Ordlista
Allah (Gud den ende den enhetlige)

Ahl al-Bait(A) – Profeten Mohammads(S) hushåll

Amir al-mo’menin (de troendes Mästare) – exklusivt tillkallstitel för Imam Ali(A) angiven av Profeten(S) på Guds order

Profetens(S) sunnah (Profetens(S) förfarande och tillvägagångssätt i ord och handling) – i specifik bemärkelse gäller Profetens(S) förfarande och Ahl al-Baits(A), vilka förfar och handlar i enlighet med Profetens(S) förfarande

sunnah (förfarande och tillvägagångssätt) – i allmän bemärkelse även traditioner

hadith – eller återberättelse; framförallt Profeten(S) och Ahl al-Baits(A) återgivna yttranden

awliya’ (Guds vänner) – de gudfruktiga fromma
[Guds] tjänare (skapelserna i synnerhet människan) – Gud är Herren och därav är människan inför Honom ”tjänare”, det vill säga tillbedjare, dyrkare och underlydande. ”Guds tjänare” refererar alltså framförallt till människan och gäller både kvinnan och mannen. Inom det arabiska språket kan ”han” referera både specifikt till mannen och även allmänt till människan beroende på sammanhang. För att göra översättningen mindre otymplig har i de fall där innebörden refererat till både ”han/hon” har originalspråkets led följts och endast ”han” angetts.

ummah (folk och nation) – refererar till den Islamiska nationen som sammanbinds av Islam och således inkluderar detta alla muslimer oavsett nationalitet.

Muhajerin (utvandrarna – de första muslimska Meckaborna) – Meckaborna som utvandrade från staden Mecka på order av Gud och Profeten(S). Profeten(S) inledde sin kallelse till Islam i Mecka och detta pågick i tretton år. Under denna tidsperiod kom de människor som accepterat Islam att utstå sanktioner, förföljelse och tortyr. Slutligen beordrade Profeten(S) sina följeslagare att utvandra från Mecka då deras liv svävade i fara och de som utvandrade kom då att benämnas Muhajerin. Profetens(S) utvandring kom att markera början av den Islamiska tideräkningen och med detta började det första året e.H.

Ansar (hjälparna – de första muslimska Medinaborna) – Medinaborna som tog emot de utvandrande muslimerna, delade med dem sina förmögenheter och knöt syskonskapsband med dem på order av Gud och Profeten(S). Många av Muhajerin utvandrade till staden Medina. Medinaborna hade några år tidigare träffat Profeten(S) i Mecka och accepterat hans kallelse till Islam samt inbjudit Profeten(S) till Medina. Efter att muslimernas situation i Mecka förvärrats beordrade Profeten(S) sina följeslagare att utvandra bland annat till Medina och Yemen.

ahl al-kitab (Bokens folk; judar, kristna m.fl.) – tidigare himmelska religioners följe som haft en helig bok

ahl al-thimma (ahl al-Kitab (Bokens folk; judar, kristna m.fl.) som enligt avtal befinner sig under Islams beskydd)

beit-ul-mal (Islamiska statens statskassa och skatteförråd vars tillgångar ska fördelas mellan samhällets berättigade) -

jizya (skatt i gengäld för Islamiska statens ansvarande för värnande om rättigheterna av ahl al-kitab (Bokens folk; judar, kristna m.fl.) som ingått avtal med muslimerna och därutav benämns ahl ath-thimma)

kharaj (skatt i gengäld för brukande av statligt ägda åkermarker)

nafs (jaget) – en drivande del av människans väsen; nafs ammarah (det beordrande jaget) kan övergå till högre stadier av nafs lawwamah (det anklagande jaget) och såsmåningom nafs motma’enna (det rofyllda jaget) genom att tygla den via taqwa (gudfruktighet och fromhet)

shahwa plural: shahawat (lustar och begär)

hawa (böjelse, smak och lust)

ghariza (benägenheter och inre drifter)

aql (hjärna, intellekt och förnuft)

niyyah (avsikt)

akhlaq (moral, karaktär och uppförande)

taqwa (gudfruktighet och fromhet)

wara’ (hög taqwa (gudfruktighet och fromhet))

sabr (tålamod och uthärdande)

jihad (kamp i Guds väg – andlig samt på krigsfält)

amr bi ma’roof wa nahy ’an monkar (mana till det goda och hämma från ont)

halal (tillåtet) – allt som Gud tillåtit

haram (förbjudet) – allt som Gud förbjudit

haqq (rätt och sanning) – innebär rätt, sanning och även rättighet beroende på sammanhang; allt som Gud står för! Haqq är även en utav Guds heliga Namn.

batil (orätt och osanning) – motsatsen till haqq och refererar till allt som är orätt, osanning och orättfärdigt; allt som Shaitan (Satan eller djävulen) står för!

adl (rättvisa och justhet)

amanat (vad som lämnats i deras förvar)

hujja (bevis och argument) – även därav Guds utvalda utav profeter(A) och Imamer och awliya’ (Guds vänner) kan benämnas ”hujja”; eftersom Gud genom dem fulländar Sitt bevis och argument över Sina tjänare (skapelserna i synnerhet människan)

hosn adh-dhan (tilltro)

soo’ adh-dhan (misstro)

shubha (tvetydligheter)

sätta mennat (tacksamhetsskuld)

dunya (denna värld/ens liv i denna värld)

akhira (nästa värld/ens liv i nästa värld)

hukm (dom och domslut/att döma)

mohkam (entydiga) – som har en klar uppenbar betydelse; framförallt i refererande till Koranens verser

ayat mohkama (entydiga verser)

ayat motashabeha (flertydiga verser)

rizq (levebröd och livsuppehälle) – det som Gud preliminärt bestämt i specifik mängd för varje skapelse och som Han skänker direkt eller indirekt
e. H. (efter Hijra – Islamiska kalenderårets tideräkning inledd med Profetens(S) utvandring från Mecka till Medina)

inshaAllah (om Gud så vill)

Bani Hashim – stamgrenen som Profeten(S) och Imam Ali(A) härrörde från

Qurayshs (stammen som styrde Mecka – Profetens(S) stam)

Bani Umayyah – stamgrenen som Abu Sufyan härrörde från och således även hans son Mu’awiya och dennes son Yazid. Dessa bekämpade Islam från dess begynnelse öppet och i hemlighet. Medan Abu Sufyan stred och konspirerade mot Profeten(S) till sista stund, så gjorde hans son Mu’awiya samma sak mot Imam Ali(A) och Imam Hassan(A) tills båda nådde martyrskap, och Mu’awiyas son Yazid var den som låg bakom Karbalas tragedi och Imam Hossein(A) martyrskap.

Sham (samlingsnamnet för riket och området som innefattade dagens Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien)

bay’a (trohetsed)
Shaitan (Satan/djävulen)

shakk (tvivel)

bid'a (grundlös och nypåfundig tal eller handling falskt tillskriven men ej tillhörande religion) – detta avser innovativt och nymodigt förfarande som inte tillhör religionens lagar men som lögnaktigt hänvisas till att tillhöra och utgöra en del av religionen

shirk (avgudadyrkan) 

jaheliyya (ignoransens tid – förislamiska perioden)

bi’tha (kall och mottagande av uppenbarelsen)

tawhid (trosbekännelsen – det finns ingen gudom utom Allah [Gud]; den Ende den Unike den Enhetlige; den utan like eller partner)

Usol-e-Din (religionens trospelare)

fitra (inre medfödda natur)

imam ([hjärtlig] tro)

yaqin ([hjärtlig] övertygelse och visshet)

ma’rifa (kännedom och insikt)

tawba (uppriktig ångerfullhet och ombedjande om Guds förlåtelse)

Källor
Översättning och tolkning av Nahjul Balagha av Faydh al-Islam(RA)
Payam Amir al-Mo’menin av Ayatullah Makarim Shirazi(HA)

Koranverser tagna framförallt från Koranens budskap av Muhammad Knut Bernström (där flera verser anges så har översättningen av varje vers skiljs åt från det nästkommande med * [stjärna] för att underlätta för läsaren)