يريد الشيطان يريد الشيطان أويكني به عن قوم أَلاَ وإنَّ الشَّيْطَانَ قَدْ جَمَعَ حِزْبَهُ وَاسْتَجْلَبَ خَيْلَهُ وَرَجِلَهُ ، وإِنَّ مَعِي لَبَصِيرَتي: مَا لَبَّسْتُ عَلَى نَفْسِي، وَلاَ لُبِّسَ عَلَيَّ. وَايْمُ اللهِ لَأُفْرِطَنَّ لَهُمْ حَوْضاً أَنَا مَاتِحُهُ! لاَ يَصْدِرُونَ عَنْهُ ، وَلاَ يَعُودُونَ إِلَيْهِ

Khutba 10: Avser Shaitan Denna khutba avser Shaitan (Satan/djävulen) och ämna en grupp [som blivit till Shaitans följe][1] Var aktsamma för sannerligen har Shaitan samlat sitt parti [anhang, följe och här] och kallat in sitt kavalleri och sina fotsoldater, och förvisso finns med mig min basira (medvetenhet, klarsyn, insikt och visshet)[2]: jag har [aldrig] missvisat [misslett, bedragit och förvillat] mig själv [genom att blunda för eller förvanska och misstyda verkligheten och sanningen], och inte [heller] har [det] missvisats för mig[3]. Och vid Gud ska jag överfylla för dem en damm [/skapa en virvelström] som [endast] jag kan dra [utvinna vatten] ur [/ha lösning för]; [som] de varken kan dra sig ur, och [om de gör] inte återvänder till [någonsin][4]. Notering: [1] Denna khutba refererar till slaget av Jamal där Imamen(A) tillkännager Talha och Zubayrs här som Shaitans (Satan/djävulen) följe för att därefter ange sina egenskaper och planer och således varna dem samt förutsäger resultatet av detta blodiga slag. [Se även khutba 4,6,8,9, och 13 m.fl.] [2] Imamen(A) inleder sina ord med den första centrala punkten i sitt yttrande och liknar följarna av Jamal vid Shaitans samlade här. Detta då de bröt sin trohetsed och vände sig mot sin tids Imam(A) (gudomligt utvalda ledare) och i sin maktlystnad spridde lögner och sådde splittring i den Islamiska ummahn (folket och nationen) och tände en enorm eld som slukade många däribland de själva. Att Imamen(A) kallar dem för ”Shaitans parti” refererar till att deras syften sammanstämmer med Shaitan och följer hans väg och denna beskrivning förekommer även i den heliga Koranen: إِنَّ الشَّيْطَانَ لَكُمْ عَدُوٌّ فَاتَّخِذُوهُ عَدُوًّا إِنَّمَا يَدْعُو حِزْبَهُ لِيَكُونُوا مِنْ أَصْحَابِ السَّعِيرِ ”Djävulen är er fiende; behandla honom därför som en fiende! När han kallar sina anhängare är det hans enda avsikt att [förmå dem att slå in på] vägen som leder rätt in i den flammande Elden.” (den heliga Koranen 35:6) اسْتَحْوَذَ عَلَيْهِمُ الشَّيْطَانُ فَأَنسَاهُمْ ذِكْرَ اللَّهِ أُوْلَئِكَ حِزْبُ الشَّيْطَانِ أَلَا إِنَّ حِزْبَ الشَّيْطَانِ هُمُ الْخَاسِرُونَ ”Djävulen har helt tagit befälet över dem och kommit dem att glömma att åkalla Gud. [De är Djävulens trogna och] Djävulens trogna är sannerligen förlorarna!” (den heliga Koranen 58:19) I en annan vers refererar Gud till Shaitans kavalleri och fotsoldater, vilket pekar på variationen av hans följe och soldater, och anger för människornas prövning: قَالَ اذْهَبْ فَمَن تَبِعَكَ مِنْهُمْ فَإِنَّ جَهَنَّمَ جَزَآؤُكُمْ جَزَاء مَّوْفُورًا وَاسْتَفْزِزْ مَنِ اسْتَطَعْتَ مِنْهُمْ بِصَوْتِكَ وَأَجْلِبْ عَلَيْهِم بِخَيْلِكَ وَرَجِلِكَ وَشَارِكْهُمْ فِي الأَمْوَالِ وَالأَوْلادِ وَعِدْهُمْ وَمَا يَعِدُهُمُ الشَّيْطَانُ إِلاَّ غُرُورًا إِنَّ عِبَادِي لَيْسَ لَكَ عَلَيْهِمْ سُلْطَانٌ وَكَفَى بِرَبِّكَ وَكِيلاً ”[Gud] svarade: ’Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning! * Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. - * Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd.’” (den heliga Koranen 17:63-65) Alla dessa varningar är för att de troende och sannings följe ska vara på sin vakt och uppmärksamma på Shaitans trick och fällor för att inte hamna bland hans följe! [Se även khutba 7] [3] Sedan övergår Imamen(A) till att tala om den andra centrala punkten i sitt yttrande och betonar sin basira (medvetenhet, klarsyn, insikt och visshet) och det faktum att han aldrig någonsin varken fört sig själv bakom ljuset eller låtit sig föras bakom ljuset av någon. I själva verket kan förvillelse härröra från tre saker: 1. Att inte ha basira och vara tillräckligt medveten och ha tillräckligt med kunskap och inblick i saken så att ens steg baserade på ignorans för en till vad som går emot Guds belåtenhet. 2. Att trots medvetenhet och kunskap förblindas av nafs (jagets) lustar och begär som fäller sig likt en slöja över hjärtats sanningsseende ögon för att till slut utgöra ett tjockt töcken som tillsammans med Shaitans viskningar grumlar synen, omdömet och förnuftet varpå människan hittar på svepskäl som hon försöker rättfärdiga sina handlingar igenom. 3. Att ge tillträde till Shaitan och hans följe att inträda ens hjärta och dominera ens sinne och således förvränga sanningen i ens ögon så pass att man inte längre urskiljer haqq (rätt och sanning) från batil (orätt och osanning) eller till och med ser haqq som batil och batil som haqq. Ingen av dessa tre faktorer hade någon plats i Imamens(A) välsignade person och personlighet och således var alla inre och yttre dörrar för snedsteg och villfarelse stängda, igenbomade och tilltäppta. Detta tillsammans med Imamens(A) taqwa (gudfruktighet och fromhet) gjorde att Imamen(A) såg sanningen för vad det var och följde den. En del av Nahjul Balaghas tolkare har angett att Imamen(A) avsett att denna basira är densamma som grundade min kännedom av Guds Profet(S) och fick mig att stå stadigt vid hans sida under alla händelser och lyst upp vägen inför mig. قُلْ هَذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ أَنَاْ وَمَنِ اتَّبَعَنِي وَسُبْحَانَ اللّهِ وَمَا أَنَاْ مِنَ الْمُشْرِكِينَ ”Säg [Mohammad]: ’Detta är min väg: jag uppmanar [er] med klarsyn och insikt att dyrka Gud - jag och de som följer mig. Stor är Gud i Sin härlighet - [fjärran från] de medhjälpare som de sätter vid Hans sida och som jag tar avstånd från!’” (den heliga Koranen 12:108) I en hadith av Imam Ridha(A) lyder: ”Vi har ögon som inte liknar folkets ögon och i dem finns ett ljus som [gör att] Shaitan inte har någon andel i!” (Bihar al-Anwar volym 26 s 66) Ännu en delikat punkt som är värt att uppmärksamma är det faktum att Imamen(A) anger först att han inte förvrängt sanningen och lurat sig själv och sedan anger att inte heller har någon annan kunnat göra detta mot honom. Detta tyder i själva verket på den naturliga ordningen som är gällande inom människan då hon måste först vara tryggad från sitt nafs (jagets) lurendrejeri så att andra yttre bedragares lurendrejeri och lockande frestelser inte ska kunna få grepp om henne. [4] Som den tredje och sista centrala punkten i sitt yttrande pekar Imamen(A) på slagets slutresultat och förutsäger dess utgång samtidigt som han därigenom ger fienderna en sista varning. Imamen(A) liknar i själva verket slagfältet vid en damm fylld med vatten till brädden eller en strömvirvel som den som hamnar i inte kan ta sig ur. Imamen(A) anger alltså slagets avgörande och att de som tagit sig in på slagfältet har i själva verket bränt alla broar bakom sig och således kommer att drunkna. Samtidigt syftar Imamen(A) till att han genom sitt gudomliga ledarskap kommer att vara den som leder slaget och avgör dess riktning. Sedan anger Imamen(A) att resultatet kommer att bli att följarna av Jamal på så sätt hamnar i ett läge som de inte kan ta sig ur och således supar medan de som lyckas undkomma kommer få sig en lärdom som hämmar dem från att så länge de lever åter ställa sig i en sådan sits. Så blev det också och Talha och Zubayr tillsammans med tiotusen andra förlorade sina liv medan Aisha som var en av härens framstående figurer och genom vem många lurats in, deltog aldrig mer i något krig och höll sig undan dessa scener.