في ذمّ اختلاف العلماءِ في الفتيا ومن كلام له عليه السلام في ذمّ اختلاف العلماءِ في الفتيا وفيه يذم أهل الرأي ويكل أمر الحكم في أمور الدين للقرآن تَرِدُ عَلَى أحَدِهِمُ القَضِيَّةُ في حُكْمٍ مِنَ الْأَحْكَامِ فَيَحْكُمُ فِيهَا بِرَأْيِهِ، ثُمَّ تَرِدُ تِلْكَ القَضِيَّةُ بِعَيْنِهَا عَلَى غَيْرِهِ فَيَحْكُمُ فِيها بِخِلافِ قَوْلِهِ، ثُمَّ يَجْتَمِعُ الْقُضَاةُ بِذلِكَ عِنْدَ الْإمَامِ الَّذِي اسْتَقْضَاهُم ، فَيُصَوِّبُ آرَاءَهُمْ جَمِيعاً- وَإِلهُهُمْ وَاحِدٌ! وَنَبِيُّهُمْ وَاحِدٌ! وَكِتَابُهُمْ وَاحِدٌ أَفَأَمَرَهُمُ اللهُ ـ سُبْحَانَهُ ـ بِالْاِاخْتلاَفِ فَأَطَاعُوهُ! أَمْ نَهَاهُمْ عَنْهُ فَعَصَوْهُ! أَمْ أَنْزَلَ اللهُ سُبْحَانَهُ دِيناً نَاقِصاً فَاسْتَعَانَ بِهِمْ عَلَى إِتْمَامِهِ! أَمْ كَانُوا شُرَكَاءَ لَهُ فَلَهُمْ أَنْ يَقُولُوا وَعَلَيْهِ أَنْ يَرْضِى؟ أَمْ أَنْزَلَ اللهُ سُبْحَانَهُ دِيناً تَامًّا فَقَصَّرَ الرَّسُولُ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَ سَلَّمَ عَنْ تَبْلِيغِهِ وَأَدَائِهِ وَاللهُ سُبْحَانَهُ يَقُولُ: "مَا فَرَّطْنَا في الْكِتَابِ مِنْ شَيْءٍ" وَفِيهِ تِبْيَانٌ لِكُلِّ شَيْءٍ، وَذَكَرَ أَنَّ الْكِتَابَ يُصَدِّقُ بَعْضَهُ بَعْضاً، وَأَنَّهُ لاَ اخْتِلافَ فِيهِ، فَقَالَ سُبْحَانَهُ: "وَلَوْ كَانَ مِنْ عِنْدِ غَيرِ اللهِ لَوَجَدُوا فِيهِ اخْتِلافاً كَثِيراً". وَإِنَّ الْقُرآنَ ظَاهِرُهُ أَنِيقٌ، وَبَاطِنُهُ عَمِيقٌ، لاَ تَفْنَى عَجَائِبُهُ، وَلاَتَنْقَضِي غَرَائِبُهُ، وَلاَ تُكْشَفُ الظُّلُمَاتُ إلاَّ بِهِ

Khutba 18: I klandrandet av oenigheten av teologer [i fråga om] fatwa (rättsuttalanden) Utav Imamens(A) ord i förebråelsen av [rättslärda] teologers åtskillnad i fatwa [rättsutlåtanden och utfärdanden av dom][1], och i den anmärker på de som dömer efter eget huvud [och fastslår motstridiga domar][2] och överlåter dom i religionens frågor till [och i enlighet med] den heliga Koranen. Inträder [framläggs] till en av dem [nämnda teologerna] ett fall [en fråga relaterad till] i en dom [bestämmelse] utav domar [föreskrifterna] så dömer han i den [frågan] med [av] egen åsikt, sedan inträder [framläggs] identiskt samma fall [frågan] för en annan än honom [den första teologen] så dömer han [den andra teologen] i den [frågan] tvärtemot hans [motsägande den förstas] utlåtande, sedan samlas [samtliga av] domarna med [anledning av] denna [fråga och åtskilliga domar] hos den ledare som delegerat dem [deras domarposter], så fastslår han samtligas ståndpunkter allesammans [som korrekta] – och [detta med tanke på att] deras Gud är en! Och deras Profet(S) är en! Och deras Bok [Koranen] är en [och samma][3]! Är det så att Gud – prisad och fri från brister äro Han – befallt dem till oenighet så de lytt?! Eller förbjöd Han dem från det [oenighet] så de trotsat?! Eller sände Gud – prisad och fri från brister äro Han – en ofullständig religion så Han tog dem till hjälp för dess fullbordan?! Eller var de Hans partner så det är till för dem att säga och för Honom att acceptera?! Eller sände Gud – prisad och fri från brister äro Han – en fulländad religion [men] så tillkortakom Sändebudet – Guds välsignelser vare över honom och hans hushåll Ahl al-Bait(A) och fredshälsningar – i dess förmedlande och uträttande [framförande]?![4] Och [detta medan] Gud – prisade och fri från brister äro Han – säger: ”Vi har inte förbisett något i Boken” [den heliga Koranen 6:38]” och i den [finns] klargörandet av allt, och [Gud] talade om att [verserna i] Skriften bekräftar varandra, och att ingen oenighet [finns] i den, så Han sade: ”… och om den var från annan än Gud, hade de funnit i den många motsägelser”[den heliga Koranen 4:82][5]. Och sannerligen är Koranens [synliga] yttre vacker [tilltalande], och dess inre djup; ej förgås [upphör] dess förunderligheter [av kunskaper och vackra sanningar], och ej upphör dess mysterier [häpnadsväckande hemligheter], och ej skingras mörkren [av ignorans och förtryck] utom med [genom] den[6]. Notering: [1] Dessa yttranden av Imamens(A) ord är högst troligt en fortsättning på föregående khutba. [2] En befintlig princip, och villfarelsegrop vissa muslimska grupper hamnat i, kallad ”taswib” där samtliga olika domar i ett fall anses vara ”gudomliga” trots motstridigheten dem emellan. [3] Imamen(A) går med ett enkelt logiskt resonemang till roten av problemet och ifrågasätter hur det ens är logiskt möjligt att godta helt motstridiga dom i exakt en och samma fråga när Gud som är källan, Profeten(S) som är budbäraren och Koranen som är föreskriften, och från vilka domen ska härröra, är på en och samma linje och utgör grunden domen ska baseras på?! EN enhetlig Gud ger EN dom i EN och samma fråga då Han är allvetande och vet allt utan och innan, och angett föreskriften med hänsyn till fördelar och nackdelar som avgör frågan; Han begår varken misstag eller glömmer eller ångrar Sig eller kommer att upptäcka någon ny, tidigare dold, aspekt med tidens gång – så från Guds håll kan det inte förekomma skillnad! Profeten(S) å sin sida är en och samma, felfri och således säker och trovärdig i framförandet av Guds budskap och föreskrifter, utan varken tillägg eller ändring – inte heller Profeten(S) kan vara källa för skillnad! Själva tron och lagprogrammet i form av Koranens föreskrifter, även den är komplett bevarad utan förvrängning, härrör från en enhetlig källa, framförd via säker länk och utan motstridande eller oförenligt innehåll: أَفَلاَ يَتَدَبَّرُونَ الْقُرْآنَ وَلَوْ كَانَ مِنْ عِندِ غَيْرِ اللّهِ لَوَجَدُواْ فِيهِ اخْتِلاَفًا كَثِيرًا ”Ägnar de ingen eftertanke åt Koranen [och dess innehåll]? och om den var från annan än Gud, hade de funnit i den många motsägelser.” (den heliga Koranen 4:82) Således ger varken Gud, Hans Sändebud(S) eller Hans Bok upphov till skillnad utan problemet ligger hos dess egenrådiga teologer som dömer utefter egen åsikt och tycke, baserad på felaktiga riktlinjer och med defekta tankegångar. [4] Därefter sätter Imamen(A) den sista stöten mot denna inkorrekta linje och spärrar alla flyktvägar att skylla ifrån sig på och påvisar felaktigheten av egenåsiktsutlåtanden och bekräftande av motstridiga bud i samma fråga. Imamen(A) framlägger ett högst vacker solid resonemang baserat på solklara argument i form av fem retoriska frågor som alla är grundade på den mest grundläggande av Islams principer – den första av Usol-e-Din (religionens trospelare) tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner) – och som ingen troende muslim skulle svara jakande på då det skulle bestrida tron på tawhid. Imamens(A) argument styrks i den heliga Koranens verser: وَاعْتَصِمُواْ بِحَبْلِ اللّهِ جَمِيعًا وَلاَ تَفَرَّقُواْ ”Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!” (den heliga Koranen 3:103) الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي ”… idag har Jag fullbordat för er, er religion och fulländat över er Min gåva [och välsignelse]…” (den heliga Koranen 5:3) أَمْ لَهُمْ شُرَكَاء شَرَعُوا لَهُم مِّنَ الدِّينِ مَا لَمْ يَأْذَن بِهِ اللَّهُ ”Har de [satt upp] medhjälpare till [Gud], som utan Guds tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område?” (den heliga Koranen 42:21) قُلْ أَرَأَيْتُم مَّا أَنزَلَ اللّهُ لَكُم مِّن رِّزْقٍ فَجَعَلْتُم مِّنْهُ حَرَامًا وَحَلاَلاً قُلْ آللّهُ أَذِنَ لَكُمْ أَمْ عَلَى اللّهِ تَفْتَرُونَ ”Säg: ’Vad anser ni om det som Gud har låtit komma er till del för er försörjning, om vilket ni säger att [något] är förbjudet och [något] tillåtet?’ Säg: ’Har Gud gett er tillstånd [till detta] eller tillskriver ni Gud vad ni [själva] tänker ut?’” (den heliga Koranen 10:59) وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى ”Och han [Profeten(S)] talar inte av egen drift – nej, [det är] uppenbarelsens ord” (den heliga Koranen 53:3) [5] Imamen(A), genom den vers som han reciterar ordagrant och följande vers som han åter helhetsinnebörden av, vittnar om att Guds religion är fullkomlig, utan brist och utan behov till annans hjälp för att kompletteras utan snarare har Gud låtit Koranen innefatta alla principer inom sig; وَنَزَّلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ تِبْيَانًا لِّكُلِّ شَيْءٍ ”… och Vi sände över dig Boken [Skriften – den heliga Koranen]; klargörande för allting…” (den heliga Koranen 16:89) Sedan reciterar Imamen(A) ännu en vers, utifall de olika domarna skulle försöka hänvisa sina motsägande domar tillbaka till olika verser och på så vis slår Imamen(A) hål även i detta tomma prat genom Guds ord! En människa, i sin begränsade kunskap och bristfällighet däribland glömska, kan genom tidens gång och upptäckandet av nya saker och egen utveckling, säga, skriva eller ange motstridiga tankar och åsikter under sin livstid. Däremot finns det ingen möjlighet för förekommande av motstridighet i Guds avseende då Han i Sitt allvetande och kunskap om allt som varit, är och kommer att vara och med Sitt fullkomliga oföränderliga väsen som är fri från brist, varken glömmer eller får reda på nya, tidigare okända kunskaper eller utsätts för annat som skulle ge upphov till motsägelse. [6] Imamen(A) avslutar med att poängtera den heliga Koranens vikt som grundläggande källa och beskriver fem sanningar om den: 1. Vacker i dess unikhet och speciella vältalighet, precisa formuleringar, stil och tongång samt ur många andra aspekter. 2. Samtidigt fylld av djupa dimensioner och gränslösa oceaner av innebörd som ju mer man dyker i desto mer upptäcker man. Sammankomsten av både vacker yttre och djup inre, varav den ena brukar falla på bekostnad av det andra i begränsade mänskliga verk, är gudomligt unik och mirakulöst i sig och indikerar den Oändliga Vackra Existens som är Koranens Källa och som uppenbarat den. 3. Beständigheten av Koranens vackra, förevigade, häpnadsväckande och framstående sanningar som aldrig upplevs som ha blivit inaktuella eller med tidens gång ha tappat färg utan snarare förevigad och högst aktuell i varje tid och era med svar på alla gamla som nya frågor. 4. Det gradvisa avtäckandet av Koranens gåtor genom historiens gång och att ju mer som upptäcks desto mer inser man återstår att upptäcka och förstå. 5. Slutligen beskrivs Koranens läror som ljuset som skingrar otron, ignoransen, förtrycket och fördärvets mörker och vars avsaknad orsakat av människors avstånd från Koranen och implementerandet av dess läror, tydligt skuggat och skuggar inte minst dagens mänskliga samhällen som drabbats av tragedier på sociala, individuella, intellektuella, psykiska och politiska plan – må Gud beskydda oss inshaAllah!