لمّا بويع بالمدينة من كلام له عليه السلام لمّا بويع بالمدينة وفيها يخبر الناس بعلمه بما تؤول إليه أحوالهم وفيها يقسمهم إلى أقسام ذِمَّتي بِمَا أَقُولُ رَهِينَةٌ وَأَنَا بِهِ زَعِيمٌ . إِنَّ مَنْ صَرَّحَتْ لَهُ العِبَرُ عَمَّا بَيْنَ يَدَيْهِ مِنَ المَثُلاتِ، حَجَزَتْهُ التَّقْوَى عَنْ تَقَحُّمِ الشُّبُهَاتِ بأَلاَ وَإِنَّ بَلِيَّتَكُمْ قَدْ عَادَتْ كَهَيْئَتِهَا يَوْمَ بَعَثَ اللهُ نَبِيَّهُ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ. وَالَّذِي بَعَثَهُ بِالْحَقِّ لَتُبَلْبَلُنَّ بَلْبَلَةً، وَلَتُغَرْبَلُنَّ غَرْبَلَةً، وَلَتُسَاطُنَّ سَوْطَ الْقِدْرِ، حَتَّى يَعُودَ أَسْفَلُكُمْ أَعْلاَكُمْ، وَأَعْلاَكُمْ أَسْفَلَكُمْ، وَلَيَسْبِقَنَّ سَابِقُونَ كَانُوا قَصَّرُوا، وَلَيُقَصِّرَنَّ سَبَّاقُونَ كَانُوا سَبَقُوا مَاوَاللهِ مَا كَتَمْتُ وَشْمَةً ، وَلا كَذَبْتُ كِذْبَةً، وَلَقَدْ نُبِّئْتُ بِهذَا الْمَقَامِ وَهذَا الْيَوْمِ أَلاَ وَإِنَّ الْخَطَايَا خَيْلٌ شُمُسٌ حُمِلَ عَلَيْهَا أَهْلُها، وَخُلِعَتْ لُجُمُهَا ، فَتَقَحَّمَتْ بِهِمْ في النَّار. أَلاَ وَإِنَّ التَّقْوَى مَطَايَا ذُلُلٌ ، حُمِلَ عَلَيْهَا أَهْلُهَا، وَأُعْطُوا أَزِمَّتَها، فَأَوْرَدَتْهُمُ الْجَنَّةَ. حَقٌّ وَبَاطِلٌ، وَلِكُلٍّ أَهْلٌ، فَلَئِنْ أَمِرَ الْبَاطِلُ لَقَدِيماً فَعَلَ، وَلَئِنْ قَلَّ الْحقُّ فَلَرُبَّمَا وَلَعَلَّ، وَلَقَلَّمَا أَدْبَرَ شَيءٌ فَأَقْبَلَ لَمقال السيد الشريف: وأقول: إنّ في هذا الكلام الأدنى من مواقع الإحسان ما لاتبلغه مواقع الاستحسان، وإنّ حظ العجب منه أكثر من حظ العجب به. وفيه ـ مع الحال التي وصفنا ـ زوائد من الفصاحة لا يقوم بها لسان، ولا يَطَّلع فَجها إنسان ، ولا يعرف ما أقول إلاّ من ضرب في هذه الصناعة بحق، وجرى فيها على عرق ، (وَمَا يَعْقِلُهَا إلاّ العَالمِونَ) ومن هذه الخطبة وفيها يقسّم الناس إلى ثلاثة أصناف شُغِلَ مَنِ الْجَنَّةُ وَالنَّارُ أَمَامَهُ! سَاعٍ سَرِيعٌ نَجَا، وَطَالِبٌ بَطِيءٌ رَجَا، وَمُقَصِّرٌ في النَّارِ هَوَى. اَلْيَمِينُ وَالشِّمالُ مَضَلَّةٌ، وَالطَّرِيقُ الوُسْطَى هِيَ الْجَادَّةُ ، عَلَيْهَا بَاقِي الْكِتَابِ وَآثَارُ النُّبُوَّةِ، وَمِنْهَا مَنْفَذُ السُّنَّةِ، وَإلَيْهَا مَصِيرُ الْعَاقِبَةِ هَلَكَ مَنِ ادَّعى، وَخَابَ مَنِ افْتَرَى. مَنْ أَبْدَى صَفْحَتَهُ لِلْحَقِّ هَلَكَ. وَكَفَى بِالْمَرْءِ جَهْلاً أَلاَّ يَعْرِفَ قَدْرَهُ. لاَيَهْلِكُ عَلَى التَّقْوَى سِنْخُ أَصْلٍ، وَلاَ يَظْمَأُ عَلَيْهَا زَرْعُ قَوْمٍ. فَاسْتَتِرُوا فِي بِبُيُوتِكُمْ، وَأَصْلِحُوا ذَاتَ بَيْنِكُمْ، وَالتَّوْبَةُ مِنْ وَرَائِكُمْ، وَلاَ يَحْمَدْ حَامِدٌ إِلاَّ رَبَّهُ، وَلاَ يَلُمْ لاَئِمٌ إِلاَّ نَفْسَهُ

Khutba 16: Då Imamen(A) svurits trohetsed i Medina Utav Imamens(A) yttranden[1] då folket svurit honom trohetsed [till kalifatet] i Medina[2]och i den kungör han för människorna om sin kunskap [kännedom] om vad deras tillstånd lutar åt samt uppdelar dem i grupper. Min helgd [ansvar/löfte/anseende] är mina ords gisslan och jag är dess garant[3]. Förvisso den för vem lärdomar [av föregångarnas levnadsöden talar klarspråk och] klargör för vad som [är förhanden] föreligger utav [synders] bestraffningar [i sikte], tillbakahåller honom taqwa (gudfruktighet och fromhet)[4] från att försjunka i shubha (tvetydligheter)[5].[6] Var medvetna [och se upp] att era prövningar har återvänt i samma skepnad som den dag då Gud sände Sin Profet – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) och [likaså Hans] frid[7]. Och vid Han [Gud] som sänt honom [Profeten(S)] med haqq (rätt och sanning) kommer ni att beblandas [ordentligt] beblandning och sållas [gallras grundlig] sållning, och omröras [vändas ut och in] [likt] kokkärls sjudande, tills den underste av er återvänder [återigen blir] den överste, och den överste [återigen blir] den underste[8], och kommer att framflyttas föregångare som kommit att tillbakahållas, och kommer att tillbakaflyttas [lyckosökande] förelöpare som kommit att leda[9]. Vid Gud har jag aldrig undanhållit ett [enda] ord, och inte yttrat en [enda] lögn, och jag har [sedan tidigare] getts kännedom om detta läge och denna dag[10]! [Akta er!] Sannerligen är synder [som] vilthästar vars ryttare bärs på, och vars tyglar lösgjorts, tills [hästarna] slungar dessa in i helvetet. Sannerligen är taqwa (gudfruktighet och fromhet) [som] tama riddjur [mulor], vars ryttare bärs på, och vars tyglar de fått [i händerna], [ända till] de [riddjuren för fram och] instiger dem [sina ryttare] i paradiset[11]; haqq (rätt och sanning) och batil (orätt och osanning) – och för var och ett [förekommer det] ett följe! Om batil dominerar, [så] har den [gjort även] i det förflutna, och om haqq förringas [så] måhända och möjligt [att det ändå till slut blomstrar och erövrar; haqq går aldrig att räkna bort][12]; men sällan händer att något går förlorad och kommer igen[13]. Seyyed Sharif ar-Radhi(RA) efterföljande kommentar: ”och jag kungör: Sannerligen finns i detta yttrande, som är den närmaste till vältalighetens sanning, sinnrikheter som inte kan uppnås av vältalare; och förvisso är andelen häpnad inför den mer än andelen av beundran för den. Och finns i den – med de egenskaper som beskrev – finesser utav vältalighet som tungan inte förmår att återge, och ingen människa kan fullständigt ernå [inse] djupet av; och ingen inser vad jag säger [om dess upphöjdhet] utom den som verkligen dykt [är insatt] i denna profession [språket] och vandrat i det på djupet; ’… men bara de som har [sann] kunskap [är de som] förstår helt och fullt!’(den heliga Koranen 29:43)[14].” Och [en del] utav denna khutba; i vilken Imamen(A) fördelar människorna i tre kategorier Upptagen [målriktad] blir den som [inser att] paradiset och helvetet är framför! Kvick ansträngare frälses, och långsam sökare hoppas, och tillkortakommare i elden hamnar[15]. Höger och vänster är förvillelse, och den mittersta vägen är [den breda] vägen[16]; på den [åter-] finns boken [den heliga Koranen] och profetskapets spår, och från den [är] ingången till sunnah (Profetens(S) förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling), och via den [går] vägen till frälsningen[17]. [Kommer att] förgås den som [falskt] påstår, och misslyckas den som [oäkta] hävdar. Den som motsätter sig haqq (rätt och sanning) förgås; och tillräcklig ignorans för människan att inte känna sitt [eget] värde[18]. Ej förgås det [stomme] som slagit rot via taqwa (gudfruktighet och fromhet), och ej törstig blir ett folks skörd [vattnad] via den [taqwa][19]. Så håll er undan [splittring] i era hem[20], och reformera [relationerna] mellan er[21], och tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse) är inför er[22], och ingen lovprisare [skall] lovprisa utom Sin Herre, och ingen beklagare [skall] anklaga annat än sig själv[23]! Notering: [1] Denna khutba är om inte den första, så ett av de allra första yttranden som Imamen(A) framförde efter att människorna svurit honom trohetsed till kalifatet och således en av de viktigaste. Genom sina ord visar Imamen(A) vad som komma skall och ger även en klar varning för de faror och förvillelser som lurar och kommer att försöka leda till splittring bland folket. [2] Medinas historia: En grupp från människor från staden Yathrib norr om Mecka, hade under de första åren efter Islams begynnelse, i samband med vallfärden till Guds Hus Ka’ba, mött Profeten(S), besvarat hans kall och accepterat Islam samt avlagt bay’a (trohetsed) till honom. Yathribs invånare tillhörde huvudsakligen två stammar, Aws och Khazraj, vilka sedan lång tid tillbaka ständigt befann sig i tvist med varandra. När Yathribs nyblivna muslimer hade återvänt till sin stad och kallat sina stammar till religionen hade även dem kommit att anta Islam. och i välsignelsen av anammandet av Islam hade de två stammarna kommit att förenas till ett enat folk efter decennier av tvistande och strid. Under samma tidsperiod var Profeten(S) och hans följeslagare i Mecka, som under åren genomlidit alltmer förtryck och tre år av belägring, nu mer än någonsin efterföljda, förtryckta och svävandes i livsfara. På så vis befallde Profeten(S) muslimerna att i skaror utvandra från Mecka för att på så vis bevara sitt liv och sin tro. Medan en del av Profetens(S) följeslagare fick sätta kurs mot Habasha [Abessinien] då dess kristna konungs rättvisa var känt, riktades de flesta mot Yathrib som mottog dem med öppna armar. Slutligen utvandrade även Profeten(S) till staden Yathrib; 13 år efter mottagandet av första wahy (uppenbarelsen) i Mecka, efter att ha kallat till Islam och genomlidit många svårigheter och attacker från Quraysh stammens avgudadyrkare och andra gudsförnekande Meckabor. Profetens(S) ”hijra”, det vill säga utvandring kom även att bli initieringen av den Islamiska tideräkningen. Yathrib-borna som fått en dröm uppfyllt och ett länge önskat önskemål infriat, kände att deras stad välsignats med Profetens(S) anländande och närvaro och i välsignelsen av Profetens(S) inträde till staden, kom de att börja kalla staden för Medinat an-Nabi (Profetens(S) stad) – Medina i korthet. Profeten(S) lät Medinas invånare som kallades Ansar (hjälparna) för deras hjälp och uppbackning av Profeten(S), och de utvandrande Meckaborna som kallades Muhajerin (utvandrarna) ingå brödraskap. Varje en av Ansar – Medinabo muslim – antog broderskapet av en av Muhajerin – Meckabo muslim – och delade med sig av sina förmögenheter till sin broder i tron som var utblottad i och med att Muhajerin hade knappt kunnat fly från Mecka med livet i behåll. Enda två Muhajerin som fick ingå brödraskap med varandra på order av Gud var Profeten(S) och Imam Ali(A); det är bland annat därav Profeten(S) i sina hadither refererar till Imam Ali(A) som sin broder. Nu hade muslimerna av Muhajerin och Ansar kommit att bli enade bröder och Medina Profetens(S) Islamiska styres centrum. [3] Imamen(A) inleder sin khutba med påpeka och understryka sitt ords och sina yttrandens sanningsenlighet och rättmätighet och anger därtill att han står själv som garant för sitt ords korrekthet. Det som är väldigt viktigt att ta i beaktande i sammanhanget är att Imam Ali(A) var inte vem som helst, utan alla kände honom och även hans fiender erkände och vittnade om hans storhet och sannfärdighet. Således var det inget konstigt med att han själv ställde sig som garant till sina egna ord, då ingen annan kunde mäta sig upp mot hans ställning. Snarare var det faktum att Imamen(A) var garanten, den säkraste försäkring folket kunde be om. Imamen(A) var alltså den främsta och absolut ultimata storheten i ställning, kunskap, moral och dygd efter Profeten(S) och med det också den ultimata garanten vars ord omöjligt skiljde sig från sanning, rätt och rättvisa. Dessutom var det så att i och med att det inte fanns någon högre eller ens i närheten av hans ställning, kunde inte heller någon annan än Imamen(A) själv vara garant för hans ord; inte för att hans ord ens en gång behövde garant utan Imamen(A) sökte genom detta enbart att ytterligare lugna och försäkra folket som kommit att tappa tilltron och bli misstänksamma av sig på grund av urartningen under föregående styren! [4] Taqwa är ett begrepp som har förekommit i den heliga Koranen och har en vid innebörd. Dess innebörd innefattar gudfruktighet och fromhet och således fungerar taqwa som en skyddande sköld som har en avvärjande effekt och håller människan som innehar och stärkt den inom sig från synd. [5] Begreppet shubha som översatts till tvetydligheter, refererar till sådant gällande vilket det är oerhört svårt att urskilja rätt från fel – i religiösa kontexter, haqq (rätt och sanning) från batil (orätt och osanning) samt halal (tillåtet) från haram (otillåtet). Att shubha uppstår kan bero på ren okunskap eller kunskapsbrist i frågan som gör att man inte kan urskilja eller slutleda rätt från fel, men det kan också vara ett tillstånd som man drabbas av och förorsaka för sig själv. Detta då man exempelvis genom att begå synder låter slöjor av ignoransens mörker falla över hjärtat och således grumla ens inre syn så att man inte längre klarar av att urskilja rätt från fel. [6] Imamen(A) påpekar alltså vikten av att dra lärdom från föregångarnas erfarenheter och levnadsöden. Han anger att nyckel för framtida framgång, är att lära sig av den förgångna historien som ger kunskap om andras vägval och vad dessa vägval slutligen lett till. Genom att studera historien för att just begrunda och reflektera kring den, ökar man sin insikt och bäddar grunden för att kunna göra bättre val och minska risken för att göra val som får en att hamna i liknande bekymmer och svårigheter som andra tidigare hamnat i. Imamen(A) manar således människorna att blicka över historien för att dra lärdom av gångna folk och nationers öden och hur de vilka förlorade sig själva genom att överge haqq (rätt, sanning och rättvisa) sjönk i fördärv och förtryck, banade för sin egen undergång och påkallade Guds straff över sig själva! Imamen(A) manar folket i synnerhet till att minnas i synnerhet den inte så långt förgångna historien, så som det kommer att framgå av hans vidare yttranden, och uppmanar dem att blicka över Profetens(S) bi’tha (kall och mottagande av uppenbarelsen) och de avgudadyrkande motståndarna han fick kämpa mot. Ännu fanns många av de som själva levt den tiden bland folket som kunde vittna om och återge med vilka svårigheter och knappa skaror av följeslagare som Profeten(S) gick avgudadyrkarna, som hade sitt fäste och var både till antal och till resurser mer välrustade, till mötes; och ändock segrade den fåtaliga, knappt utrustade skaran av muslimer i välsignelsen av Profeten(S) och med styrkan av sin Gudstro. Att återgå till sig själv, blicka tillbaka och minnas den tiden och reflektera kring allt som varit skulle i sig få de blickar som kommit att grumlas av tidens gång att klarna och åter se sanningen och således kunna urskilja den rätta vägen i dagsläget och i framtiden, och med lyktan och skyddet av taqwa (gudfruktighet och fromhet), skingra dunklet av tvetydliga händelser och handlingar och gardera sig från Shaitans (Satan/djävulen) attacker och jagets låga begär. [7] Imamen(A), i sin klarsynta medvetenhet, ämnade genom sina ord att göra folket medvetna om prövningarna som i detta skede omgav dem, och hur deras tid och omständigheter hade kommit att likna tiden då Profeten(S) inlett sitt kall och de prövningar som hade kommit de nyblivna muslimernas väg och från vars grepp endast gudfruktiga fromma och sannfärdigt medvetna människor kunnat klara sig ur. Imamen(A) – i samband med korruptionen som omsvept föregående styre och beit-ul-mals förmögenheter och muslimernas allmänegendomar som slösats och skänks bort till höger och vänster, samt viktiga politiska poster som överlåtits till inkompetenta maktlystna personer och all splittring, oro, förtryck och fördärv som detta medfört – återkopplar sin samtid till jaheliyya (ignoransens tid – förislamiska perioden) innan Profetens(S) bi’tha (kall och mottagande av uppenbarelsen). Härigenom visar Imamen(A) behovet av en ny revolution som återtar människorna till den sanna Islam som Profeten(S) sändes till människorna med och implementerade. Imamen(A) påpekar även att en om-revolution skulle innebära att de som skulle uppleva sina otillåtna och korrupta egennyttors intresse under hot i den processen, kommer förstås att göra allt i sin makt, genom rent våld och förtryck till hyckleri och lögn i politiska spel, för att motarbeta detta och skulle inte dra sig för att tända splittringens eld bland folket. Således varnar Imamen(A) att det därför är extremt viktigt för folket att vara alerta i ett sådant läge och kunna urskilja haqq (rätt och sanning) från batil (orätt och osanning) genom att dra lärdom från historien och stärka taqwas (gudfruktighet och fromhet) fäste inom sig vilket skulle orsaka följet av Imamens(A) vägledning. [8] Därefter anger Imamen(A) att för att sannfärdiga ska urskiljas från hycklarna och likaså båda fronternas följare, krävs det ett rejält ruskande och omskakande av allt och alla samhällets instanser så att de korrupta kan sållas ut. Genom detta betonar och understryker Imamen(A) en oerhörd viktig punkt vars vikt gjort sig än mer påtaglig och kännbar under vår egen samtid i relation till de folkliga revolutionerna; nämligen att det ligger i en sannfärdig revolutions natur att tillbakavisa förrädarna som använt sin makt till egennytta och istället låta dittills förtryckta rättfärdiga personer få ansvaret för viktiga poster; precis så som Profeten(S) gjorde och likaså Imam Ali(A) under sitt kalifat! [Se även Nahjul Balgha brev 53 – i refererande till att ”de värsta av ministrar [medarbetare]” för en rättfärdig regent är de som samarbetat med tidigare korrupta regimer!] Under Profetens(S) samtid var rikedom, makt, börd och familjestatus starkt sammanlänkade och de som styrde var de rika som tillhörde särskilda släkten och stammar med högt anseende; medan andra, oavsett dygder, tvingades hålla sig tillbaka och uthärda situationen. En av de absoluta kärnorna av Profetens(S) budskap som var rättvisa, berörde och bekämpade just dessa samhällsförhållanden och orättfärdiga orättvisa normer som var långt från haqq (rätt, sanning och rättvisa). Således åberopade Profeten(A) Guds vilja: يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّا خَلَقْنَاكُم مِّن ذَكَرٍ وَأُنثَى وَجَعَلْنَاكُمْ شُعُوبًا وَقَبَائِلَ لِتَعَارَفُوا إِنَّ أَكْرَمَكُمْ عِندَ اللَّهِ أَتْقَاكُمْ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ ”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.” (den heliga Koranen 49:13) Profeten(S) agerade själv påtagligt bestämt i enlighet med detta och i handling visade att det som är avgörande är människors moral, dygder, kompetenser och meriter, varav den främsta i alla sammanhang och överhuvudtaget för en människa, är taqwa (gudfruktighet och fromhet); inte deras börd eller släktnamn. Profetens(S) klargjorde att i Guds lag var dessa faktorer vad som lägger grunden för och avgör vilka som är ålagda och berättigade ansvaret att stå i de främre leden eller inneha ledande poster. Således kunder Profeten(S) överlämna viktiga styrelseposter till unga och fattiga men kompetenta följeslagare, istället för äldre rika kända personligheter; något som var banbrytande för sin tid och ledde förstås till en hel del protester från en del trångsinta muslimer som inte nått den insikten. Medan de vars hjärtan fyllts med uppriktig iman (hjärtlig tro) och yaqin (hjärtlig övertygelse och visshet) på Gud, Profeten(S) och hans budskaps sanning, insåg visdomen med hjärtat och lydde med tillit och glädje. [Se även khutba 5 fotnot 8] Precis på samma sätt, i sant efterfölje av Profeten(S) och hans sunnah (förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling), var bland det första Imam Ali(A) gjorde när han inledde sitt styre, att frånta makten och styrelseposterna som en del enfaldiga inkompetenta tilldelats tack vare familjeband och börd och liknande – däribland Mu’awiya ibn Abu Sufyan i Sham, Marwan ibn Hakam i Medina, Walid ibn ’Uqba i Kufa med flera [se khutba 3]. Därpå tillsatte Imamen(A) istället troende rättfärdiga fromma följeslagare ta över ansvaret – bland andra sände Imamen(A) Uthman ibn Hunayf till Basra, Sahl ibn Hunayf till Sham, Amarah ibn Shahab till Kufa; och även senare Mohammed ibn Abu Bakr och Malik Ashtar till Egypten [Se Nahjul Balagha brev 53]. Gemensamt hade dessa, främst iman (hjärtlig tro) och taqwa (gudfruktighet och fromhet), samt vidare andra viktiga dels andliga och moraliska och dels kunskapsmässiga kompetenser som gav de översikt och utgjorde grunden för att driva rättvisa styren. Imamen(A) val av medarbetare var alltså baserad på dessa grunder och föll på dem som bäst kunde tänkas utöva sin plikt gentemot och ansvaret inför folket vilka de skulle ålagts styret över. De flesta av dessa följeslagare levde under så enkla levnadsförhållanden och var så oberörda av det materiella, att människorna slogs med häpnad och kunde knappt trodde sina öron och ögon när de hörde Imamens(A) order och val av guvernörer. Till och med en del av Imamens(A) anhängare förstod inte riktigt heller och ansåg att dessa val var rent politiskt inte ett lyckat drag; detta medan Imamen(A) log till svar och vidhöll sitt beslut och därigenom påvisade att hans styre inte följde andra regler än Guds och Profetens(S) [Läs mer på www.imamali.se] [9] Sedan anger Imamen(A) det faktum att många av de framstående följeslagarna som varit föregångare i sin trofasthet och kämpat under Islams fana, i synnerhet under Profetens(S) tid, hade därefter stötts undan och hållits tillbaka i samband med händelserna efter Profetens(S) bortgång, inte minst i samband med Saqifa [se khutba 3, 5 m.fl.] . Förtrycket mot Profetens(S) tillkännagivne efterträdare Imam Ali(A) samt mot Profetens(S) Ahl al-Bait(A), i synnerhet hans älskade dotter Fatima Zahra(A) som resulterat i hennes martyrskap, hade satt samhällets kurs tillbaka i riktning mot mörkret av jaheliyya (ignoransens tid – förislamiska perioden) och medfört ödesdigra konsekvenser för folket. Alltså var de, i synnerhet politiska, förhållandena anledning till att många av Profeten(S) och hans Ahl al-Baits(A) framstående tillgivna följeslagare, och troende på Imam Alis(A) Imamat och wilayat (gudomligt utvalda ledarskap och förmyndarskap), fått ta ett steg tillbaka i följet av Imamen(A) på vissa fronter för att undvika splittring inom den muslimska ummahn (folket och nationen). Dock hör det till att dessa följeslagare, precis som sin ledare och Imam(A), för den skull inte var helt inaktiva eller struntade i vad som skedde i samhället; tvärtom! I följet av Imamen(A) var de aktiva i samhället, befann sig nära folket och hade betydande roller i att hålla vid liv och föra vidare Profetens(S) ursprungliga lära till människorna. Imamen(A) fastställer således i sitt yttrandes första uttryck att dessa ska återigen, i detta skede av Imamens(A) styre som kräver deras insatser, få framträda även på den politiska maktarenan som de tillbakahållits från. Medan det andra uttrycket tycks åsyfta de som vid ett tidigare skede varit bland föregångarna, och som sedan fått vara framträdande under senare skeden, men som nu ska få hålla sig tillbaka under Imamens(A) styre. Med detta kan Imamen(A) ha avsatt bland andra Talha och Zubayr som varit bland de framstående följeslagarna under Profetens(S) tid, men som på senare tid bländats av dunyas (denna värld) lockelser och förvillat sig och gett sig i jakt på världsliga maktposter [se khutba 3 fotnot 17]. Sådant hade Imamen(A) ingen avsikt att tillåta under sitt styre vilket också kort därefter blev solklart för alla som hoppats på annat, däribland Talha och Zubayr, som efter att ha varit de första att svära Imamen(A) trohetsed, också blev de första att bryta sin bay’a (svurna trohetsed) efter att Imamen(A) avvisade dem gällande deras begäran om att tilldelas Basra och Kufas styrelseposter! [Se khutba 5, 6, 8, 13 samt även samtliga khutba riktade mot Talha och Zubayr samt kring slaget av Jamal] [10] Vidare i sin khutba, för att uppmärksamma folket än mer om vikten av hans ord, svär Imamen(A) vid Gud om sanningsenligheten av sina ord som bestyrks av hans sannfärdiga sanningsenliga leverne som var känt för alla. Sedan anger Imamen(A) att han sedan innan hade fått kunskap om och vetat att med tidens gång skulle denna dag och detta läge, i vilket han och folket nu stod och befann sig i, anlända. Genom Profeten(S) och hans Gudskänkta ’ilm ghayb (kunskap om det fördolda däribland framtiden) hade Imam Ali(A) redan fått kännedom om vad som skulle inträffa efter att Profeten(A) avlidit samtidigt som Profeten(S) hade befallt honom till att anta sabr (tålamod och uthärdande) inför de prövningar som han skulle komma att möta efter Profetens(S) bortgång. Så Imamen(A) visste att denna dag skulle komma, där förhållandena och omständigheterna var på det vis som de kommit att vara. Imamen(A) uttryckte allt detta för att folket skulle bli uppmärksamma på hans varnings ord och ämnade på så vis väcka de slumrande själarna och sprida ljus och sanning över grumliga sinnen så att människorna skulle undkomma splittring och oenighet och inte falla för farorna som lurade och konspirationer som skulle följa; vilket många ändå tyvärr föll för och vars resulterat blev bland annat slagen av Jamal, Seffin och Nahrawan. [Gud har i Sin visdom välsignat Sina ställföreträdare med all nödvändig kunskap som behövs för utförandet av deras uppgift som är vägledandet av människorna och som kräver att de har övergripande kännedom om människans alla aspekter. Innehavandet av ’ilm ghayb (kunskap om det dolda) är alltså av nödvändighet för Guds ma’soomin (felfria) ställföreträdare, framförallt profeterna(A) och Imamerna(A), då dessa är till för mänsklighetens vägledning och tillhör inte enbart en begränsad tidsera. Således måste de vara medvetna om alla tiders omständigheter som kan tänkas omge människor för att på så vis vägleda dem på bästa möjliga vis. Ibland kan det under särskilda omständigheter krävas att en ma’soom (felfri) ger folk kännedom om vad som komma skall innan det skett för att vägleda dem – självfallet finns det alltid de som tar lärdom medan andra ignorerar varslandena – men de använder aldrig denna kunskap till egennytta! [se även khutba 4 fotnot 5]] [11] I en högst vacker liknelse inom vilken många hårfina och djupa innebörder finns inlindade, visar Imamen(A) i fortsättningen av sitt yttrande, tillvägagångssättet som är utvägen genom vilken människor kan skydda sig från att hamna i tvivlens träskmarker och syndernas farliga vatten för att nå frälsning. Imamen(A), med full medvetenhet om människans väsen i egenskap av den gudomligt utvalda ledare han är, påpekar det faktum att synd är något som måste från början kontrolleras genom att stoppas och undvika att hamnas i. För i annat fall, likt en kedjereaktion eller lavin, drar den ena synden andra synder efter sig och får människan att tappa kontroll och studsa ner för syndens nedförsbacke och rakt ner i fördärvets avgrund. Genom att likna synd vid en vildhäst vars tyglar lösgjorts och vars ryttare inte längre har någon kontroll, så tydliggör Imamen(A) både en av syndens allra mest påtagliga egenskaper och dels även dess påtagliga effekt på människan. [Exempelvis en person som bedragit lär försöka dölja sin handling. Vid fråga nekar han till handlingen och försöker ljuga och svära sig ur knipan. Den ena lögnen föder den andra och så småningom när det inte längre biter, försöker han kanske till och med rikta mistankarna mot andra eller gå så långt som att försöka med alla medel nedtysta vittnen eller vemsomhelst som kan avslöja sanningen. Exempel som följer liknande mönster förekommer i massor ute i verkligheten; så pass att om man skulle se till att utföra undersökningar och spåra tillbaka tunga kriminellas brott, så kommer man alltid komma att upptäcka att även den största av mördare och värsta av brottslingar har egentligen börjat sin bana med till synes enkla vanliga synder – detta är också en av anledningarna till att exempelvis lögn klassas inom Islam som en storsynd, trots att det till ytan må verka för somliga som en bagatell och nära tillhands för vemsomhelst att begå, men den kan och ofta ligger till grund för en väg mot fördärv. Så synd är allstå som ett tvåeggat svärd till vars egenskaper tillhör att den inte slutar endast vid sig självt utan banar väg för större och fler synder som följer den och dessutom påverkar och reducerar människans handlingsförmåga i form av självkontroll och avståndstagande från fler synder – det är således alltid svårare att säga nej till synd efter att ha begått det en gång då den första synden blivit som en initiering och redan öppnat en igenbommad svårstängd dörr. Självfallet finns det alltid möjlighet för syndare att ångra och genom Guds välsignelse förlåtas och frälsas men ju djupare ner i synd man sjunkit desto svårare är det att dra sig ur och vandra tillbakavägen; därför är ingen synd alls bättre än en förlåten synd!] Å andra sidan, anger Imamen(A) att goda gärningar har den motsatta effekten och likt ringar på vattnet påverkar och sprider sin effekt i en hel omgivning. Taqwa som innebär gudfruktighet och fromhet och som manifesteras genom att tygla sitt nafs (jaget) och hålla sig från synd, och samtidigt utföra gott, är vad Imamen(A) visar som den väg som kommer att se till att leda sin farare raka vägen ända in i paradiset. I denna subtila liknelse använder Imamen(A) i den första delen just ”vild okontrollerad häst” medan i den andra delen använder ”tamt riddjur” eller ”mula” istället, vilket i sig självt målar upp en jämförelse med klara skillnader. Häri ligger även många hårfina detaljer i en bottenlös djup av innebörder med ännu fler lärdomar att utvinna. En möjlig sådan kan vara att en häst, oavsett hur dresserad och tam den är, tycks ändå vara ett djur som, även om den skulle vara tam och väldresserad, ändå en viss nyckfullhet i sin natur. Om den nu handlar om en rent av vild vildhäst så det säger ju sig självt att den inte kommer låta sig kontrolleras medan andra riddjur och i detta fall en mula inte har riktigt samma natur. Dessutom har rötterna av begreppet ”khayl” (häst) – endast en av tjugotal benämningar för just häst på arabiska – en indikation om den högmod och överlägsenhet som ryttare kan uppleva inlindat i sig. Medan rötterna av begreppet ”matiyye” (mula) har en indikation om allvarsamhet och färdsäkerhet inlindat i sig. Utöver det är hästen fartmässigt något mer framstående men samtidigt mer lättstressad medan mulan är långt uthålligare och klarar exempelvis att vandra på smala bergskanter under hårda väderförhållanden utan att tappa sitt lass och raka vägen mot destinationen – så medan syndens häst skenar iväg mot helvetet så går mulan med stadiga steg på den väg som kräver tålamod mot paradiset och tar segern i längden. Rent bildligt och enbart av liknelsen, som döljer mycket mer lärdom och djup, säger det ju sig självt hur farligt och ologiskt det ena alternativet är och hur säkert och vettigt det andra är om man vill nå målet med säkerheten i behåll! [12] Vidare i sitt yttrande kokar Imamen(A) ner hela ekvationen till de två huvudfaktorerna som står på varsin front och som är oförenliga motpoler och i ständig strid mot varandra; nämligen haqq (rätt och sanning) och batil (orätt och osanning)! Mänsklighetens livshistoria, ända från dagen av dess skapelse, har varit scen för dessa två fronters ständiga kamp så mycket finns att säga om saken. Men Imamen(A) lägger fingret på den essentiella sanningen; att den stora mängden styrkor eller antalet av batils anhängare inte är föremål för rädsla för de verkligt troende haqq-följarna då de vet att de har Gud på sin sida, och således leder inte heller fåtalet av haqqs följe till deras uppgivenhet då de vet att de står på Guds sida. Genom historien har det frekvent hänt att batils anhängare varit många men att haqqs lilla skara ändå segrat! Exemplen på detta är många varav ett är historien om Taloot [Saul] och profeten Dawood(A) [David] som nämns i den heliga Koranen: فَلَمَّا فَصَلَ طَالُوتُ بِالْجُنُودِ قَالَ إِنَّ اللّهَ مُبْتَلِيكُم بِنَهَرٍ فَمَن شَرِبَ مِنْهُ فَلَيْسَ مِنِّي وَمَن لَّمْ يَطْعَمْهُ فَإِنَّهُ مِنِّي إِلاَّ مَنِ اغْتَرَفَ غُرْفَةً بِيَدِهِ فَشَرِبُواْ مِنْهُ إِلاَّ قَلِيلاً مِّنْهُمْ فَلَمَّا جَاوَزَهُ هُوَ وَالَّذِينَ آمَنُواْ مَعَهُ قَالُواْ لاَ طَاقَةَ لَنَا الْيَوْمَ بِجَالُوتَ وَجُنودِهِ قَالَ الَّذِينَ يَظُنُّونَ أَنَّهُم مُّلاَقُو اللّهِ كَم مِّن فِئَةٍ قَلِيلَةٍ غَلَبَتْ فِئَةً كَثِيرَةً بِإِذْنِ اللّهِ وَاللّهُ مَعَ الصَّابِرِينَ وَلَمَّا بَرَزُواْ لِجَالُوتَ وَجُنُودِهِ قَالُواْ رَبَّنَا أَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَثَبِّتْ أَقْدَامَنَا وَانصُرْنَا عَلَى الْقَوْمِ الْكَافِرِينَ فَهَزَمُوهُم بِإِذْنِ اللّهِ وَقَتَلَ دَاوُودُ جَالُوتَ وَآتَاهُ اللّهُ الْمُلْكَ وَالْحِكْمَةَ وَعَلَّمَهُ مِمَّا يَشَاء وَلَوْلاَ دَفْعُ اللّهِ النَّاسَ بَعْضَهُمْ بِبَعْضٍ لَّفَسَدَتِ الأَرْضُ وَلَكِنَّ اللّهَ ذُو فَضْلٍ عَلَى الْعَالَمِينَ ”Och när Saul drog ut med sin armé sade han: ’Gud kommer att sätta er på prov vid [övergången av] en flod; den som dricker av flodens vatten skall inte höra till de mina, men den som avhåller sig från att smaka det skall räknas till de mina; och den som bara dricker en handfull skall inte [avvisas].’ Men de drack [sitt lystmäte] av vattnet, alla utom ett fåtal. När Saul och de som var med honom i tron hade gått över floden, sade de andra: ’I dag är vi inte starka nog [att kämpa] mot Goliat och hans män.’ [Men] de som trodde på mötet med Gud [i nästa liv], sade: ’Hur ofta har inte en liten skara besegrat en stor armé med Guds vilja! Gud är med dem som står fasta [i prövningen].’ * Och när de stod öga mot öga med Goliat och hans styrkor, bad de: ’Herre! Ge oss kraft att hålla stånd och gör oss stadiga på foten och låt oss segra över dessa förnekare av sanningen!’ * Och med Guds vilja besegrade de dem och drev dem på flykten. Och David dödade Goliat och Gud gav honom makt och visdom och all den kunskap Han ville. Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap], skulle jorden helt visst fördärvas. Men Gud låter nåden flöda över hela Sin skapelse.” (den heliga Koranen 2:249-251) Likaså återges samma innebörd som Imamen(A) betonar i följande vers: قُل لاَّ يَسْتَوِي الْخَبِيثُ وَالطَّيِّبُ وَلَوْ أَعْجَبَكَ كَثْرَةُ الْخَبِيثِ فَاتَّقُواْ اللّهَ يَا أُوْلِي الأَلْبَابِ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ ”Säg: ’Även om du [människa] lockas av det onda på grund av dess rikliga förekomst, kan det inte ställas sida vid sida med det goda. Frukta därför Gud, ni som har förstånd; kanske skall det gå er’” (den heliga Koranen 5:100) Denna sanning har Imamen(A) talat om i flera andra av sina yttranden, däribland i följande välkända och högst upphöjda, djupa och vackra ordalag: ”O människor, förfäras inte i vägledningens stig av dess vandrares fåtal” (Nahjul Balagha khutba 201) Alltså är talrikare antal i sig inte något bevis på sannfärdighet och rätt, eller en garanti för en säker seger, eller ger säker frälsning. I Islams logik är kvalitet framförallt det avgörande måttet och inte kvantitet. Exemplifieringen av detta kan tydligt skådas exempelvis genom historien då tyranniska styren, om än med lång livslängd och enorm styrka, förgörs förr eller senare. Det enda som kvarlämnas av dessa är ett fördömt minne, medan gudomliga styren baserat på haqq (rätt, sanning och rättvisa) förblir levande för all tid genom dess kämpar i historiens minne så väl som i människors hjärtan! I själva verket ligger Guds prövning i att batil (orätt och osanning) många gånger verkar större till styrka och antal. Detta ser till att sålla de verkligt sannfärdiga och följarna av haqq (rätt och sanning) genom att sätta deras iman (hjärtlig tro) och yaqin (hjärtlig övertygelse och visshet) samt deras stabilitet, stadighet och uthållighet igenom svårigheterna de möter på vägen på prov – inte minst för de själv att bevittna och som en möjlighet för utveckling – och således urskilja dem som står fast vid haqq (rätt och sanning) oavsett hur mörkt läget än verkar! [13] Klar är att haqq (rätt och sanning) utan tvekan kommer en dag att fullkomligt och för gott besegra batil (orätt och osanning) genom Imam Mahdis(AJ) återkomst – må Gud påskynda hans efterlängtade återkomst inshaAllah. Detta enligt så väl Shia som andra Islamiska skolor, samt även i enlighet med alla Gudasända religioner som lovat en frälsares ankomst vid tidens ände; en frälsare som ser till att omsvepa världen med sanning och rättvisa, så som det har dränkts med osanning och orättvisa. Ändock är det inte för sanningssökande och följarna av haqq och de förtryckta att sitta ner och passivt vänta in den dagen utan de har ett ansvar och en plikt att kämpa så gott de förmår för att upprätta haqq (rätt, sanning och rättvisa) och således uppmanar Imamen(A) människorna att ta vara på möjligheterna och inte låta dessa glida dem ur händerna. Det må även vara en varning att tillkortakommande och slapphet i detta hänseende leder till konsekvenser och svåra följder som drabbar alla; något som skedde i samband med att många inte drog tillräckligt med lärdom av Imamens(A) ord som slutade med deras förvillelse och att makten hamnade i händerna på en av historiens värsta släkten – Bani Umayyah – med några av tidens värsta tyranner i spetsen – däribland Mu’awiya och Yazid! [14] Seyyed Radhi(RA) – sammanställaren av Imam Alis(A) ord och yttranden i Nahjul Balagha – har tillagt en kommentar i följden av denna passage av Imamens(A) yttranden, i vilken han beskriver sin enorma hänförelse av dessa högst otroliga, vackra, innehållsrika och djupa ord.   [15] Imamen(A) säger, i fortsättningen av sina yttranden kring haqq (rätt och sanning) och batil (orätt och osanning) samt vägledningen till frälsning och undkommandet av villfarelse, att den människa inför vilken paradiset och helvetet ligger och som tror på dessa verkligheter, är helt upptagen med denna syn och är på avstånd ifrån handlingar och saker som inte medför nytta eller ger önskad utdelning. Människor på denna väg är en av tre varianter och faller under en av dessa tre kategorier: 1. De som anstränger sig och jobbar hårt och flytigt och avancerar snabbt framåt – dessa är de som når frälsning och lyckas. 2. Andra går långsamt fram – dock finns det ändå hopp för dem. 3. Den tredje gruppen är de som själva inte satsar och därmed brister – dessa faller i fördärv och helvetets eld utav eget tillkortakommande. En del lärda tror att dessa grupper som Imamen(A) nämner är desamma som nämns i följande vers: ثُمَّ أَوْرَثْنَا الْكِتَابَ الَّذِينَ اصْطَفَيْنَا مِنْ عِبَادِنَا فَمِنْهُمْ ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ وَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ وَمِنْهُمْ سَابِقٌ بِالْخَيْرَاتِ بِإِذْنِ اللَّهِ ذَلِكَ هُوَ الْفَضْلُ الْكَبِيرُ ”Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud].” (den heliga Koranen 35:32) Andra lärda refererar till de tre grupperna som nämns i följande verser: وَكُنتُمْ أَزْوَاجًا ثَلَاثَةً فَأَصْحَابُ الْمَيْمَنَةِ مَا أَصْحَابُ الْمَيْمَنَةِ وَأَصْحَابُ الْمَشْأَمَةِ مَا أَصْحَابُ الْمَشْأَمَةِ وَالسَّابِقُونَ السَّابِقُونَ أُوْلَئِكَ الْمُقَرَّبُونَ ”och ni [människor] skall delas upp i tre grupper: * De som hör till den högra sidan - och vilka är de som hör till den högra sidan? * De som hör till den vänstra sidan - och vilka är de som hör till den vänstra sidan * Och de främsta - de främsta [i tron och i att göra gott]. * De skall vara i Guds närhet” (den heliga Koranen 56:7-11) Hursomhelst har den tre kategorier alltid varit aktuella i det mänskliga samhället, och när prövningarna hettat till – som under Imamens(A) tid – blir dessa tre grupperingar och deras egenskaper allt påtagligare. En grupp, om än oftast färre till antalet, vandrar på sanningens stig helt stabilt och utan några tveksamheter och tvivel och löper fort med målet i sikte. Medan andra vars tro inte är lika stark tar sina steg ibland med övertygelse och ibland med tvivel. På grund av instabiliteten vandrar de långsammare och har en mix av goda handlingar och bristfälligheter och misstag, men fortsätter med förhoppningen om att nå frälsning genom Guds välsignelse som kommer till deras undsättning. Och så den tredje gruppen vars nafs (jaget) tagit över, och med har de avlägsnats från iman (hjärtlig tro) och taqwa (gudfruktighet och fromhet) och förvillat sig i fördärvets virvelstormar som resultat. Imamens(A) ord visar även tydligt att tro på Ma’ad (Domedagen – ett av dess namn som innebär den utlovade tiden) och akhira (Nästa värld) kan fungerande som en avvärjande skydd och hålla människan borta från synd och fördärv; och ju starkare denna iman och yaqin (hjärtlig övertygelse) är, desto större fjärmande skyddande effekt! [16] Imamen(A) fortsätter därefter med att påvisa sanningens väg som ser leder till frälsning och som är den raka vägen och den enda vägen mot målet, men som vars båda sidor omges av tusentals förvillande avfarter som leder människan bort från huvudvägen mot fördärvet. Användningen av benämningarna ”höger” och ”vänster” kan referera till ifrat (överdrift) och tafrit (underdrift) varav ingetdera för till målet! Gud har i detta avseende sagt: وَكَذَلِكَ جَعَلْنَاكُمْ أُمَّةً وَسَطًا ”Och Vi har gjort er till ett mittens samfund [på medelvägen – varken överdrift eller underdrift]…” (den heliga Koranen 2:143) [Inom akhlaq-lära (läran av etik och moral) säger ’ulama (lärda) att alla goda egenskaper har på varsin sida en dålig egenskap som uppstått genom ifrat (överdrift) och tafrit (underdrift) i den goda egenskapen. Således är den goda moraliska egenskapen lik en medelväg och mittväg som är omgiven av ett dike, på vardera sida, vilka löper längs med den vägen. Exempelvis handlingsegenskapen av infaq (att spendera eller skänka till behövande) är en medelväg som ligger mellan å ena sidan diket israf (slöseri) och å andra sidan bokhl (snålhet). Alla moraliska egenskaper faller alltså under någon av dessa tre kategorier och det är medelvägen som människan är uppmanad till att följa för att undvika all form av förvillelse. Likaså gäller denna fördelning även inom andra frågor så som trosfrågor där många grupper har förvillat sig genom att antingen över- eller underdriva i diverse frågor och koncept. Exempelvis i frågan om Gud och Hans attribut har en del bland muslimska grenar gått till överdrift så pass att de förkroppsligat och liknat Gud vid Hans skapelser, medan andra gått till underdrift och menar att det inte finns någon möjlighet att ens allmänt kunna ha kännedom om Gud [se khutba 1]. Så medan en del förvillat sig så pass att de slutat med att beskriva Gud som en vacker yngling med krulligt hår, menar deras raka motsatser att Gud inte går att känna eller beskriva eller någonting, vilket lämnar en naturlig logisk följdfråga ekande: hur och varför ska man dyrka någon som man inte kan känna eller veta något om?! Det återges att Imam Ali(A) en gång tillfrågades om han hade sett Gud, varpå han svarade: ”skulle jag dyrka någon jag inte ser?” Och tillagt: ”jag har inte tittat på något utan att se Gud före, efter, med och i det; jag ser Honom med hjärtats ögon!” (Bihar al-Anwar volym 4 s 52) Imamens(A) svar, i sin vackra, logiska, kärleks- och insiktsfulla tappning, summerar sanningen och visar medelvägen genom Profetens(S) och Ahl al-Baits(A) lära i frågan. Medelvägen, via Profeten(S) och Ahl al-Baits(A) lära, säger att vi kan känna Gud genom Hans handlingar men att vi inte kan begripa Hans väsen. Hela skapelsen, dess ordning och perfektion, är Guds tecken och spåren av Honom omger oss och vittnar om Hans gränslösa oändliga existens som är bortom vår begränsade uppfattningsförmåga. Ytterligare ett tydligt exempel på ifrat (överdrift) och tafrit (underdrift) förekommer gällande frågan om människans fria vilja i relation till ödet och Guds qadha och qadar (påbud och bestämmelser). Där har en del grupper hamnat i överdriftens dike och påstår att människan inte har någon fri vilja och är tvungen till allt, vilket sätter frågan om Guds rättvisa, meningen med Domedagen, paradis, helvete och livet överhuvudtaget på meningslöshetens rand. Andra grupperingar har hamnat i underdriftens dike och påstår istället att Gud skapat skapelsen och sedan lämnat den utan vidare att sköta sig självt. Det återges att när Imam Ali(A) tillfrågades om detta sade han: ”varken jabr (tvång) eller tafwidh (fritt utspel och vilja); utan något mittemellan [dessa två]!” (Bihar al-Anwar volym 5 s 57). Alltså har människan fått den fria viljan i fråga om sina handlingar samtidigt som världens styrs inom ramarna av angivna mått och lagar, däribland naturens lagar, inte minst de inom fysiken som exempelvis dragkraft med flera, samt andra lagar som sambandet orsak och verkan med flera. [Läs mer på www.islamsljus.se] Även i fråga om Guds utvalda tjänare utav profeter(A) och deras ställföreträdare samt ifråga om Imamat och Ahl al-Baits(A) ställning, har samma tendenser till överdrift och underdrift förekommit där de ena inriktningarna gått så långt att de har gett dessa Guds tjänare status av gudar, medan andra helt bortser från deras ställning i egenkap av Guds utvalda tjänare samt Imamerna(A) som gudomligt utvalda ledare och Profetens(S) efterträdare och de verkliga vägledarna och fotsättningen av Profetens(S) linje.] En del Nahjul Balagha tolkare har menat att denna medelväg som Imamen(A) refererar till handlar om frågan om Imamat och wilayat (gudomligt utvalda ledarskap och förmyndarskap), inom vilken varje form av överdrift eller underdrift om Ahl al-Bait(A) medför villfarelse. Men denna tolkning motsäger inte den att spännvidden av måttfullhet och medelvägen rör allt i alla frågor. [17] Vidare anger Imamen(A) att Guds bok den heliga Koranen och dess beständiga läror, påbud, föreskrifter och vetenskaper återfinns endast på denna väg i sin kompletta korrekta form. Profetskapets kännetecken och efterlämnade spår samt Profetens(S) efterlämnade ätt återfinns i denna vägledningens väg. Profetens(S) sunnah (förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling) och innebörden av den nås och följs endast genom denna väg. För att nå det ultimata målet och nå Guds frälsning måste man följa endast denna väg. Begreppet Imamen(A) använt i det fjärde och sista uttrycket är ”al-’aqiba” som även använts i den heliga Koranen med innebörden den goda eftersökta påföljden och slutliga segern och frälsning. Gud säger: تِلْكَ الدَّارُ الْآخِرَةُ نَجْعَلُهَا لِلَّذِينَ لَا يُرِيدُونَ عُلُوًّا فِي الْأَرْضِ وَلَا فَسَادًا وَالْعَاقِبَةُ لِلْمُتَّقِينَ ”De eviga boningarna skall Vi skänka dem som inte strävar efter makt och ära på jorden eller försöker störa ordningen och fördärva sederna där - den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud.” (den heliga Koranen 28:83) [18] Imamen(A) fortsätter denna del av sina yttranden med att beskriva resultatet för de som falskt påstår sig vara imamer och hävdar sig som folkets ledare fastän de inte är berättigade denna ställning i något som helst avseende. Den som orättfärdigt och falskt påstår sig vara imam förgås, då denne är villfaren själv samtidigt som den vilseleder andra. Den som lögnaktigt och oärligt hävdar saker i Guds och Profetens(S) namn och söker positionen av ledarskap med falskhet och hyckleri kommer inte komma någonvart i slutändan. Den kommer få sina förhoppningar förkrossade och förlora allt, medan den som genom falska påståenden ställer sig upp i strid mot haqq (rätt och sanning) kommer också att gå sin undergång till mötes. Imamen(A) slutleder med vad som kan sägas vara den gemensamma nämnaren bland dessa tre, vilket är att människan i fråga inte känner till eller tar i beaktning sitt eget värde och vill mer än den har rätt till. På så vis söker den sig med alla medel till positioner och ställningar som denne inte är berättigad till, och inte heller har kapacitet eller beskaffenheten att tillträda. Detta i sig är en form av förtryck mot en själv, mot de som är berättigade och undanföses i processen, samt samhället i stort vars ordning kommer att störas, funktioner förlamas, utveckling hindras och samhällsmedlemmar nedtrampas, pinas och förtryckas vare sig de är medvetna om det eller inte. [19] Sedan återkopplar Imamen(A) till sin uppmaning om att erhålla taqwa (gudfruktighet och fromhet) vilket är grunden och stommen för varje ren och uppriktig handling och rörelse. I själva verket liknar Imamen(A) taqwa med en bördig mark med rika vattenkällor som är beredd att bli sådd och ge skörd och vars grodda starka trädrötter kommer att tas omhand och aldrig torka, och dess växter och blad aldrig vissna. En bördig jord som är beredd att ta emot, ge näring och se till att växterna, blommorna och frukten av människans goda handlingar och egenskaper blomstrar; detta är taqwa och dess effekt! I samma avseende säger Gud i den heliga Koranen: أَفَمَنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَى تَقْوَى مِنَ اللّهِ وَرِضْوَانٍ خَيْرٌ أَم مَّنْ أَسَّسَ بُنْيَانَهُ عَلَىَ شَفَا جُرُفٍ هَارٍ فَانْهَارَ بِهِ فِي نَارِ جَهَنَّمَ وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ ”[Vem är den bäste?] Den som uppför sin byggnad på en grund av gudsfruktan och strävan att vinna Guds välbehag eller den som bygger sitt hus på lös grund, vid randen av ett stup, så att det störtar samman [och drar] honom med sig ned i helvetets eld? Gud vägleder inte de orättfärdiga;” (den heliga Koranen 9:109) [20] Vidare anbefaller Imamen(A) människorna att ta skydd och hålla sig i sina hem i refererande till att undvika samlingar och grupperingar där hycklare med alla tricks och knep försöker så splittring bland samhällsleden. Imamen(A) kunde genom sin klara insiktsfulla blick, se hur de som under tidigare skede plundrat till sig både poster och förmögenheter, skulle uppleva Imamens(A) styre, som kapade alla egennyttors fingrar och trängde hyckleriets klor i ett hörn, som ett hot mot sina egna intressen och således skulle de inte sitta still utan med alla medel försöka blossa upp missämja och splittring, genom att spela på människor ignorans, för egen vinnings skull. Imamen(A) anger således att, att agera trasdocka och marionettsoldat i syndfullas svarta här är en synd i sig och under sådana omständigheter måste man hålla sig på hemmafronten och istället utföra sin jihad (heliga kamp i Guds väg) genom att arbeta desto flytigare för rättens sak. När slagord och skrik medför samhället större skada än nytta är det bättre att anta tystnad! [21] Ett av de främsta sätt att bekämpa fienden och spräcka deras splittringsplaner, vilket Imamen(A) refererar till genom sitt yttrande, är genom att komma samman och ena sig på haqqs (rätt och sanning) sida och vid dess frontlinje. Detta genom att se till att samsas och få olika grupperingar att sluta fred med varandra, så att leden står enade och starka inför batil (orätt och osanning)! [22] Sedan råder Imamen(A) alla som haft sina snesteg och gjort misstag under förgående kalifat och vars samveten plågar dem att rena sig med tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse) och två bort syndernas fläckar med dess klara vatten. Imamen(A) visar de väglednings väg och betonar att tawbas port alltid är öppen och att man ska fånga chansen så länge den finns och med det se till att hamna under skuggan av Guds förlåtelse! Gud säger i den heliga Koranen: إِنَّمَا التَّوْبَةُ عَلَى اللّهِ لِلَّذِينَ يَعْمَلُونَ السُّوَءَ بِجَهَالَةٍ ثُمَّ يَتُوبُونَ مِن قَرِيبٍ فَأُوْلَئِكَ يَتُوبُ اللّهُ عَلَيْهِمْ وَكَانَ اللّهُ عَلِيماً حَكِيماً وَلَيْسَتِ التَّوْبَةُ لِلَّذِينَ يَعْمَلُونَ السَّيِّئَاتِ حَتَّى إِذَا حَضَرَ أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ إِنِّي تُبْتُ الآنَ وَلاَ الَّذِينَ يَمُوتُونَ وَهُمْ كُفَّارٌ أُوْلَئِكَ أَعْتَدْنَا لَهُمْ عَذَابًا أَلِيمًا ”Men vägen tillbaka till Gud genom ånger är öppen enbart för dem som av oförstånd begår en dålig handling och sedan ångrar [den], innan deras tid är ute. Gud vänder Sig till dem och innesluter dem på nytt i Sin nåd; Gud är allvetande, vis. * Ångerns väg är inte öppen för den som [ständigt] begår dåliga handlingar och först då döden når honom säger: "Nu känner jag ånger", och inte heller för dem som dör som förnekare av sanningen; för dem har Vi ett plågsamt straff i beredskap.” (den heliga Koranen 4:17-18) وَهُوَ الَّذِي يَقْبَلُ التَّوْبَةَ عَنْ عِبَادِهِ وَيَعْفُو عَنِ السَّيِّئَاتِ وَيَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ ”Det är Han som tar emot Sina tjänares ånger och som förlåter och stryker ut dåliga handlingar; Han vet nämligen allt vad ni gör;” (den heliga Koranen 42:25) قُلْ يَا عِبَادِيَ الَّذِينَ أَسْرَفُوا عَلَى أَنفُسِهِمْ لَا تَقْنَطُوا مِن رَّحْمَةِ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ يَغْفِرُ الذُّنُوبَ جَمِيعًا إِنَّهُ هُوَ الْغَفُورُ الرَّحِيمُ ”SÄG [Mohammad] till Mina tjänare: ’Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!’” (den heliga Koranen 39:53) يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا تُوبُوا إِلَى اللَّهِ تَوْبَةً نَّصُوحًا عَسَى رَبُّكُمْ أَن يُكَفِّرَ عَنكُمْ سَيِّئَاتِكُمْ وَيُدْخِلَكُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ يَوْمَ لَا يُخْزِي اللَّهُ النَّبِيَّ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ نُورُهُمْ يَسْعَى بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَبِأَيْمَانِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا أَتْمِمْ لَنَا نُورَنَا وَاغْفِرْ لَنَا إِنَّكَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ ”Troende! Vänd er i uppriktig ånger [över era synder] till Gud! Kanske skall er Herre ur er [bok] utplåna era dåliga handlingar och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar, den Dag då Gud inte låter skam komma vid Profeten och dem som följde honom i tron - ljuset [av deras tro och deras goda handlingar] skall lysa framför dem och till höger om dem [och] de ber: ’Herre, låt vårt ljus lysa allt klarare och förlåt oss våra synder! Du har allt i Din makt!’” (den heliga Koranen 66:8) [23] Imamen(A) slutleder sina yttranden med det faktum att alla gåvor och välsignelser är från Gud och varje lycksamhet som människan uppnår är av Guds synliga och dolda välsignelser som tilldelats henne. Därför ska inte människan inbilla sig stolthet i sin lydnad till sin Herre! Samtidigt är varje synd och snedsteg, människans eget verk och hon har ingen annan att anklaga än sig själv – människan har välsignats med en fri vilja och väljer sina egna handlingar på gott och ont. Möjligheten att agera rätt och sanningsenligt finns alltid inför henne så hon har därmed varken andra eller ödet att beskylla för sina misstag. Om än alla Imamens(A) yttranden är eleganta och insiktsgivande i sin kombinerade vältalighet och sitt innebördsrika djup, i återgivandet av givna sanningar som varje människa bär i djupet av sitt väsen, och är ord från sanningens röst som ämnar damma av hjärtats spegel för återväckandet av slumrande själar, så är denna sanning om att människan är ständigt överöst med Guds välsignelser, kanske en av dem sanningar som förglöms mest.