لمّا أظفره الله تعالى بأصحاب الجمل لمّا أظفره الله تعالى بأصحاب الجمل وقد قال له بعض أصحابه: وددت أن أخي فلاناً معك شاهداً ليرى ما نصرك الله به علی أعدائك فَقَاَلَ لَهُ عَلَيْهِ السَّلامُ: أَهَوَى أَخِيكَ مَعَنَا؟ فَقَالَ: نَعَمْ. قَالَ: فَقَدْ شَهِدَنَا، وَلَقَدْ شَهِدَنَا! فِي عَسْكَرِنَا هذَا أَقْوَامٌ في أَصْلاَبِ الرِّجَالِ، وَأَرْحَامِ النِّسَاءِ، سَيَرْعَفُ بِهِمُ الزَّمَانُ، ويَقْوَى بِهِمُ الْإِيمَانُ

Khutba 12: Då Gud skänkte Imamens(A) seger över Jamal-följet Då Gud skänkte Imam Ali(A) seger över fienden under slaget av Jamal[1] och en av hans följeslagare sade till honom: ”Jag önskade att min broder hade varit närvarande vid din sida för att bevittna [och vara med oss i] den seger som Gud skänkt dig över dina fiender” Så han [Imam Ali(A)] – frid vare över honom – sade till honom [följeslagaren]: ”Är din broders tillgivenhet [hjärta, sinne och ståndpunkt] med oss?” Så han [följeslagaren] svarade: ”Ja”. Han [Imamen(A)] sade: ”Så då har han varit med oss[2]; och har varit med oss i vår armé [inte endast han utan] folk [från kommande generationer] som befinner sig [ännu] i männens länder, och kvinnornas livmödrar [sköten]; [vilka] tiden kommer [snart] att sippra[3] fram, och tron genom vilka kommer att stärkas[4].” Notering: [1] Även denna khutba återges vara relaterad till slaget av Jamal då segern var ett faktum och Imamens(A) följeslagare gladdes åt detta. En bland Imamens(A) följeslagare som hyste stor kärlek för sin bror tyckte synd att hans bror inte var närvarande för att uppleva segern varpå han framförde detta till Imamen(A). Imamens(A) djupa delikata svar visar att närvaro och deltagande inte utesluts till det fysiska utan den hjärtliga och andliga närvaron som härrör från att dela samma övertygelser och tro på samma mål är högst värdefullt. Imamen(A) anger således att gemensam övertygelse och mål förenar bortom tid och rums gränser. [Se även khutba 4,5,6,8,9,11,13 m.fl. i samband med slaget av Jamal] [2] Profeten(S) sade: ”Den som älskar [och känner tillgivenhet] till ett folk, kommer att föras samman med dem [på Domedagen] och den som älskar [och håller med om] ett folks handling, kommer att vara deras partner i [och få del av] den” (Bihar al-Anwar volym 65 s 131). Detta är vad Imamen(A) betonar genom sina ord då han understryker faktumet av andlig förening, närvaro och följe trots fysisk och tidsmässigt avstånd. I själva verket anger Imamen(A) att de som är på sanningens sida är sammanbundna, följer samma stig och är så att säga ett tillsammans. Detta på samma sätt som förtryckare och Guds fiender är ett och samma och följer samma fördärv och djävulska planer genom tiderna – om än ytterligheterna skiljer sig så är kärnan och grunden densamma. Vidare visar Imamen(A) att den allra viktigaste gemensamma nämnaren bland människor är den av tro och som väger tyngre och når bortom nations-, nationalitets-, tids-, politiska, sociala och språkliga gränser. Detta samband binder samman och förenar människor över tid och rum och samlar de under en och samma gudomliga fana och närhelst fronten av haqq (rätt, sanning och rättvisa) står mot fronten av batil (orätt, osanning och förtryck) så är alla som står på sanningens sida, oavsett tid och plats, samlade på den fronten och kämpande för den och delaktiga i belöningen – detta för att de alla söker och följer samma sanning och följer samma stig och kämpar för samma mål vilket är att nå Guds välbehag! Denna verklighet kan även utläsas genom många hadither och Koranverser där Gud tilltalar ett folk med något som de personligen inte gjort men som de hållit med om och därför är delaktiga i. Exempelvis gällande Thamood-folket som slaktade den kamelsto som Gud skänkt dem som ett tecken och välsignelse; något de gjorde i ren olydnad och förtryck gentemot Gud och profeten Salih(A). Gud säger: فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ اللَّهِ نَاقَةَ اللَّهِ وَسُقْيَاهَا فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنبِهِمْ فَسَوَّاهَا ”trots att Guds sändebud sade till dem: ’[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!’ * Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;” (den heliga Koranen 91:13-14) Det framgår tydligt i historien att den som slaktade kamelstoet var en person bland Thamood men eftersom resten av folket var med på det och var av samma åsikt, så tillskrevs handlingen dem alla liksom dess bestraffning som drabbade dem alla. Detta är precis det som Imam Ali(A) påpekar i khutba 201 då han säger: ”O människor, belåtenhet eller avståndstagande förenar folk; sannerligen var det en man slaktade Thamoods kamelsto men Gud omfattade de alla i bestraffningen då de alla omfattade denne med sin belåtenhet [över hans handling]!” Vidare säger Gud i den heliga Koranen till Profeten(S) att besvara de bland judarna som vägrade tro på honom och hans budskap enligt följande: قُلْ قَدْ جَاءكُمْ رُسُلٌ مِّن قَبْلِي بِالْبَيِّنَاتِ وَبِالَّذِي قُلْتُمْ فَلِمَ قَتَلْتُمُوهُمْ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ ”säg [till dem]: ’Före mig har profeter kommit till er med klara vittnesbörd och med det ni säger. Varför dödade ni dem då, om det som ni [nu] säger är sanning?’” (den heliga Koranen 3:183) Imam Sadiq(A) säger i följden av denna vers att de som judar som hade dödat profeterna(A) efter profeten Moses(A) hade tillhört gångna generationer som hunnit passera århundraden tidigare, men Gud framlade detta som ett svar till judarna som levde i Profetens(S) samtid för att de i sina hjärtan höll med om de tidigare generationernas begångna mord och förtryck och därmed räknades som delaktiga i dem. [3] Imamen(A) anger genom en subtil liknelse vid hur blod finns och cirkulerar inom människokroppen fastän den dold under ytan och hur snabbt den ändå blir synligt och påtaglig om människan till exempel skulle få näsblod. På samma sätt finns de kommande generationerna i världens och tidens sköte och kommer att framträda utan tvekan när det väl är dags och deras tid inne enligt Gud, den bästa Planerarens gudomliga planering. [4] I sin sista mening tillägger Imamen(A) att så som sanningens följe under hans samtid stod upp för haqq (rätt och sanning) och utförde sina plikter liksom tidigare generationer av sanningens följe gjort, så skulle även kommande generationer att göra detsamma! Även om det förekommer en till synes separation och den gudomliga bestämmelsen avgör när och var följeslagarna av haqq födds och lever i denna värld så är de ändock alla förenade i och med att alla följer samma mål och samma plan och således är alla delaktiga och kompanjoner i resultatet av varandras verk och dess belöning hos Gud. Imamen(A) fastställer att kommande generationer av haqqs följe kommer att fortsätta i Guds väg och fullfölja sina uppgifter på sanningens stig!