في معنى قتل عثمان ومن كلام له عليه السلام في معنى قتل عثمان وهو حكم علی عثمان و عليه و علی الناس بما فعلوا و براءة له من دمه لَوْ أَمَرْتُ بِهِ لَكُنْتُ قَاتِلاً، أَوْ نَهَيْتُ عَنْهُ لَكُنْتُ نَاصِراً، غَيْرَ أَنَّ مَنْ نَصَرَهُ لاَ يَسْتَطِيعُ أَنْ يَقُولَ: خَذَلَهُ مَنْ أَنَا خَيْرٌ مِنْهُ، وَمَنْ خَذَلَهُ لاَ يَسْتَطِيعُ أَنْ يَقُولَ: نَصَرَهُ مَنْ هُوَ خَيْرٌ مِنِّي. وَأَنَا جَامِعٌ لَكُمْ أَمْرَهُ، اسْتَأْثَرَ فَأَسَاءَ الْأَثَرَةَ، وَجَزِعْتُمْ فَأَسَأْتُمُ الْجَزَعَ، وَللهِ حُكْمٌ وَاقِعٌ في الْمُسْتَأْثِرِ وَالجَازعِ

Khutba 30: I fråga om Uthmans mord Och utav Imamens(A) ord i fråga om Uthmans mord[1]och det är ett klarläggande av Uthmans ställningstagande, Imamens(A) [ställningstagande] och folkets[ ställningstagande och vad de gjorde], samt hans skuldlöshet från Uthmans blod. Om jag [hade] beordrat det [dödandet av Uthman], skulle jag [ha] varit mördare, eller [om jag] avhållit från det, skulle jag [ha] varit hjälpare[2]; utom att den som bistod honom [Uthman] kan inte säga: ”övergav honom de som jag är godare [rättfärdigare] än”, och den som övergav honom kan inte säga: ”bistod honom de som är godare än mig[3].” Och jag sammanfattar för er frågan: [Uthman] undertryckte så förvärrade [han] undertrycket, och ni lessnade [förtröttande] så förvärrade [ni] ledsnaden [hanterade illa och gick till överdrift även ni], och till Gud hör avgörande dom i [fråga om] undertryckaren och lessnaren[4]. Notering: [1] Efter Uthmans mord uppdelades folk i två grupper varav ena ansåg att Uthman förtjänade vad han fick eller var helt enkelt likgiltiga, och på så vis godtog det hela i sitt missnöje, på grund av hans oerhörda misskötsel av styret. Under den perioden var folk i allmänhet under förtrycket av Uthmans inkompetenta släktingar som fått makt över folket och slösade tillgångarna av beit-ul-mal (Islamiska statens statskassa och skatteförråd vars tillgångar ska fördelas mellan samhällets berättigade). Andra gruppen, som var i minoritet, ansåg honom oskyldig och bland dessa lurade hycklare som var ute efter egen vinnig och såg i Uthmans blod ett värdefullt svepskäl att så splittring bland folket och underminera Imamens(A) styre då han vägrade tillåta deras fortsatta fördärv. Med Uthmans blod som svepskäl lyckades dessa samla kring sig många bland det ovetande och naiva folket och såg bland annat till att starta slaget av Jamal och slaget vid Seffin. [Se khutba 2, 3, 5, 6, 13, 19 m.fl.] Hur Imamen(A) svarade frågorna om Uthmans mord – med tanke på hur känsligt fallet blivit och den uppdelning som uppstått mellan folket samt de egennyttiga hycklare som sökte varje chans att så än mer splittring – var av stor vikt och Imamens(A) svar såg till att inte lämna utrymme för Uthmans blod att vara föremål för oenighet. [2] Imamen(A) understryker alltså sin opartiskhet i frågan – varken hade hand i Uthmans blod eller stod för och försvarade Uthmans ageranden. [3] I en subtil förklaring av verkligheten som var känd för alla, anger Imamen(A) att i fråga om de som försvarade eller till synes stod på Uthmans sida, var dessa individer inga rättfärdiga som sökte rättvisa direkt, utan var de som hade haft nytta av Uthmans styrelse och försvarade i själva verket den egna egennyttan. Detta medan de som varit missnöjda och opponerat sig mot Uthmans handlingar och styre samt skingrat sig från hans omgivning var i själva verket många av de främsta följeslagarna bland Muhajerin (utvandrarna – de första muslimska Meckaborna) och Ansar (hjälparna – de första muslimska Medinaborna). [4] Imamen(A) återger slutligen hur Uthman förtryckte genom ett egensinnigt styre där många odugliga och egennyttiga individer via släktskapsband kom till makten. De fick nyckelpositioner som guvernörer och med det utnyttjade både sin makt och förmögenheterna av beit-ul-mal, vilket förargade folket. Detta tills stort missnöje spred sig och gav upphov till flera uppror mot Uthman, och efter flera brutna löften om förbättring från hans håll, gick vissa till överdrift genom mordet på Uthman. [Se även khutba 3, 5, 6, 19 m.fl.]