فيها تسويغ قتال المخالف، والدعوة إلى طاعة الله، والترقي فيها لضمان الفوز ومن خطبة له عليه السلام وهي كلمة جامعة له فيها تسويغ قتال المخالف، والدعوة إلى طاعة الله، والترقي فيها لضمان الفوز وَلَعَمْرِي مَا عَلَيَّ مِنْ قِتَالِ مَنْ خَالَفَ الحَقَّ، وَخَابَطَ الغَيَّ ، مِنْ إِدْهَانٍ وَلاَ إِيهَانٍ؛ فَاتَّقُوا اللهَ عِبَادَ اللهِ، وَفِرُّوا إِلَى اللهِ مِنَ اللهِ، وَامْضُوا في الَّذِي نَهَجَهُ لَكُمْ، وَقُومُوا بِمَا عَصَبَهُ بِكُمْ، فَعَلِيٌّ ضَامِنٌ لِفَلْجِكُمْ آجِلاً، إِنْ لَمْ تُمنَحُوهُ عَاجِلاً

Khutba 24: I kampen mot motståndarna, maning till Guds lydnad och framåtskridande på denna väg för säker framgång Och utav Imamens(A) khutba som är ett omfattande ord, i vilket anges tillåtelse till strid mot motståndarna, och manar till Guds lydnad, och framåtskridande på denna väg för säker seger [framgång och frälsning] Och vid [Gud som skänkt] mitt liv [jag svär]; [förekommer] inte över mig i stridande av den som motsätter [sig] haqq (rätt och sanning), och strövar i villfarelse, av förbehållsamhet [reservation] och ej [heller] slapphet [eftergivenhet][1]; så utöva Guds taqwa (gudfruktighet och fromhet) [o] Guds tjänare, och fly till Gud [-s barmhärtighet] från Gud [-s straff], och färdas i [fullfölj] det som Han påbjudit [anvisat och planlagt] för er, och förrätta vad Han föreskrivit er[2], så är Ali garant för er seger senare [så småningom], om ni inte erhåller den tidigare [dessförinnan][3]. Notering: [1] Imamen(A) klargör i sin första mening att oavsett om de som strider mot haqq (rätt och sanning) motsätter sig det medvetet eller fumlar blint i dess mörker utav ignorans, så förekommer omöjligt något tillkortakommande från Imamens(A) sida i form av acceptans av hyckleri eller smicker eller mutor eller kompromisser eller vad som än kan tänkas förorsaka reservationer hos någon i försvar av haqq. Imamen(A) fastslår att från hans sida existerar inte heller möjligheten att vara svag eller klen eller ta lätt på haqq i något avseende, och därmed krossar han alla falska inbillningar i sådant avseende. [2] Därefter följer Imamen(A) med fyra essentiella riktlinjer och bygger upp sina troende modiga följeslagare i kampen mot förvillade förtryckare. Först av allt råder Imamen(A) till att taqwa och på så vis väcker andan av taqwa som innefattar gudfruktighet, fromhet och att vara själslig riktad att motstå synd och utföra goda handlingar i Guds lydnad. Eftersom innehavandet av taqwa utgör grogrunden och föranleder allt det goda så är just taqwa det första råd som betonas inför alla moraliska och sociala anvisningar. Vidare, i sin andra riktlinje, manar Imamen(A) till rörelse i Guds riktning samtidigt som han påpekar en viktig aspekt av tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner). Nämligen det faktum att Gud är den Ende som man ska sky och samtidig hoppas på; den Enda som man inte kan fly utom genom att fly till och söka tillflykt hos Honom Själv; den Enda vägen till frälsning; den Ende som flykten från vars rättvisa, vrede och straff är till Hans egen barmhärtighet, givmildhet, lydnad, belöning och välsignelse, för Han är sannerligen den Barmhärtigaste av barmhärtiga och den Enda som kan omfatta oss i Sin barmhärtighet undan sin vrede. Guds säger i den heliga Koranen: فَفِرُّوا إِلَى اللَّهِ إِنِّي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ ”[Säg Mohammad:] ’Fly undan [synden] till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.’” (den heliga Koranen 51:50) Som tredje riktlinje i den påbörjade vandringen mot Gud, anger Imamen(A) att stegen i fråga om iman (hjärtlig tro) och aqa’ed (trospelare) måste tas så som Gud anvisat och befallt. Medan den fjärde riktlinjen blir att utöva detta när det kommer till handling så som anvisats via de ålagda förpliktelserna. [3] Imamen(A) avslutar sina yttranden med att ge besked om Guds utlovade oåterkalleliga seger som, om inte i snart i dunya (denna värld), så kommer den definitivt omfamna dem inom snar framtid i akhira (nästa värld). Gud säger: قُلْ هَلْ تَرَبَّصُونَ بِنَا إِلاَّ إِحْدَى الْحُسْنَيَيْنِ وَنَحْنُ نَتَرَبَّصُ بِكُمْ أَن يُصِيبَكُمُ اللّهُ بِعَذَابٍ مِّنْ عِندِهِ أَوْ بِأَيْدِينَا فَتَرَبَّصُواْ إِنَّا مَعَكُم مُّتَرَبِّصُونَ ”Säg: ’Väntar ni att något annat skall hända oss än ettdera av två ting, som båda utgör det högsta goda? Vi för vår del väntar att Gud skall straffa er eller att Han skall låta straffet drabba er genom oss. Vänta därför! Vi väntar liksom ni.’” (den heliga Koranen 9:52) Denna starka kämparanda som lyser igenom Imamens(A) fulländade yttranden och genomsyrar hans själ, och som han manar troende till, infinns endast i ljuset av stark iman (hjärtlig tro) och yaqin (hjärtlig övertygelse) och taqwa (gudfruktighet och fromhet) och tilltron på Guds löfte, hindrar från rädsla inför fiende och inger styrkan som leder till seger!