ينفر من الغفلة وينبه إلى الفرار لله ومن خطبة له عليه السلام وفيه ينفر من الغفلة وينبه إلى الفرار لله فَإِنَّكُمْ لَوْ قَدْ عَايَنْتُمْ مَا قَدْ عَايَنَ مَنْ مَاتَ مِنْكُمْ لَجَزِعْتُمْ وَوَهِلْتُمْ، وَسَمِعْتُمْ وَأَطَعْتُمْ، وَلكِنْ مَحْجُوبٌ عَنْكُمْ مَا قَدْ عَايَنُوا، وَقَرِيبٌ مَا يُطْرَحُ الْحِجَابُ! وَلَقَدْ بُصِّرْتُمْ إِنْ أَبْصَرْتُمْ، وَأُسْمِعْتُمْ إِنْ سَمِعْتُمْ، وَهُدِيتُمْ إِنِ اهْتَدَيْتُمْ، وَبِحَقٍّ أَقَولُ لَكُمْ: لَقَدْ جَاهَرَتْكُمُ العِبَرُ، وَزُجِرْتُمْ بِمَا فِيهِ مُزْدَجَرٌ، وَمَا يُبَلِّغُ عَنِ اللهِ بَعْدَ رُسُلِ السَّماءِ إِلاَّ البَشَرُ

Khutba 20: Tar avstånd från försummelse och manar att ta tillflykt hos Gud Utav Imamens(A) yttranden; i vilken han tar avstånd [och hämmar] från ghafla (försummelse) och [uppmärksammar och betonar] manar till att [vända till och] söka tillflykt hos Gud. Förvisso om ni så [skulle ha] skådat vad som skådar den som dör av er skulle ni [ha] förtvivlats och förskräckts, och hörsammat och lytt; men betäckt [skyld] från er är det de har skådat, och snarligen fälls [faller dock] täcket [slöjan][1]! Och sannerligen har ni fått visat om ni tittar, och fått åhöra om ni lyssnar, och vägvisats om ni vägletts; och sanningsenligt säger jag till er: [minsann] öppet blottat sig för er [föredömliga] lärdomar, och påtagligt [högljutt har] ni hämmats [tillbakahållits och varslats] från vad som vållar förvarning[2]; och ej förmedlar från Gud efter himlens budbärare utom människor[3]. Notering: [1] Imamen(A) refererar i detta yttrande till det faktum att människans fästelse vid dunya (denna värld/jordliga liv) och hennes ghafla (försummelse) av akhira (Nästa värld/det eviga livet och mottagandet av handlingars belöning/straff) gör att slöjan som täcker för hennes hjärtas ögon hindrar henne från beskådandet av verkligheterna bortom denna värld och bortom vad som förnimmas med sinnena. Detta täcke kommer dock så småningom att falla och töcknet skingras så alla människor kommer för eller senare se klart och tydligt. Detta sker med döden som, hur långt ifrån den än må vara, så är den ändå nära och oundkomlig. Den förtvivlan och förskräckelse Imamen(A) refererar till uppstår dels av att se ens handlingars resultat, i synnerhet dåliga handlingars straff, och dels av att inse att livets möjlighet nu definitivt är förbigången utan återvändo och utan möjlighet att ta igen. Gud säger: وَلَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ وَنَعْلَمُ مَا تُوَسْوِسُ بِهِ نَفْسُهُ وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنْ حَبْلِ الْوَرِيدِ إِذْ يَتَلَقَّى الْمُتَلَقِّيَانِ عَنِ الْيَمِينِ وَعَنِ الشِّمَالِ قَعِيدٌ مَا يَلْفِظُ مِن قَوْلٍ إِلَّا لَدَيْهِ رَقِيبٌ عَتِيدٌ  وَجَاءتْ سَكْرَةُ الْمَوْتِ بِالْحَقِّ ذَلِكَ مَا كُنتَ مِنْهُ تَحِيدُ وَنُفِخَ فِي الصُّورِ ذَلِكَ يَوْمُ الْوَعِيدِ وَجَاءتْ كُلُّ نَفْسٍ مَّعَهَا سَائِقٌ وَشَهِيدٌ لَقَدْ كُنتَ فِي غَفْلَةٍ مِّنْ هَذَا فَكَشَفْنَا عَنكَ غِطَاءكَ فَبَصَرُكَ الْيَوْمَ حَدِيدٌ ”VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder. * När de två [änglarna som har till uppgift] att skriva ned [hennes ord och hennes handlingar] skriver, sittande på höger och vänster sida, * kommer inte ett ord över hennes läppar utan att en övervakare är hos henne, färdig [att skriva]. * [När du, människa, ligger på ditt yttersta] skall dödskampen hjälpa dig att se sanningen i hela dess klarhet och allt det som du ville skjuta ifrån dig. * - Och [när] det blåses i basunen, är den Dag inne som Vi har varnat er för. * Och varje människa skall stiga fram med en [ängel] som leder henne och en [ängel] som vittnar, * [och Gud skall säga:] ’Du ägnade inte en tanke åt denna [Stund], men Vi har lyft av bindeln [som täckte dina ögon] och i dag är din syn skarp.’” (den heliga Koranen 50:16-22) En fråga som kan uppstå i samband med detta är varför Gud inte avlägsnar denna slöja från människors syn redan innan så att de ska se denna verklighet? Svaret är att om människor skulle påtagligt uppleva denna verklighet skulle varje misstag medföljas av dess omedelbara hårda straff redan i dunya (denna värld) utan utrymme till ånger eftersom den klara synen inte skulle lämna någon utrymme för misstag och ursäkt. Dessutom skulle den lydnaden och tron inte härröra från ren vilja och grunda sig på taqwa (gudsfruktighet och fromhet) utan vara något av en påtvingad konsekvenspåföljd som människan anpassar sig till för att slippa den omedelbara konsekvensen – likt ett barn som tvunget drar undan handen från elden vid brännkänslan. Gud refererar till denna innebörd: وَقَالُواْ لَوْلا أُنزِلَ عَلَيْهِ مَلَكٌ وَلَوْ أَنزَلْنَا مَلَكًا لَّقُضِيَ الأمْرُ ثُمَّ لاَ يُنظَرُونَ ”Och de säger: ’Om ändå en ängel hade sänts ned till honom!’ Men om Vi hade sänt en ängel, då hade allt varit fullbordat och de skulle inte ha beviljats något uppskov.” (den heliga Koranen 6:8) Dessutom hör det till att dunya är prövningar och svårigheters boning vilka ger människan möjlighet att utav egen vilja kämpa för att utvecklas och förverkliga sin innebodda potential och uppnå andliga höjder. Med andra ges varje människa valmöjligheten att själv välja om den vill sträva mot himmelska höjder eller fördärvets avgrund; och detta val och förmåga att av egen vilja lyda Gud och trotsa sitt nafs (jaget) begär och Shaitans frestelser och dunyas lockelser är vad som också gör att människan kan uppnå en ställning högre än änglar och vara Guds ställföreträdare på jorden! [2] Därefter understryker Imamen(A) det faktum att förutsatt att människor valt och velat se, höra och vägledas, så har möjligheten funnits och fortsätter finnas för dem samtidigt som de fått de resurser som krävs för detta. Människan har således skänkts flera verktyg varigenom hon kan komma till korrekta slutsatser förutsatt att hon har viljan och använder dessa verktyg på rätt sätt. Däribland har människan fått följade tre medel: 1. Sinnen – människan kan själv se och vidare genom reflektion inse många tydligt ekande sanningar, däribland genom att se föregångarnas gravar som är påtaglig bevis för detta livs obeständighet och föremål för många lärdomar. 2. Återgivningar och skildringar – det återberättade, exempelvis om de gångnas historia, handlingar och slutliga påföljder, inte minst via profeter(A). 3. Förnuftets logiska förmåga till att reflektera och komma till slutsats och som visar människan vägen av vägledning och manar henne till dess följe. Detta kan även referera till den vägledning som människan erhållit. Hursomhelst kvarstår inga ursäkter för människan att skylla sitt vägval på! Vidare pekar Imamen(A) på historien som en källa full av lärdomar – såväl gällande människors egen samtid som gällande öden av gångna tiders härskare, tyranner och stormakter vars blotta minne och verk återstår. Inget av dessa lärdomar förblir dolda för någon som vill dra lärdom och därmed beskriver Imamen(A) dessa som ekande högljudda rop som manar människor till reflektion och skriker ut sina varningar via, i skapelsen kvarblivna, tecken så väl som via uppenbarelsens ord framförda genom profeter(A). Gud säger: وَإِنَّكُمْ لَتَمُرُّونَ عَلَيْهِم مُّصْبِحِينَ وَبِاللَّيْلِ أَفَلَا تَعْقِلُونَ ”Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen * och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd” (den heliga Koranen 37:137-138) كَمْ تَرَكُوا مِن جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ وَزُرُوعٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ وَنَعْمَةٍ كَانُوا فِيهَا فَاكِهِينَ كَذَلِكَ وَأَوْرَثْنَاهَا قَوْمًا آخَرِينَ ”Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge, * och [vajande] sädesfält och ståtliga palats - * och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras! * Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].” (den heliga Koranen 44:25-28) وَلَقَدْ جَاءهُم مِّنَ الْأَنبَاء مَا فِيهِ مُزْدَجَرٌ ”De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka” (den heliga Koranen 54:4) [3] Imamen(A), i sin sista uppväckande mening, manar människor att ställa sig upp, ta till den klara vägledningen och påbörja sin vandring allt stadigare på sanningens stig utan dröjsmål och innan det är försent. Med refererande till änglarna, poängteras en underliggande retorisk fråga om vad det är vi människor egentligen väntar på, och huruvida de som lyssnar till Imamens(A) tal och sanningssökande människor i allmänhet, inväntar änglars uppenbarelse för att sätta igång följet av vägledningen?! Något som var gudsförnekarnas svepskäl; وَقَالُوا مَالِ هَذَا الرَّسُولِ يَأْكُلُ الطَّعَامَ وَيَمْشِي فِي الْأَسْوَاقِ لَوْلَا أُنزِلَ إِلَيْهِ مَلَكٌ فَيَكُونَ مَعَهُ نَذِيرًا ”Och de säger: ’Vad slags sändebud är detta som äter [vanlig] föda och besöker marknaderna [som vi andra]? Varför har inte en ängel sänts till honom för att uppträda som varnare tillsammans med honom?’” (den heliga Koranen 25:7) لَّوْ مَا تَأْتِينَا بِالْمَلائِكَةِ إِن كُنتَ مِنَ الصَّادِقِينَ مَا نُنَزِّلُ الْمَلائِكَةَ إِلاَّ بِالحَقِّ وَمَا كَانُواْ إِذًا مُّنظَرِينَ ”[de icke-troende sade:]’Varför har du inte kommit till oss med änglarna [i följe], om du är en av dem som talar sanning?’* [Guds svar:] ’Vi sänder inte änglarna annat än med den slutliga Sanningen, och [tvivlarna] får då ingen [ytterligare] frist.’” (den heliga Koranen 15:7-8) Således anges att det är Guds utvalda tjänare utav människorna som Gud utsett för att ta emot wahy (uppenbarelsen) – via Guds änglar – för att vägleda människorna. Med andra ord ska människors vägledare vara människor likt dem själva vilket har sina bakomliggande anledningar. Gud säger: وَمَا مَنَعَ النَّاسَ أَن يُؤْمِنُواْ إِذْ جَاءهُمُ الْهُدَى إِلاَّ أَن قَالُواْ أَبَعَثَ اللّهُ بَشَرًا رَّسُولاً قُل لَّوْ كَانَ فِي الأَرْضِ مَلآئِكَةٌ يَمْشُونَ مُطْمَئِنِّينَ لَنَزَّلْنَا عَلَيْهِم مِّنَ السَّمَاء مَلَكًا رَّسُولاً ”Ingenting hindrar [människor] att tro när vägledningen når dem utom denna deras invändning: ’Inte sänder väl Gud en dödlig människa som Sitt sändebud?’ * Säg: ’Om änglarna hade vandrat omkring lugnt och stilla på jorden skulle Vi helt säkert ha låtit en ängel från himlen komma till dem som Vårt sändebud.’” (den heliga Koranen 17:94-95)