten(S) livet men inte utan att kvarlämna vad som skulle vara föremål för fortsatt vägledning efter sig. I hadith Thaqalayn har Profeten(S) själv i detta avseende sagt: ”Jag lämnar efter mig ath-Thaqalayn [två essentiella viktiga ting], så om ni följer dem kommer ni aldrig att vilseledas efter mig; Guds Bok och mitt hushåll Ahl al-Bait – dessa två kommer inte att separeras [från varandra] tills den dag då jag tar emot dem vid källan av Kawthar [i paradiset]” [Mosnad ibn Hambal, volym 3 s 59 samt liknande hadither i volym 3 s 3, 17, 26 samt volym 4 s 366-367 samt volym 5 s 151- 152; samt Sahih al-Tirmidhi volym 2 s 308; Sahih Muslim volym 2 s 325- 326; samt Mostadrak al-Hakim volym 3 s 109, 533; samt Sahih al-Tirmidhi volym 5 s 662-663,328; rapporten om 30+ kompanjonerna med hänvisning till flera kedjor av återberättare; samt Ihqaq al-Haqq volym 9 s 309-375; samt Bihar al-Anwar volym 23 s 118, 132-134, 155; samt Payam-e Qoran volym 9 m.fl.] [50] Imamen(A) talar i flera av sina khutba om vikten och storheten av den heliga Koranen. I denna khutba ger Imamen(A) en övergripande bild om Koranen som den omfattande gudomliga skrift den är och på så vis betonar att även om Guds Profet(S) inte längre var vid liv så fanns Koranen kvar som en rik källa av vägledning. Sedan beskriver Imamen(A) Koranens inbegripande natur och dess egenskaper i fjorton punkter [Eftersom en del av dessa berör högre nivåer av fiqh (rättslära) och kräver grundläggande kunskaper på avancerad nivå så förklaras endast några av de enklaste]. Den förtydligar Guds föreskrivna halal (tillåtet) och haram (förbjudet) samt wajib (obligatoriska handlingar) och mustahab (rekommenderade handlingar) – i själva verket pekar Imamen(A) i denna mening till de fem möjliga ahkam (utslag) som gäller; wajib (obligatorisk), mustahab (rekommenderat), haram (förbjudet) och halal (tillåtet) som innefattar både det som är mubah (lovligt) och det som är makrooh (orekommenderat). Den anger nasikh (upphävande) och mansookh (upphävda och avskaffade) – som i detta fall refererar till de nya lagar och påbud som uppenbarades för Profeten(S) och som upphävde tidigare dittills gällande lagar och förbud. Som angetts var detta något som endast kunde ske under Profetens(S) tid då han mottog wahy (uppenbarelse) och berörde en del påbud som till synes kunde verka allmängiltiga men som snarare var villkorliga och bundna till en speciell tid. Således när det berörda påbudets tid utgått fick Profeten(S) motta den nya lag som gällde vilket upphävde den tidigare. Ett exempel på ett påbud och vers som gällde inledningsvis men som senare kom att bli mansookh (upphävd) är: يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نَاجَيْتُمُ الرَّسُولَ فَقَدِّمُوا بَيْنَ يَدَيْ نَجْوَاكُمْ صَدَقَةً ذَلِكَ خَيْرٌ لَّكُمْ وَأَطْهَرُ فَإِن لَّمْ تَجِدُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ ”TROENDE! Om ni vill få ett samtal i avskildhet med Sändebudet, ge då en offergåva till de behövande före ert samtal; det är för ert eget bästa och det leder till större renhet [i ert uppsåt]. Men den som inte har [möjlighet till detta, skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (den heliga Koranen 58:12) Denna vers refererar till en prövning som muslimerna fick genomgå. Gud uppenbarade detta påbud som ingen åtlydde utom Imam Ali(A) som rättade sig efter det med omedelbar verkan utan att tveka eller vackla eller komma med förevändningar. Snart därefter uppenbarades versen som blev nasikh (upphävande) av den föregående: أَأَشْفَقْتُمْ أَن تُقَدِّمُوا بَيْنَ يَدَيْ نَجْوَاكُمْ صَدَقَاتٍ فَإِذْ لَمْ تَفْعَلُوا وَتَابَ اللَّهُ عَلَيْكُمْ فَأَقِيمُوا الصَّلَاةَ وَآتُوا الزَّكَاةَ وَأَطِيعُوا اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَاللَّهُ خَبِيرٌ بِمَا تَعْمَلُونَ ”Om föreskriften att inför ert samtal ge en offergåva vållar er bekymmer och ni har underlåtit att [följa den] och Gud i Sin nåd förlåter er, [nöj er då med att samvetsgrant] förrätta bönen och betala allmoseskatten; och lyd Gud och Hans Sändebud; Gud är underrättad om vad ni gör.” (den heliga Koranen 58:13) Förtydligar det lovliga och bestämda – det kan referera till vad som i fiqh (rättslära) är förekommande då en wajib (obligatorisk handling) eller en haram (otillåten handling) endast gäller under specifika omständigheter och hävs då dessa specifika omständigheter inte längre är gällande; exempelvis: وَإِذَا حَلَلْتُمْ فَاصْطَادُواْ ”… När ni lägger av vallfärdsdräkten får ni [på nytt] ägna er åt jakt…” (den heliga Koranen 52) Uppenbart är att efter att pilgrimen går ur ihram (ett heligt, andligt och sinnligt tillstånd med specifika regler som pilgrimen måste inträda inför utförandet av Hajjs dyrkanshandlingar; till dess yttre vit klädsel särskild för Hajj (pilgrimsfärden till Mecka)), så blir det inte obligatoriskt att bege sig ut på jakt men det är mubah (lovligt) att göra det efter att det varit förbjudet när man varit i ihram. Den innehåller även ayat mohkamat (entydiga verser), som helt enkelt innebär att versens innebörd är entydig och alla uppfattar samma klara betydelse av den, medan ayat motashabeha (flertydiga verser) är de verser vars innebörd kan vara symboliskt eller på olika sätts ge fler än en entydig uppenbar betydelse och vars innebör fastställs genom återvändande till de entydiga verserna. Exempel på ayat motashabeha (flertydiga verser) är: الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى ”den Nåderike som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet.” (den heliga Koranen 20:5) يَدُ اللَّهِ فَوْقَ أَيْدِيهِمْ ”... Gud [lägger Sin] hand över deras händer…”(den heliga Koranen 48:10) Medan dessa delverser symboliskt refererar till ”tronande” och ”Guds hand”, som vid första ögonkast kan ge sken av förkroppsligande, så genom att återvända till andra ayat mohkama (entydig verser), deduceras och klarläggs den faktiska symboliska innebörden. Gud säger: لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ ”... Ingenting är som Han [Gud]...” (den heliga Koranen 42:11) Denna versdel uppger klart och entydigt att det inte finns någonting som kan liknas vid Gud och att Han inte är lik något och således tillskrivs inte Sina skapelsers egenskaper. Därmed påvisas den symboliska beskrivningen där ”tronande” och ”Guds hand” refererar bland annat till Guds Allmakt. [51] Att Imamen(A) i denna viktiga khutba, i vilken han talat om världens begynnelse och människans skapelse till Profetens(S) bi’tha (mottagande av uppenbarelse och kall) och den heliga Koranen, tar upp Hajj (pilgrimsfärden) bland alla dyrkanshandlingar visar på dess oerhörda vikt och omfattning som en individuell, social, pedagogisk, moralisk och politisk dyrkanshandling. Imamen(A) inleder med att betona Hajj (pilgrimsfärden) som en förpliktelse som Gud ålagt varje muslim som har förmågan och uppfyller villkoren; إِنَّ أَوَّلَ بَيْتٍ وُضِعَ لِلنَّاسِ لَلَّذِي بِبَكَّةَ مُبَارَكًا وَهُدًى لِّلْعَالَمِينَ فِيهِ آيَاتٌ بَيِّنَاتٌ مَّقَامُ إِبْرَاهِيمَ وَمَن دَخَلَهُ كَانَ آمِنًا وَلِلّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ الله غَنِيٌّ عَنِ الْعَالَمِينَ ”Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. * Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.” (den heliga Koranen 3:96-97) Sedan refererar Imamen(A) till Guds Hus Ka’ba som centret alla vänder sig i riktning mot för bön; قَدْ نَرَى تَقَلُّبَ وَجْهِكَ فِي السَّمَاء فَلَنُوَلِّيَنَّكَ قِبْلَةً تَرْضَاهَا فَوَلِّ وَجْهَكَ شَطْرَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ وَحَيْثُ مَا كُنتُمْ فَوَلُّواْ وُجُوِهَكُمْ شَطْرَهُ وَإِنَّ الَّذِينَ أُوْتُواْ الْكِتَابَ لَيَعْلَمُونَ أَنَّهُ الْحَقُّ مِن رَّبِّهِمْ وَمَا اللّهُ بِغَافِلٍ عَمَّا يَعْمَلُونَ ”Ofta har Vi sett dig [Muhammad] vända ansiktet mot himlen [i väntan på ledning], och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dig nöjd. Vänd alltså nu ditt ansikte mot den heliga Moskén; ja, var ni än befinner er, vänd era ansikten mot denna [Moské]. De som [förr] fick ta emot uppenbarelsen vet säkert att detta är ett sant [påbud] från deras Herre. Och Gud förbiser ingenting av vad de gör.” (den heliga Koranen 2:144) Därpå beskriver Imamen(A) med två vackra liknelser den ödmjuka, ivriga och längtansfulla anländningen av Guds tjänare till Hans Hus i Hajj i besvarande av Guds kall i Hans kärlek. [52] Därefter anger Imamen(A) en av Hajjs bakomliggande filosofier och uppger det vara ett tecken på tjänarnas ödmjukhet och underkastelse inför Sin Gud och Herre och deras bekännande av Hans makt och ära. I själva verket innefattar Hajj-momenten ett högst ödmjukt beteende och akhlaq (moral, karaktär och uppförande) som manifesterar sig tydligare än i någon annan dyrkanshandling. Bara att komma i ihram (ett heligt, andligt och sinnligt tillstånd med specifika regler som pilgrimen måste inträda inför utförandet av Hajjs dyrkanshandlingar; till dess yttre vit klädsel särskild för Hajj (pilgrimsfärden till Mecka)), och avstå från all form av prydnad och till och med vanliga kläder för att istället ikläda sig i högst enkla vita tygstycken och de andra dyrkanshandlingarna manifesterar människan som tjänare i lydnad och underkastelse inför Sin Herre. Sedan anger Imamen(A) att Hajj är en oerhörd värdighet som Gud välsignar en del av människorna med vilka hörsammar, lyder och besvarar Honom. Därefter pekar Imamen(A) på ännu en bakomliggande filosofi och anger att när Guds tjänare uträttar Hajj sätter de sina steg på samma plats som Guds tidigare profeter(A) och följer i själva verket i deras spår samtidigt som de i sin tawaf (kretsande kring Ka’ba) liknar änglarna kretsande i himlen rakt ovanför Ka’ba. Sedan anger Imamen(A) ännu ett av Hajjs oerhörda välsignelserika effekter genom en konkret liknelse och därigenom pekar på vilken vinstrik affär människan gör då ett av resultaten av ett korrekt utfört Hajj är att människan renas och hennes alla synder förlåts och hon kan starta på nytt som om hon vore pånyttfödd. Slutligen tillägger Imamen(A) det faktum att Gud låtit Sitt Hus Ka’ba vara en fana och tecken för Islam kring vilken muslimer samlas enade och upplivar andan av den Islamiska ummahs (folket och nationens) självständighet, värdighet och storhet. Imamen(A) slutför sina ord med att återigen betona förpliktelsen av Hajj (pilgrimsfärden till Guds Hus Ka’ba) och avslutar med Koranversen varigenom Gud fastställt detta.